◄ 110:2
Kapitel 110
110:4 ►

Riktarnas förhållande till enskilda dödliga

3. Samarbete med Riktaren

110:3.1

Riktarna spelar tidsåldrarnas heliga och enastående spel. De är engagerade i ett av de suprema äventyren i tid och rymd. Hur lyckliga är de inte när ert samarbete tillåter dem att ge er hjälp i er korta kamp i tiden, medan de fortsätter att utföra sina större uppgifter i evigheten. Vanligen när Riktaren försöker kommunicera med er går budskapet förlorat i de materiella strömningarna i människosinnets energiströmmar. Endast tillfälligtvis kan ni fånga upp ett eko, ett svagt och avlägset eko, av den gudomliga rösten.

110:3.2

Hur framgångsrikt Riktaren lyckas i sin strävan att lotsa dig genom den dödligas liv och åstadkomma din överlevnad beror inte så mycket på teorierna om dina trosföreställningar som på dina beslut, din beslutsamhet och din orubbliga tro. Alla dessa uttryck för personlighetstillväxt blir mäktiga inflytelser som hjälper dig att avancera emedan de hjälper dig att samarbeta med Riktaren; de hjälper dig att inte längre göra motstånd. Tankeriktarna lyckas eller ser ut att misslyckas i sina jordiska åtaganden just i samma utsträckning som de dödliga lyckas eller misslyckas att samarbeta med den plan enligt vilken de skall föras fram längs den uppåtgående vägen mot uppnåendet av fulländning. Överlevnadens hemlighet är intimt förknippad med människans suprema önskan att vara gudalik och i den därmed förbundna villigheten att göra och vara allt som är nödvändigt för uppnåendet av denna allt övervinnande längtan.

110:3.3

När vi talar om en Riktares framgång eller misslyckande, uttrycker vi oss med tanke på människans överlevnad. Riktarna misslyckas aldrig; de är av gudomlig natur, och de utgår alltid segrande från alla sina åtaganden.

110:3.4

Jag kan inte låta bli att observera att så många av er spenderar så mycket tid och tankar på enbart obetydligheter i livet, samtidigt som ni nästan helt förbiser de väsentligare realiteter som har evig betydelse, de åstadkommanden som berör utvecklandet av ett mer harmoniskt arbetssamförstånd mellan er och er Riktare. Det stora målet i människans tillvaro är harmonieringen med gudomligheten hos den inneboende Riktaren; den storslagna bedriften i den dödligas liv är att nå fram till att sant och förståndigt viga sig åt de eviga syftena hos den gudomliga anden som väntar och arbetar i ditt sinne. En hängiven och beslutsam strävan att förverkliga en evig bestämmelse är helt förenlig med ett glatt och fröjdefullt liv och med ett framgångsrikt och hederligt livsskede på jorden. Samarbete med Tankeriktaren för inte med sig självtortyr, falsk fromhet eller hycklande och uppseendeväckande självförnedring. Det idealiska livet kännetecknas av kärleksfullt tjänande snarare än av en tillvaro fylld av ängslig fruktan.

110:3.5

Att vara förvirrad, förbryllad, ibland även modfälld och distraherad, anger inte nödvändigtvis motstånd mot Riktarens ledning i människans inre. Sådana attityder antyder ibland avsaknad av aktiv samverkan med den gudomliga Ledsagaren och kan därför i någon mån fördröja det andliga framåtskridandet, men sådana intellektuella och emotionella svårigheter hindrar inte det minsta den säkra överlevnaden av den själ som känner Gud. Okunskap kan inte i och för sig någonsin förhindra överlevnaden. Inte heller kan förvirringens tvivel eller ängslig osäkerhet göra det. Endast medvetet motstånd mot Riktarens ledning kan förhindra överlevnaden av den evolverande odödliga själen.

110:3.6

Du bör inte se samarbetet med din Riktare som en särskilt medveten process, ty det är det inte; men dina motiv och dina beslut, din trogna beslutsamhet och dina suprema önskningar, dessa innebär verkligt och effektivt samarbete. Du kan medvetet öka din harmoni med Riktaren genom att:

110:3.7

1. Välja att reagera på den gudomliga ledningen, och uppriktigt basera människolivet på den högsta medvetenheten om sanning, skönhet och godhet och sedan koordinera dessa gudomlighetens kvaliteter med hjälp av visdom, gudsdyrkan, tro och kärlek.

110:3.8

2. Älska Gud och önska att vara lik honom—och genuint erkänna den himmelska Föräldern som din gudomlige Fader och i kärlek dyrka honom.

110:3.9

3. Älska människan och ärligt önska att tjäna henne—helhjärtat erkänna människorna som dina bröder, i förening med en intelligent och klok tillgivenhet för var och en av dina meddödliga.

110:3.10

4. Med glädje acceptera kosmiskt medborgarskap—ärligt inse dina tilltagande förpliktelser gentemot den Suprema Varelsen, vara medveten om det ömsesidiga beroendet mellan den evolutionära människan och den evolverande Gudomen. Detta innebär uppkomsten av kosmisk moral och gryende insikt om den universella plikten.


◄ 110:2
 
110:4 ►