SEDAN Jesus hade avslutat sitt avskedstal till de elva samtalade han informellt med dem och återgav många upplevelser som berörde dem som grupp och som individer. Slutligen började det gå upp för dessa galiléer att deras vän och lärare stod i begrepp att lämna dem, och deras hopp tog fasta på löftet att han efter en kort tid igen skulle vara hos dem, men de var benägna att glömma att denna återkomst också bara var för en kort tid. Många av apostlarna och de ledande lärjungarna trodde att detta löfte om att Jesus skulle återvända för en kort tid (den korta perioden mellan uppståndelsen och himmelsfärden) betydde att han bara skulle vara borta på ett kort besök hos sin Fader, för att därefter återvända och etablera riket. En sådan tolkning av hans förkunnelse var helt förenlig både med deras förutfattade trosföreställningar och med deras innerliga förhoppningar. Då deras livslånga trosföreställningar och hoppet om önskeuppfyllelse sålunda stämde överens var det inte svårt för dem att finna en sådan tolkning av Mästarens ord att den gjorde deras intensiva längtan berättigad.
Efter att avskedstalet hade diskuterats och hade börjat stabilisera sig i deras sinnen bad Jesus igen apostlarna inta sina platser och började delge dem sina sista råd och varningar.