I tiotusentals år såg vi alla fram mot Mikaels sjunde och slutliga utgivning. Gabriel hade berättat för oss att denna avslutande utgivning skulle ske i en dödligs köttsliga gestalt, men vi var helt okunniga om tiden, platsen och sättet för detta kulminerande äventyr.
Det offentliga tillkännagivandet att Mikael hade utvalt Urantia som skådeplats för sin slutliga utgivning gavs kort efter det att vi hade fått veta om Adams och Evas försumlighet. Sålunda hade er värld i mer än trettiofem tusen år en mycket framträdande plats vid rådsmötena i hela universumet. Det fanns inga hemligheter (frånsett inkarnationsmysteriet) i samband med något skede av utgivningen till Urantia. Från början till slut, fram till Mikaels slutliga och segerrika återkomst till Salvington som suprem Universumhärskare, var allt som tilldrog sig i er lilla men högt ärade värld i högsta grad offentligt i hela universumet.
Fastän vi trodde att detta skulle vara metoden, visste vi aldrig förrän vid tiden för själva händelsen att Mikael skulle födas på jorden som ett hjälplöst litet barn av denna värld. Hittills hade han alltid framträtt som en fullt utvecklad individ av den personlighetsgrupp som hade utvalts för utgivningen, och det var ett spännande meddelande i informationsutsändningen från Salvington som kungjorde att barnet i Betlehem hade fötts på Urantia.
Vi insåg då inte endast att vår Skapare och vän nu tog det farligaste steget i hela sitt liv och uppenbarligen riskerade sin ställning och makt med denna utgivning som ett hjälplöst litet barn, men vi förstod även att hans erfarenhet av denna slutliga utgivning som dödlig för evigt skulle kröna honom som den obestridlige och supreme härskaren över universumet Nebadon. Under en tredjedels århundrade enligt tideräkningen på jorden var alla ögon i alla delar av detta lokaluniversum fästa på Urantia. Alla intelligenser insåg att den sista utgivningen var på gång, och då vi länge hade känt till Lucifers uppror i Satania och Caligastias avoghet på Urantia, förstod vi mycket väl vilken intensiv kamp skulle bli följden när vår härskare nedlät sig till att inkarnera i en köttslig dödligs anspråkslösa form och gestalt på Urantia.
Det judiska spädbarnet Josua ben Josef avlades och föddes till världen precis så som alla andra babyar före och efter detta, utom att just detta barn var inkarnationen av Mikael av Nebadon, en gudomlig Son från Paradiset och skaparen av hela detta lokaluniversum av ting och varelser. Detta mysterium om Gudomens inkarnation i Jesu människogestalt, som i övrigt var av naturligt ursprung i denna värld, förblir för evigt olöst. Inte ens i evigheten får ni någonsin veta förfarandet och metoden för Skaparens inkarnation i sina skapades form och gestalt. Det är Sonaringtons hemlighet, och sådana mysterier är öppna uteslutande för de gudomliga Söner som har genomgått utgivningserfarenheten.
Några visa män på jorden kände till Mikaels förestående ankomst. Genom de kontakter som finns från en värld till en annan fick dessa visa män med andlig insikt veta om Mikaels förestående utgivning på Urantia. Seraferna gjorde förvisso, genom mellanvarelsernas förmedling, ett uttalande för en grupp kaldeiska präster, vilkas ledare var Ardnon. Dessa gudsmän besökte det nyfödda barnet i krubban. Den enda övernaturliga händelsen i anslutning till Jesu födelse var detta budskap till Ardnon och hans kompanjoner vilket gavs av de serafer som tidigare hade varit knutna till Adam och Eva i den första lustgården.
Jesu människoföräldrar var genomsnittliga människor av sin tid och generation, och denne inkarnerade Guds Son föddes sålunda av kvinna och uppfostrades på det sätt som var vanligt för barn av det släktet och vid den tiden.
Berättelsen om Mikaels vistelse på Urantia, redogörelsen för Skaparsonens utgivning i dödlig gestalt till er värld, är en sak som sträcker sig utöver denna berättelses omfattning och syfte.