Efter Mikaels slutliga och framgångsrika utgivning till Urantia accepterades han inte endast av Dagarnas Forna som suverän härskare över Nebadon, utan han erkändes även av den Universelle Fadern som den etablerade ledaren för det lokaluniversum som han själv hade skapat. Efter Mikaels återkomst till Salvington proklamerades det att denne Mikael, Människoson och Gudsson, var etablerad härskare över Nebadon. Från Uversa kom den åttonde proklamationen om Mikaels överhöghet, medan från Paradiset kom den Universelle Faderns och den Evige Sonens gemensamma kungörelse som utnämnde denna förening av Gud och människa till enda överhuvud för universumet och anvisade den i Salvington stationerade Dagarnas Förenande att meddela om sin avsikt att dra sig tillbaka till Paradiset. Dagarnas Trogna i konstellationernas högkvarter fick likaså instruktioner om att dra sig tillbaka från de Högstas rådsförsamlingar. Mikael samtyckte dock inte till att de rådgivande och samarbetande Treenighetssönerna drog sig tillbaka. Han sammankallade dem till Salvington och anhöll personligen om att de för evigt skulle stanna i tjänst i Nebadon. De meddelade sina överordnade i Paradiset om sin önskan att samtycka till denna anhållan, och kort därefter utfärdades de mandat som skiljde dem från Paradiset och för evigt knöt dessa Söner från det centrala universumet till Mikaels hov i Nebadon.
Det tog nästan en miljard år enligt Urantiatid att fullborda Mikaels hela utgivningsskede och att slutligt etablera hans suprema makt i det universum som han själv hade skapat. Mikael föddes till skapare, utbildades till administratör och tränades till verkställare, men det fordrades av honom att han förtjänade sin överhöghet genom erfarenhet. Sålunda har er lilla värld blivit känd över hela Nebadon som den arena där Mikael avslutade den erfarenhet som krävs av varje Paradisson innan han ges obegränsad kontroll och ledning av det universum som han själv har gjort. När ni stiger uppåt i lokaluniversumet får ni veta mer om idealen hos de personligheter som Mikaels tidigare utgivningar omfattade.
Då Mikael fullbordade sina utgivningar i de skapades gestalt etablerade han inte endast sin egen överhöghet utan ökade också Gud den Supremes evolverande suveränitet. Under loppet av dessa utgivningar ägnade sig Skaparsonen inte endast åt ett nedstigande utforskande av de skapade personligheternas olika natur, utan han kunde också uppenbara Paradisgudomarnas på olika sätt diversifierade vilja, vars syntetiska enhet, så som den uppenbaras av de Suprema Skaparna, är en uppenbarelse av den Suprema Varelsens vilja.
Dessa olika viljeaspekter hos Gudomarna är för evigt personifierade i de Sju Härskarandarnas olikartade naturer, och var och en av Mikaels utgivningar uppenbarade speciellt en av dessa manifestationer av gudomligheten. Under sin utgivning som en Melkisedek manifesterade han Faderns, Sonens och Andens förenade vilja, i sin Lanonandek-utgivning Faderns och Sonens vilja; under sin utgivning som en Adam uppenbarade han Faderns och Andens vilja, under serafutgivningen Sonens och Andens vilja; under utgivningen i gestalt av en dödlig i Uversa avspeglade han Samverkarens vilja, under utgivningen som morontiadödlig den Evige Sonens vilja; och under utgivningen i materiell form på Urantia förverkligade han i sitt liv den Universelle Faderns vilja, rentav som en dödlig av kött och blod.
Fullbordandet av dessa sju utgivningar ledde till frigörandet av Mikaels suprema överhöghet, och även till skapandet av möjligheten till den Supremes överhöghet i Nebadon. Under ingen av sina utgivningar uppenbarade Mikael Gud den Supreme, men totalsumman av alla sju utgivningar är en ny nebadonuppenbarelse av den Suprema Varelsen.
Erfarenheten av att stiga ned från Gud till människa var för Mikael samtidigt en erfarenhet i att stiga upp från det partiella i det som kan manifesteras till det suprema i den finita verksamheten och till det slutliga i befriandet av hans potential för absonit funktion. Mikael Skaparsonen är en skapare i tid och rymd, men Mikael som sjufaldig Mästarson är medlem av en av de gudomliga kårer som bildar den Ultimata Treenigheten.
Då Skaparsonen har genomgått erfarenheten att uppenbara viljan hos Treenighetens Sju Härskarandar har han genomgått erfarenheten att uppenbara den Supremes vilja. Då han har verkat som en uppenbarare av Suprematetens vilja har Mikael, tillsammans med alla andra Mästarsöner, för evigt identifierat sig med den Supreme. I denna universumtidsålder uppenbarar han den Supreme och deltar i aktualeringen av Suprematetens överhöghet. Under nästa universumtidsålder tror vi att han kommer att arbeta tillsammans med den Suprema Varelsen i den första erfarenhetsbaserade Treenigheten för och i universerna i yttre rymden.
Urantia är den känslofulla helgedomen för hela Nebadon, den främsta bland tio miljoner bebodda världar, det jordiska hemmet för Kristus Mikael, härskare över hela Nebadon, en omvårdande Melkisedek för världarna, en frälsare av ett system, en adamisk återlösare, en serafkamrat, en medarbetare till uppstigande andar, en morontiaframskridare, en Människoson i en dödligs köttsliga gestalt och därtill Urantias Planetprins. Era uppteckningar berättar sanningen när de säger att denne samme Jesus har lovat att en dag återvända till världen för sin sista utgivning, till Korsets Värld.
[Detta kapitel som beskriver Kristus Mikaels sju utgivningar är det sextiotredje i en serie presentationer som har avfattats under beskydd av talrika personligheter och som beskriver Urantias historia fram till Mikaels framträdande på jorden i en dödligs köttsliga gestalt. Tillstånd att framföra dessa kapitel gavs av en kommission om tolv medlemmar som verkade under ledning av Mantutia Melkisedek. Vi avfattade dessa berättelser och översatte dem till engelska språket, med ett förfarande som hade godkänts av våra överordnade, år 1935 e.Kr. enligt Urantia-tid.]
Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.