ALLA världar som bebos av dödliga är evolutionära till sitt ursprung och till sin natur. Dessa sfärer utgör grogrunden, de evolutionära vaggorna, för de dödliga släktena i tid och rum. Varje enhet inom uppstigningslivet är en verklig övningsskola för det stadium i tillvaron som ligger just framför, och detta gäller varje stadium i människans stegvisa uppstigning till Paradiset; det gäller lika mycket den dödligas första erfarenhet på en evolutionär planet som Melkisedekarnas sista skola i universumets högkvarter, en skola som de uppstigande dödliga inte går på förrän kort före sin överföring till superuniversumets regim och uppnåelse av första gradens andetillvaro.
Alla bebodda världar är på det hela taget grupperade för den himmelska förvaltningen i lokalsystem, och varje lokalsystem är begränsat till att omfatta omkring ett tusen evolutionära världar. Denna begränsning är bestämd av Dagarnas Forna, och den gäller verkliga evolutionära planeter där det bor dödliga med överlevnadsstatus. Varken världar som slutligt har etablerats i ljus och liv eller de planeter som befinner sig i det stadium av livets utveckling som föregår människan, räknas in i denna grupp.
Satania självt är ett ofullbordat system som består av endast 619 bebodda världar. Sådana planeter ges serienummer enligt sin registrering som bebodda världar, världar bebodda av viljevarelser. Sålunda gavs Urantia numret 606 i Satania, vilket betyder detta lokalsystems 606:tte värld i vilken den långa evolutionära livsprocessen kulminerade i människovarelsernas framträdande. Det finns trettiosex obebodda planeter som närmar sig det stadium då de förses med liv, och flera förbereds som bäst för Livsbärarna. Det finns närmare två hundra sfärer under utveckling för att ta emot liv inom några miljoner år.
Alla planeter är inte lämpliga att hysa liv. Små planeter med en hög rotationshasighet är helt olämpliga som hemvist för liv. I flera av de fysiska systemen i Satania är de planeter som roterar kring en sol i centrum alltför stora för att bebos, emedan deras stora massa orsakar en besvärande gravitation. Många av dessa enorma sfärer har satelliter, ibland ett halvt dussin eller flera, och dessa månar är ofta ungefär lika stora som Urantia och därför nästan idealiska för bosättning.
Den äldsta bebodda världen i Satania, värld nummer ett, är Anova, en av de fyrtiofyra satelliter som kretsar kring en enorm mörk planet, men som får olikartat ljus från tre närbelägna solar. Anova befinner sig i ett avancerat stadium av progressiv civilisation.