GABRIEL har givit mig, Gavalia, ledaren för Aftonstjärnorna i Nebadon, i uppdrag att presentera berättelsen om hur Universumhärskaren, Mikael i Nebadon, sju gånger har utgivit sig. Då jag framför denna presentation håller jag mig strikt till de begränsningar som mitt förordnande föreskriver.
Utgivningsegenskapen är ett naturligt kännetecken för den Universelle Faderns Paradissöner. I sin åstundan att komma nära sina underordnade levande varelsers livserfarenhet återspeglar Paradissönernas olika klasser den gudomliga naturen hos sina Paradisföräldrar. Den Evige Sonen, som är en del av Paradistreenigheten, inledde detta förfarande då han, vid tiden för uppstigningen av Grandfanda och de första pilgrimerna från tid och rymd, sju gånger utgav sig själv till de sju kretsarna i Havona. Den Evige Sonen fortfar att utge sig till lokaluniverserna i rymden i sina representanters, Mikael- och Avonalsönernas, person.
När den Evige Sonen utger en Skaparson till ett projekterat lokaluniversum tar denne Skaparson fullt ansvar för detta nya universums fullbordan, övervakning och lugna förhållanden, vartill ansluter sig en högtidlig ed till den eviga Treenigheten att han inte övertar full suveränitet över den nya skapelsen förrän hans sju utgivningar som en skapad varelse har fullföljts med framgång och bekräftats av Dagarnas Forna för ifrågavarande superuniversum. Denna plikt påtar sig varje Mikaelson som erbjuder sig att bege sig ut från Paradiset för att organisera och skapa ett universum.
Syftet med dessa inkarnationer i de skapades gestalt är att göra det möjligt för dessa Skapare att bli visa, medlidsamma, rättvisa och förståelsefulla härskare. Dessa gudomliga Söner är medfött rättvisa, men de blir förståelsefullt barmhärtiga som resultat av dessa efter varandra följande utgivningserfarenheter. De är av naturen barmhärtiga, men dessa erfarenheter gör dem barmhärtiga på nya och ytterligare andra sätt. Dessa utgivningar är de sista stegen i deras utbildning och träning för de ädla uppgifterna att med gudomlig rättfärdighet och rättvist omdöme härska över lokaluniverserna.
Fastän talrika oväntade fördelar tillkommer de olika världarna, systemen och konstellationerna såväl som för de olika klasserna av universumintelligenser som påverkas och har nytta av dessa utgivningar, är de dock i första hand avsedda att fullborda den personliga träningen och universumutbildningen av en Skaparson själv. Dessa utgivningar är inte väsentliga för att klokt, rättvist och effektivt sköta ett lokaluniversum, men de är absolut nödvändiga för en opartisk, barmhärtig och förståelsefull administration av en sådan skapelse, som myllrar av olika former av liv och myriader av intelligenta men ofullständiga varelser.
När Mikaelsönerna börjar sitt arbete med att organisera ett universum har de en full och rättvis sympati för de olika klasserna av varelser som de har skapat. De har en uppsjö av barmhärtighet för alla dessa olikartade varelser, rentav medlidande med dem som går vilse och irrar omkring i det själviskhetens träsk som de själva har skapat. Enligt Dagarnas Fornas uppskattning är dock en sådan förmåga till rättvisa och rättfärdighet inte tillräcklig. Dessa treeniga härskare över superuniverserna godkänner aldrig en Skaparson som Universumhärskare förrän han verkligen har tillägnat sig sina egna skapade varelsers synsätt genom faktisk erfarenhet i den omgivning där dessa har sin tillvaro och som själva dessa varelser. På detta sätt blir dessa Söner intelligenta och förstående härskare; de lär känna de olika grupper över vilka de härskar och utövar universumets auktoritet. Genom livserfarenheten tillägnar de sig praktisk barmhärtighet, opartiskt omdöme och det tålamod som föds av erfarenhetsmässig tillvaro som skapad varelse.
Över lokaluniversumet Nebadon härskar nu en Skaparson som har fullbordat sin utgivningstjänst. Han härskar i rättvis och barmhärtig suprematet över alla de väldiga områdena i sitt evolverande och fulländande universum. Mikael av Nebadon är den Evige Sonens 611.121:sta utgivning till universerna i tid och rymd, och han påbörjade organiserandet av ert lokaluniversum för omkring fyra hundra miljarder år sedan. Mikael gjorde sig redo för sitt första utgivningsäventyr ungefär vid den tid då Urantia fick sin nuvarande form, för en miljard år sedan. Hans utgivningar har skett med omkring hundrafemtio miljoner års mellanrum, och den sista inträffade på Urantia för nitton hundra år sedan. Jag skall nu fortsätta att framlägga dessa utgivningars natur och karaktär så fullständigt som mitt förordnande tillåter.