Den dödliga människan kan knappast hoppas på mer än en mager och förvrängd uppfattning om de himmelska återgivarnas funktioner, som jag måste försöka belysa genom den grova och begränsade symboliken i ert materiella språk. Ande-morontiavärlden har tusen och ett ting av supremt värde, ting värda att återges men okända på Urantia, upplevelser av den kategori av aktiviteter som knappast ”runnit människan i hågen”, dessa realiteter som Gud har i väntan för dem som överlever det köttsliga livet.
Det finns sju grupper av himmelska återgivare, och jag skall försöka belysa deras arbete med följande klassificering:
1. Sångarna—harmoniserarna som återger särskilda harmonier från det förgångna och uttolkar den nuvarande tidens melodier. Men allt detta sker på morontianivån.
2. Färgarbetarna—de ljusets och skuggans artister som ni kanske skulle kalla tecknare och målare, artister som förevigar flyktiga scener och tillfälliga episoder för framtida morontiaförnöjelse.
3. Ljusavbildarna—de som gör upptagningarna av de verkliga semiandefenomenen; filmens levande bilder utgör en mycket grov illustration av detta.
4. Framförarna av de historiska skådespelen—de som dramatiskt återger de avgörande händelserna i universumets hävder och historia.
5. De profetiska artisterna—de som projicerar historiens innebörd in i framtiden.
6. Berättarna av livets historia—de som för vidare livserfarenhetens mening och betydelse. Projicerandet av nuvarande personliga erfarenheter in i framtida uppnåelsevärden.
7. De administrativa skådespelarna—de som åskådliggör regeringsfilosofins och det administrativa förfarandets bemärkelse, suveränitetens himmelska dramatiserare.
De himmelska återgivarna samverkar mycket ofta och effektivt med omväxlingsledarna i att kombinera återskapandet i minnet med vissa former av sinnesvila och personlighetsavledande. Före morontiakonklaverna och andesammankomsterna förenar sig dessa återgivare ibland i väldiga dramaföreställningar som skildrar syftet med sådana samlingar. Jag bevittnade nyligen en sådan storslagen presentation där mer än en miljon skådespelare framförde en följd av ett tusen scener.
De högre intellektuella lärarna och övergångsomvårdarna använder gärna och effektivt dessa olika grupper av återgivare i sina morontiella undervisningsaktiviteter. Men inte alla deras strävanden ägnas åt tillfälligt åskådliggörande; mycket, verkligen mycket av deras arbete är av permanent natur och kommer för alltid att bestå som en gåva till all framtid. Så mångkunniga är dessa artisaner att när de samlas i stor mängd kan de uppföra en hel tidsålder på nytt, och i samverkan med serafomvårdarna kan de faktiskt avbilda andevärldens eviga värden för de dödliga siarna i tiden.