Materian är identisk i alla universer med undantag för centraluniversumet. Materians fysiska egenskaper beror på rotationshastigheten hos dess beståndsdelar, antalet och storleken av de roterande delarna, deras avstånd från kärnkroppen eller rymdinnehållet i materian samt på närvaron av vissa krafter som tills vidare är oupptäckta på Urantia.
I de olika solarna, planeterna och rymdkropparna finns det tio stora grupper av materia:
1. Ultimatonisk materia—de första fysiska enheterna i den materiella tillvaron, de energipartiklar som behövs för att bygga upp elektroner.
2. Subelektronisk materia—det explosiva och frånstötande stadiet i solarnas supergaser.
3. Elektronisk materia—det elektriska stadiet av materiell differentiering—elektroner, protoner och olika andra enheter som ingår i de elektroniska gruppernas varierande sammansättning.
4. Subatomisk materia—materia som i omfattande grad existerar i de heta solarnas inre.
5. Splittrade atomer—som man finner i de svalnande solarna och överallt i rymden.
6. Joniserad materia—enskilda atomer som har berövats sina yttre (kemiskt aktiva) elektroner av elektricitets-, värme- eller röntgenstråleaktiviteter och av lösningsmedel.
7. Atomisk materia—det kemiska stadiet för grundämnenas organisation, beståndsdelarna i den molekylära eller synliga materian.
8. Materians molekylära stadium—materia så som den existerar på Urantia i ett relativt stabilt stadium av materialisation under normala förhållanden.
9. Radioaktiv materia—den sönderfallande tendensen och aktiviteten hos de tyngre grundämnena under förhållanden av moderat hetta och minskat gravitationstryck.
10. Hopsjunken materia—den relativt oföränderliga materian som finns i det inre av kalla eller döda solar. Denna form av materia är inte helt oföränderlig; den har ännu kvar en del ultimatonisk och även elektronisk aktivitet, men dessa enheter ligger mycket nära varandra, och deras rotationshastighet är starkt nedsatt.
Klassificeringen av materia i det föregående hänför sig till dess organisation hellre än till de former den framträder i för skapade varelser. Inte heller tar den med i räkningen de föremergenta stadierna av energi eller de eviga materialisationerna i Paradiset och centraluniversumet.