NÄR ofullkomliga varelser ges frihet följer därav oundvikligen tragedi, och det är i enlighet med den fullkomliga Gudomens natur, Gudomen som är upphovet till dessa varelser, att universellt och med tillgivenhet dela dessa lidanden i kärleksfullt kompanjonskap.
I den mån jag är förtrogen med angelägenheterna i ett universum, anser jag Tankeriktarens kärlek och hängivelse vara den sannaste gudomliga tillgivenheten i hela skapelsen. Sönernas kärlek i omvårdnaden av människosläktena är enastående, men en Riktares hängivenhet för individen är rörande sublim, gudomligt Faderlik. Paradisfadern har uppenbarligen reserverat denna form av personlig kontakt med sina enskilda skapade som ett privilegium enbart för Skaparen. Det finns ingenting i hela universernas universum som exakt kan jämföras med den underbara omvårdnad som utgår från dessa opersonliga entiteter som på ett så fascinerande sätt har sin boning i de evolutionära planeternas barn.