SKAPARSONEN talade under sin vistelse på Urantia om de ”många boningarna i Faderns universum”. I viss mening är alla de femtiosex världar som omger Jerusem inriktade på de uppstigande dödligas övergångskultur, men de sju satelliterna till värld nummer ett är mer bestämt kända som mansoniavärldarna.
Övergångsvärlden nummer ett är själv helt uteslutande inriktad på uppstigningsaktiviteter och fungerar som högkvarter för den finalitkår som har förordnats till Satania. Denna värld tjänar nu som högkvarter för mer än hundra tusen kompanier av finaliter, och det finns tusen förhärligade varelser i var och en av dessa grupper.
När ett system har etablerats i ljus och liv, och då mansoniavärldarna den ena efter den andra upphör att tjäna som träningsstationer för de dödliga, övertas de av den växande finalitbefolkning som samlas i dessa äldre och mera fulländade system.
Morontiaövervakarna och Melkisedekarna har ansvaret för de sju mansoniavärldarna. Det finns en tjänstgörande guvernör i varje värld, och han är direkt ansvarig inför härskarna i Jerusem. Uversas medlare har högkvarter i varje mansoniavärld, och därintill har de Tekniska Rådgivarna sin mötesplats. Omväxlingsledarna och de himmelska artisanerna upprätthåller grupphögkvarter i var och en av dessa världar. Spirongerna fungerar från och med mansoniavärld nummer två, medan alla sju, likt de övriga planeterna för övergångskultur och högkvartersvärlden, är rikligt försedda med spornagier som är standardenligt skapade.