Det var ett högtidligt tillfälle i Salvington för nästan en miljard år sedan, när de församlade ledarna och cheferna i universumet Nebadon hörde Mikael meddela att hans äldre broder Immanuel snart skulle överta ledningen i Nebadon medan han (Mikael) skulle vara frånvarande på ett oförklarat uppdrag. Inget annat tillkännagivande gavs om denna händelse utom i utsändningen av avskedsmeddelandet till Konstellationsfäderna, vilket bland andra instruktioner löd: ”Och för denna tidsperiod lämnar jag er i Immanuels händer och vård, medan jag ger mig av för att verkställa min Paradisfaders påbud.”
Efter att ha utsänt sitt avskedsmeddelande uppenbarade sig Mikael på Salvingtons avfärdsfält, precis som vid många tidigare tillfällen då han förberedde sig för avfärd till Uversa eller Paradiset, förutom att han denna gång kom ensam. Han avslutade sitt avfärdsuttalande med dessa ord: ”Jag lämnar er endast för en kort tid. Jag vet att många av er gärna skulle följa med mig, men dit jag far kan ni inte komma. Det som jag står i begrepp att göra, det kan ni inte göra. Jag far för att göra Paradisgudomarnas vilja, och när jag har avslutat mitt uppdrag och har förvärvat denna erfarenhet skall jag återvända till min plats bland er.” Då Mikael från Nebadon hade sagt detta försvann han från alla församlades åsyn och uppenbarade sig inte på nytt förrän efter tjugo år enligt standardtid. I hela Salvington visste endast den Gudomliga Omvårdaren och Immanuel vad som försiggick, och Dagarnas Förenande delade denna hemlighet endast med universumets verkställande ledare Gabriel, den Klara Morgonstjärnan.
Alla invånare i Salvington och de som vistades i konstellationernas och systemens högkvartersvärldar samlades kring sina respektive mottagningsstationer för universuminformation i hopp om att få höra något om Skaparsonens uppdrag och vistelseort. Inte förrän på tredje dagen efter Mikaels avfärd fick man ett meddelande som möjligen kunde ha betydelse härvidlag. Den dagen registrerades i Salvington ett meddelande från Melkisedekarnas sfär, högkvarteret för denna klass i Nebadon, vilket helt enkelt återgav denna särskilda och från tidigare obekanta händelse: ”Idag vid middagstid uppenbarade sig på mottagningsfältet i denna värld en främmande Melkisedekson, inte en av oss men helt enligt vår klass. Han åtföljdes av en ensam omniaf som medförde kreditiv från Uversa och presenterade order riktade till vår ledare, utgivna av Dagarnas Forna och instämda av Immanuel i Salvington, med anvisning om att uppta denna nya Melkisedekson i vår orden och förordna honom till den nödfallstjänst som sköts av Melkisedekarna i Nebadon. Det har så ordnats; ordern har verkställts.”
Detta är nära på allt som finns i Salvingtons register om Mikaels första utgivning. Inget mer finns registrerat förrän efter ett hundra år enligt Urantiatid, då det faktum upptecknades att Mikael hade återvänt och utan kungörelse återupptagit skötseln av universumets angelägenheter. Men en märklig uppteckning står att finna i Melkisedekarnas värld, en redogörelse för den tjänst som utfördes av denne unike Melkisedekson inom nödfallskåren under den tidsåldern. Denna uppteckning finns bevarad i ett enkelt tempel som nu upptar förgården i Fader-Melkisedeks hem, och den består av en berättelse om denne tillfällige Melkisedeksons tjänst i samband med hans förordnande till tjugofyra nödfallsuppdrag i universumet. Denna redogörelse, som jag helt nyligen har tagit del av igen, slutar med följande ord:
”Vid middagstid denna dag, utan föregående meddelande och bevittnat endast av tre medlemmar av vårt brödraskap, tog denne besökande Son som hörde till vår orden farväl av vår värld, så som han kom, åtföljd endast av en ensam omniaf. Denna uppteckning avslutas nu med en bekräftelse av att denne besökare levde som en Melkisedek, arbetade som en Melkisedek i en Melkisedeks gestalt, och att han troget utförde alla sina uppdrag som en Nödfallsson av vår orden. Med allas samtycke har han blivit ledare för Melkisedekarna, emedan han har vunnit vår kärlek och tillgivenhet med sin ojämförliga visdom, suprema kärlek och enastående pliktmedvetenhet. Han älskade oss, förstod oss och tjänade tillsammans med oss, och för evigt är vi hans lojala och tillgivna Melkisedek-fränder, ty denna främling i vår värld har nu för evigt blivit en universumomvårdare enligt Melkisedekarnas natur.”
Det är allt som jag har lov att berätta för er om Mikaels första utgivning. Vi förstår naturligtvis helt att denne främmande Melkisedek som så hemlighetsfullt tjänade tillsammans med Melkisedekarna för en miljard år sedan inte var någon annan än den inkarnerade Mikael på sin första utgivningsmission. Uppteckningarna anger inte uttryckligen att denne unike och effektive Melkisedek var Mikael, men man tror universellt att det var han. Antagligen står den egentliga framställningen av detta faktum inte att finna annat än i Sonaringtons arkiv, men denna hemliga världs arkiv är inte öppna för oss. Endast i denna heliga värld som tillhör de gudomliga Sönerna är inkarnationens och utgivningens mysterier fullt kända. Vi känner alla till fakta i anslutning till Mikaels utgivningar, men vi förstår inte hur de utförs. Vi vet inte hur härskaren över ett universum, den som skapat Melkisedekarna, så plötsligt och hemlighetsfullt kan bli en av dem och som en av dem leva bland dem och arbeta som en Melkisedekson i ett hundra års tid. Men så hände det sig.