DEN Ursprunglige Sonen ombesörjer ständigt verkställandet av de andliga aspekterna av Faderns eviga syfte så som det progressivt utvecklar sig i företeelserna i de evolverande universerna med deras mångahanda grupper av levande varelser. Vi förstår inte helt denna eviga plan, men Paradissonen gör det otvivelaktigt.
Sonen är lik Fadern däri, att han söker att utge allt som är möjligt av sig själv till sina sinsemellan jämställda Söner och till deras underordnade Söner. Och Sonen delar Faderns självdistribuerande väsen i det oförbehållsamma utgivandet av sig själv till den Oändlige Anden, deras gemensamma verkställare.
Som upprätthållare av anderealiteter är det Andra Ursprunget och Centret den eviga motvikten till Paradisön, som så utomordentligt upprätthåller allt det materiella. Sålunda uppenbaras det Första Ursprunget och Centret för evigt i den materiella skönheten i den centrala Öns utsökta mönster och i de andliga värdena i den Evige Sonens himmelska personlighet.
Den Evige Sonen är den aktuale upprätthållaren av den vidsträckta skapelsen av anderealiteter och andliga varelser. Andevärlden är den Evige Sonens klädnad, hans personliga beteende, och de opersonliga realiteterna av andenatur reagerar alltid för den Absolute Sonens perfekta personlighets vilja och syfte.
Sonen är emellertid inte personligen ansvarig för alla andepersonligheters sätt att agera. Den personliga varelsens vilja är relativt fri och bestämmer därför sådana viljevarelsers handlingar. Därför är den fria viljans andevärld inte alltid helt representativ för den Evige Sonens karaktär, såsom inte heller naturen på Urantia helt uppenbarar Paradisets och Gudomens fullkomlighet och oföränderlighet. Men oberoende av vad som må karakterisera människors eller änglars frivilliga handlingar, fortsätter Sonens eviga grepp om den universella gravitationskontrollen av alla anderealiteter att vara absolut.