De infödda havoniterna är skapade direkt av Paradistreenigheten, och deras antal ligger bortom ert begränsade sinnes fattningsförmåga. Det är inte heller möjligt för urantianer att föreställa sig de medfödda egenskaperna hos sådana gudomligt fulländade skapade varelser som det eviga universumets raser med treenighetsursprung. Ni kan aldrig sant föreställa er dessa strålande varelser; ni måste invänta er ankomst till Havona då ni kan möta dem som andekamrater.
Under er långa vistelse i havonakulturens en miljard världar utvecklar ni en evig vänskap med dessa ädla varelser. Och hur djup är inte den vänskap som växer fram mellan den lägsta personliga skapade från rymdens världar och dessa höga personliga varelser infödda på de fulländade sfärerna i centraluniversumet! Uppstigande dödliga får under sin långa och kärleksfulla förbindelse med de infödda havoniterna mycket sådant som kompenserar den andliga fattigdomen under de tidigare stadierna av deras dödliga framskridande. Samtidigt får havoniterna genom sina kontakter med de uppstigande pilgrimerna en erfarenhet som ej i liten utsträckning ersätter den erfarenhetsmässiga bristen i att alltid ha levt ett liv av gudomlig fulländning. Nyttan för både den uppstigande dödliga och för den infödde havoniten är stor och ömsesidig.
De infödda havoniterna har liksom alla andra personligheter med treenighetsursprung kommit till i gudomlig fulländning, och liksom i fråga om andra personligheter med treenighetsursprung kan tidens gång öka deras förråd av erfarenhetsmässiga egenskaper. Men till skillnad från Treenighetens Stationära Söner kan havoniterna utveckla sitt tillstånd; de kan ha en ouppenbarad framtida evighetsbestämmelse. Detta illustreras av de havoniter som med sin tjänstgöring skaffar sig förmågan till fusion med ett Fadersfragment av icke-Riktare-typ och därmed kvalificerar sig för medlemskap i de Dödligas Finalitkår. Och det finns även andra finalitkårer öppna för dessa infödda i centraluniversumet.
Den utveckling som sker i havoniternas ställning har förorsakat mycken spekulation i Uversa. Eftersom de ständigt söker sig in i flera av Paradisets Finalitkårer, och eftersom inga fler skapas, är det uppenbart att antalet infödda som stannar kvar i Havona ständigt minskar. De slutliga konsekvenserna av dessa händelser har aldrig uppenbarats för oss, men vi tror inte att Havona någonsin kommer att vara helt tömt på sina infödda. Vi har övervägt teorin att havoniterna möjligen kommer att upphöra med att inträda i finalitkårerna någon gång under tidsåldrarna för de successiva skapelserna på yttre rymdens nivåer. Vi har också övervägt tanken att det centrala universumet under dessa senare universumtidsåldrar kan vara befolkat av en blandad grupp av bofasta varelser, så att medborgarna endast till en del består av de ursprungliga havoniterna. Vi vet inte vilken klass eller typ av skapade varelser som kan tänkas vara sålunda bestämd för residentstatus i det framtida Havona, men vi har tänkt på följande:
1. Univitatierna som för närvarande är de stadigvarande medborgarna på konstellationerna i lokaluniverserna.
2. Framtida typer av dödliga som kan tänkas bli födda på superuniversernas bebodda sfärer under blomstringen i ljusets och livets tidsåldrar.
3. Den inkommande andliga aristokratin från de successiva yttre universerna.
Vi vet att det Havona som fanns under den föregående universumtidsåldern var något annorlunda än Havona i den nuvarande tidsåldern. Vi anser det inte mer än rimligt att anta att vi nu bevittnar de långsamma förändringar i centraluniversumet vilka förebådar de tidsåldrar som skall komma. En sak är säker: universum är inte statiskt; endast Gud är oföränderlig.