Mellanvarelserna klassificeras på tre olika sätt: De klassificeras korrekt bland Guds uppstigande Söner; de grupperas sakenligt bland de stadigvarande medborgarnas klasser, medan de funktionellt sett räknas bland tidens omvårdande andar, emedan de har en nära och effektiv förbindelse med änglaskarorna i arbetet med att tjäna de dödliga människorna i de enskilda världarna i rymden.
Dessa unika varelser framträder i de flesta bebodda världar och finns alltid på decimal- eller livsexperimentplaneterna, sådana som Urantia. Mellanvarelserna är av två typer—första gradens och andra gradens—och de uppkommer genom följande förfaranden:
1. Första gradens mellanvarelser, den mera andliga gruppen, är en något standardiserad klass av varelser som enhetligt härstammar från Planetprinsarnas staber av modifierade uppstigna dödliga. Antalet första gradens mellanvarelser är alltid femtio tusen, och ingen planet som åtnjuter deras omvårdnad har en större grupp.
2. Andra gradens mellanvarelser, den mera materiella gruppen bland dessa varelser, varierar mycket till antalet i de olika världarna fastän medeltalet är omkring femtio tusen. De har en varierande härstamning från de planetariska biologiska upplyftarna, Adamerna och Evorna, eller från dessas omedelbara efterkommande. Det finns inte mindre än tjugofyra olika förfaranden att åstadkomma dessa andra gradens mellanvarelser i de evolutionära världarna i rymden. Det sätt på vilket denna grupp på Urantia fick sitt ursprung var ovanligt och speciellt.
Ingendera av dessa grupper är en evolutionär tillfällighet; båda är väsentliga delar i de förutbestämda planerna uppgjorda av universums arkitekter, och deras framträdande i de evolverande världarna vid lägligt tillfälle är i enlighet med de övervakande Livsbärarnas ursprungliga riktlinjer och utvecklingsplaner.
Första gradens mellanvarelser får sin intellektuella och andliga energi med samma förfarande som änglarna, och de är ensartade till sin intellektuella status. De sju biträdande sinnesandarna har ingen kontakt med dem; och endast den sjätte och sjunde, dyrkans ande och visdomens ande, kan betjäna dem som hör till andra gradens grupp.
Andra gradens mellanvarelser får sin fysiska energi enligt den adamiska tekniken, andligen är de inkopplade så som änglarna och intellektuellt är de utrustade med den morontiella övergångstypen av sinne. De indelas i fyra fysiska typer, andligen i sju klasser och i tolv nivåer av intellektuell reaktion på den gemensamma omvårdnaden från de två sista biträdande sinnesandarna och morontiasinnet. Dessa olikheter bestämmer deras olika aktiviteter och planetariska uppdrag.
Första gradens mellanvarelser påminner mera om änglar än om dödliga; andra gradens klasser liknar mycket mera människovarelserna. Vardera gruppen är till ovärderlig hjälp för den andra vid utförandet av deras mångahanda planetariska uppdrag. Första gradens omvårdare kan åstadkomma förbindelsesamarbete både med övervakarna av morontia- och andeenergi och med sinnesströmkretskopplarna. Den andra gradens grupp kan etablera arbetskontakter endast med de fysiska övervakarna och behandlarna av de materiella strömkretsarna. Men eftersom vardera klassens mellanvarelser fulländat kan synkronisera kontakten med den andra gruppen kan båda grupper därmed praktiskt utnyttja hela energiskalan från den grova styrkan i de materiella världarna upp genom övergångsfaserna av universumenergier till de högre andeverklighetens krafter i de himmelska rikena.
Klyftan mellan de materiella och andliga världarna överbryggs fulländat av serieförbindelsen mellan dödlig människa, andra gradens mellanvarelse, första gradens mellanvarelse, morontiakerub, mellanfaskerub och seraf. I en enskild dödligs personliga erfarenhet förenas dessa olika nivåer otvivelaktigt mer eller mindre och görs personligen meningsfulla av den gudomliga Tankeriktarens oobserverade och hemlighetsfulla verksamhet.
I normala världar utför första gradens mellanvarelser sin tjänst som en informationsinsamlande kår och som himmelska värdar som ombud för Planetprinsen, medan andra gradens omvårdare fortsätter sitt samarbete med den adamiska regimen för främjandet av den progressiva planetariska civilisationen. Om Planetprinsen avfaller och den Materielle Sonen misslyckas, vilket hände på Urantia, blir mellanvarelserna Systemhärskarens skyddslingar och tjänar under ledande rådgivning från planetens tillförordnade bevakare. Men i endast tre andra världar i Satania fungerar dessa varelser som en grupp under gemensam ledning vilket de förenade mellanvarelseomvårdarna på Urantia gör.
Det planetariska arbete som både första gradens och andra gradens mellanvarelser gör är varierande och olika i de talrika enskilda världarna i ett universum, men på de normala och genomsnittliga planeterna är deras aktiviteter mycket annorlunda än de uppgifter som upptar deras tid på isolerade sfärer sådana som Urantia.
Första gradens mellanvarelser är planetariska historiker som från tiden för Planetprinsens ankomst ända till tidsåldern av etablerat ljus och liv sammanställer de historiska skådespelen och planerar framställningarna av den planetariska historien för utställningarna över planeterna i systemhögkvarterets världar.
Mellanvarelserna stannar i en bebodd värld under långa tider, men om de är trogna sitt förtroendeuppdrag får de till slut och för visso erkänsla för sin tidsålderslånga tjänst för upprätthållandet av Skaparsonens överhöghet; de blir vederbörligen belönade för sin tålmodiga omvårdnad av de materiella dödliga i sin värld i tid och rymd. Förr eller senare upptas alla förordnade mellanvarelser i Guds uppstigande Söners klass och påbörjar vederbörligen det långa äventyret om uppstigning till Paradiset i sällskap med dessa samma dödliga med ursprung i djurriket, deras jordiska bröder som de så ängsligt vaktade och så effektivt tjänade under sin långa planetariska vistelse.
[Framfört av en Melkisedek på uppdrag av ledaren för Nebadons serafiska armékårer.]
Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.