Det finns bestämmelser i universerna i tid och rymd enligt vilka Adammedborgarna i lokalsystemen, om de har väntat länge på att få ett planetariskt uppdrag, kan lämna in en anhållan om att befrias från ställningen som permanent medborgare. Och om anhållan beviljas förenar de sig med de uppstigande pilgrimerna i universumhuvudstäderna och går därifrån vidare till Paradiset och Finalitkåren.
När en avancerad evolutionär värld når fram till de senare skedena av ljusets och livets tidsålder kan de materiella sönerna, de planetariska Adam och Eva, välja att bli vanliga människor, att få Riktare och påbörja det evolutionära loppet av uppstigning i universum tills de når de Dödliga Finaliternas Kår. Vissa av dessa materiella söner har delvis misslyckats eller tekniskt gjort sig skyldiga till försummelse i sitt uppdrag som biologiska acceleratorer, såsom Adam på Urantia; och då är de tvungna att ta den naturliga vägen för människorna i den världen, ta emot Riktare, gå genom döden och i tro framskrida genom uppstigningsregimen för att till slut uppnå Paradiset och Finalitkåren.
Dessa materiella söner finner man inte i många finalitkompanier. Deras närvaro medför en stor potential av möjligheter till hög tjänst för en sådan grupp, och de väljs ofelbart till dess ledare. Om båda av Eden-paret är knutna till samma grupp tillåts de vanligen att fungera gemensamt, som en enda personlighet. Sådana uppstigningspar är långt mera framgångsrika i sina äventyr att treeniga än de uppstigna dödliga.