I synnerhet systemhuvudstäderna är förskönade med materiella mineralstrukturer medan universumhögkvarteren mera återspeglar den andliga härligheten, men konstellationernas huvudstäder representerar toppen av morontiaaktiviteter och levande utsmyckningar. I konstellationernas högkvartersvärldar används levande utsmyckningar mera allmänt, och det är denna ymnighet av liv—denna botaniska konstfärdighet—som gör att dessa världar kallas ”Guds trädgårdar”.
Omkring hälften av Edentia är ägnad åt de Högstas utsökta trädgårdar, och dessa trädgårdar hör till lokaluniversumets mest fascinerande morontiaskapelser. Detta förklarar varför ovanligt vackra platser i de bebodda världarna i Norlatiadek så ofta kallas ”Edens lustgård”.
I mitten av denna storslagna trädgård finns de Högstas helgedom för gudsdyrkan. Psalmisten måste ha vetat någonting om detta, ty han skrev: ”Vem skall gå upp på de Högstas höjd? Vem skall stå på denna heliga plats? Den som har obesudlade händer och ett rent hjärta, den som icke förhävt sin själ till fåfänga och icke svurit falskt.” I denna helgedom leder de Högsta var tionde dag, på vilodagen, hela Edentia i andäktig kontemplation av Gud den Supreme.
De arkitektoniska världarna har tio former av materiellt liv. På Urantia finns det växt- och djurliv, men i en sådan värld som Edentia finns det tio former av materiellt liv. Om ni betraktade dessa tio former av liv på Edentia, skulle ni snabbt klassificera de tre första som växter och de tre sista som djur, men det vore helt omöjligt för er att förstå sig på naturen av de fyra mellanliggande formerna av förökande och fascinerande livsformer.
Även det liv som klart hör till djurriket skiljer sig mycket från det som finns i de evolutionära världarna. Skillnaden är så stor att det är helt omöjligt att för de dödliga beskriva den unika karaktären och tillgivna naturen hos dessa icke-talande varelser. Det finns tusende och åter tusende levande varelser som ni omöjligen kan föreställa er. Hela djurvärlden är av en helt annan karaktär än de oförfinade djurarterna på de evolutionära planeterna. Hela denna djurvärld är emellertid högst intelligent och utomordentligt nyttig, och alla de olika arterna är förvånansvärt vänliga och rörande sällskapliga. Det finns inga köttätande varelser i dessa arkitektoniska världar; det finns ingenting på hela Edentia som skulle göra någon levande varelse rädd.
Växtlivet är också mycket olikt växtlivet på Urantia, och det består av både materiella och morontiella arter. De materiella växterna har den karakteristiska gröna färgsättningen, men morontiamotsvarigheterna till växtliv har en violett- eller orkidéfärgad anstrykning med varierande nyanser och skiftningar. En sådan morontiavegetation är en ren energigröda; när den äts uppkommer inga rester.
Då dessa arkitektoniska världar är utrustade med tio former av fysiskt liv, för att inte tala om morontiavarianterna, erbjuder de väldiga möjligheter till biologisk försköning av landskapet och de materiella och morontiella strukturerna. De himmelska artisanerna leder de infödda spornagierna i detta omfattande arbete med botanisk dekorering och biologisk utsmyckning. Medan era konstnärer måste ty sig till död färg och livlös marmor för att åskådliggöra sina tankar använder de himmelska artisanerna och univitatierna oftast levande material för att framföra sina idéer och fånga sina ideal.
Om ni njuter av blommor, buskar och träd på Urantia då blir det en fest för era ögon att se den botaniska skönheten och blomsterprakten i Edentias himmelska trädgårdar. Det övergår dock min beskrivningsförmåga att försöka överföra till det dödliga sinnet en riktig uppfattning om skönheten i de himmelska världarna. Sannerligen, ögat har inte sett sådana härligheter som väntar er vid ankomsten till dessa världar som ingår i de dödligas uppstigningsäventyr.