Många vägar till mera avancerad tjänst är öppna för keruberna och sanoberna; de leder till högre status som ytterligare kan höjas av den Gudomliga Omvårdarens omfamning. Det finns tre stora klasser av keruber och sanober med hänsyn till evolutionär potential:
1. Uppstigningskandidater. Dessa varelser är av naturen kandidater för serafiskt status. Keruber och sanober av denna klass är briljanta fastän de inte till sina medfödda anlag är jämbördiga med seraferna; men med ihållande flit och genom erfarenhet är det möjligt för dem att uppnå full serafisk ställning.
2. Mellanfaskeruber. Alla keruber och sanober är inte lika till sin uppstigningspotential, och mellanfaskeruberna är medfött begränsade varelser bland änglaskapelserna. De flesta av dem förblir keruber och sanober fastän de mera begåvade individerna kan nå upp till begränsad seraftjänst.
3. Morontiakeruber. Dessa ”fjärde varelser” bland änglaklasserna bibehåller alltid sina kvasimateriella kännetecken. Tillsammans med majoriteten av sina mellanfasbröder kommer de att fortsätta som keruber och sanober i väntan på den avslutade faktualiseringen av den Suprema Varelsen.
Medan den andra och den tredje gruppen är något begränsade i sin tillväxtpotential kan uppstigningskandidaterna uppnå den universella serafiska tjänstens höjder. Många bland de mera erfarna av dessa keruber är knutna till de serafiska ödesväktarna och placeras sålunda i den direkta kön för befordran till ställningen som Mansoniavärldens Lärare då de överges av sina serafiska överordnade. Ödesväktarna har inte keruber och sanober som medhjälpare när deras dödliga skyddslingar når fram till morontialivet. Och när andra typer av evolutionära serafer beviljas tillstånd för avfärd till Serafington och Paradiset måste de överge sina tidigare underordnade när de lämnar Nebadons gränser bakom sig. Sådana övergivna keruber och sanober omfamnas vanligen av Universumets Moderande och uppnår sålunda en nivå som motsvarar Mansoniavärldens Lärare i och med uppnåendet av serafstatus.
När de en gång omfamnade keruberna och sanoberna länge har tjänat som Mansoniavärldens Lärare på morontiasfärerna, från den lägsta till den högsta, och när deras kår i Salvington är överfull, då kallar den Klara Morgonstjärnan inför sig dessa trogna tjänare till tidens skapade varelser. De avlägger personlighetsomvandlingseden; och därefter omfamnas dessa avancerade och äldre keruber och sanober i grupper om sju tusen på nytt av Universumets Moderande. Från denna andra omfamning framträder de som fullt utvecklade serafer. Härefter är serafernas hela och fullständiga livsskede med alla dess möjligheter visavi Paradiset öppet för dessa pånyttfödda keruber och sanober. Sådana änglar kan förordnas till ödesväktare för någon dödlig varelse, och om den dödliga skyddslingen når upp till överlevnad blir de behöriga för uppflyttning till Serafington och de sju kretsarna som är uppnåeliga för serafer, ja även till Paradiset och Finalitkåren.