I DEN utsträckning vi lever enligt Guds vilja, vilken ställning i universum vi än kan tänkas ha, i samma utsträckning blir den Supremes allsmäktiga potential ännu ett steg aktualare. Det Första Ursprungets och Centrets syfte är lika med Guds vilja, så som den är potentialiserad i de tre Absoluten, personifierad i den Evige Sonen, förenad för universumverksamhet i den Oändlige Anden och förevigad i Paradisets eviga mönster. Gud den Supreme utvecklas till att bli den högsta finita manifestationen av Guds totala vilja.
Om alla invånare i storuniversum någon gång skulle komma därhän att de lever relativt fullständigt i enlighet med Guds vilja, då skulle skapelserna i tid och rymd etableras i ljus och liv, och då skulle den Allsmäktige—Suprematetens gudomspotential—bli faktisk i och med att Gud den Supremes gudomliga personlighet framträder.
När ett evolverande sinne tonar in till det kosmiska sinnets strömkretsar, när ett evolverande universum stabiliseras enligt centraluniversumets mönster, när en avancerande ande får kontakt med Härskarandarnas förenade omvårdnadsverksamhet, när en uppstigande dödligs personlighet slutligen tonar in till den inneboende Riktarens gudomliga ledning, då har den Supremes aktualhet igen blivit en grad mer verklig i universerna. Då har Suprematetens gudomlighet igen avancerat ett steg närmare kosmiskt förverkligande.
Delarna och individerna i storuniversum utvecklas som en återspegling av den Supremes totala utveckling, medan den Supreme i sin tur är den sammanfogade kumulativa summan av all utveckling i storuniversum. Från de dödligas synpunkt är bägge evolutionära och erfarenhetsmässiga växelverkningar.