DE evolutionära planeterna är de sfärer på vilka människan har sin uppkomst, begynnelsevärldarna i de dödligas uppstigande levnadsbana. Urantia är din utgångspunkt. Här är du och din gudomliga Tankeriktare förenade i ett temporärt förbund. Du har utrustats med en fullkomlig guide. Om du därför ärligt löper tidens lopp och ernår fram till trons slutliga mål, skall tidsåldrarnas belöning vara din. Du skall bli för evigt förenad med Riktaren som verkar i ditt inre. Då börjar ditt verkliga liv, det uppstigande livet, till vilket ditt nuvarande dödliga stadium endast är en vestibul. Sedan börjar er upphöjda och progressiva mission som finaliter i evigheten som öppnar sig framför er. Under alla dessa på varandra följande tidsåldrar och stadier av evolutionär tillväxt finns det hos er en del som förblir absolut oförändrad, nämligen personligheten—beständigheten mitt bland all förändring.
Fastän det vore förmätet att försöka sig på en definition av personlighet, kan det vara till hjälp att uppräkna något av det som är känt om personligheten:
1. Personlighet är den kvalitet i verkligheten som utges av den Universelle Fadern själv, eller å Faderns vägnar av Samverkaren.
2. Den kan utges till varje levande energisystem som har sinne eller ande.
3. Den är inte helt bunden till förutgående orsakssammanhang. Den är relativt skapande eller medskapande.
4. När den utges till evolutionära materiella varelser får den anden att sträva efter att behärska energi-materien genom förmedling av sinnet.
5. Personligheten kan, fastän den själv saknar identitet, förena identiteten hos varje levande energisystem.
6. Den uppvisar endast kvalitativ reaktion för personlighetsströmkretsen, till skillnad från de tre energier som reagerar både kvalitativt och kvantitativt för gravitationen.
7. Personligheten är oföränderlig inför all förändring.
8. Den kan ge Gud en gåva—helgandet av den fria viljan till att göra Guds vilja.
9. Den kännetecknas av moral—medvetenhet om relativitet i förhållande till andra personer. Den urskiljer beteendenivåer och gör ett särskiljande val mellan dem.
10. Personligheten är unik, absolut unik. Den är unik i tid och rymd; den är unik i evigheten och i Paradiset; den är unik när den utges—det finns inga dubbletter; den är unik i varje stund av sin tillvaro; den är unik i förhållande till Gud—Han gör inte skillnad på person, men inte heller räknar han samman dem; ty de kan inte adderas—de kan associeras med varandra men inte sammanräknas.
11. Personligheten reagerar direkt för närvaron av en annan personlighet.
12. Den är något av det enda som kan läggas till anden och illustrerar sålunda Faderns överhöghet i förhållande till Sonen. (Sinnet behöver inte läggas till anden.)
13. Personligheten kan överleva den fysiska döden med identiteten i behåll i den överlevande själen. Riktaren och personligheten är oföränderliga. Förhållandet mellan dem (i själen) är enbart förändring, ständig utveckling. Om denna förändring (tillväxt) upphörde skulle själen upphöra att finnas till.
14. Personligheten är unikt medveten om tiden, och detta är någonting annat än sinnets eller andens tidsuppfattning.