Staten är en territorial organisation som reglerar samhället, och den starkaste, effektivaste och mest bestående staten utgörs av en enda nation vars folk har ett gemensamt språk samt gemensamma sedvänjor och institutioner.
De första staterna var små och de var alla en följd av erövring. De uppkom inte som frivilliga sammanslutningar. Många grundades av erövrande nomader som slog ned på fredliga boskapsherdar och bofasta jordbrukare för att övermanna och förslava dem. Sådana stater som hade uppkommit som en följd av erövring var av nödtvång skiktade; samhällsklasser var oundvikliga, och klasskamperna har alltid varit selektiva.
I Amerika nådde de röda människornas norra stammar aldrig fram till verkligt statsbildande. De framskred aldrig längre än till ett löst förbund av stammar, en mycket primitiv statsform. Närmast en statsbildning kom irokesernas federation, men denna grupp av sex folk fungerade aldrig riktigt som en stat, och den blev inte bestående därför att den saknade vissa element som är väsentliga för det nutida nationella livet, såsom:
1. Möjlighet att förvärva och ärva privat egendom.
2. Städer samt jordbruk och industri.
3. Arbetsunderlättande husdjur.
4. Ändamålsenlig familjeorganisation. Dessa röda människor höll sig till den modersbaserade familjen med arvsrätt för syskonbarnen.
5. Klart avgränsat territorium.
6. En stark verkställande hövding.
7. Förslavande av fångar—de antingen upptog dem i stammen eller dödade dem.
8. Målmedvetna erövringar.
De röda människorna var alltför demokratiska; de hade en bra styresform, men den gick under. Till slut skulle de ha utvecklat en stat om de inte alltför tidigt hade mött den vita mannens mera avancerade civilisation, som följde grekernas och romarnas regeringsmetoder.
Den framgångsrika romerska staten baserade sig på:
1. Den fadersbaserade familjen.
2. Jordbruk och tämjandet av djur.
3. Koncentrering av befolkningen—städer.
4. Privat äganderätt till egendom och jord.
5. Slaveri—medborgarklasser.
6. Erövring och omorganisation av svaga och efterblivna folk.
7. Klart avgränsat territorium med vägar.
8. Personliga och starka härskare.
Den stora svagheten i den romerska civilisationen, och en faktor av betydelse för det slutliga sönderfallet av imperiet, var den förment liberala och avancerade bestämmelsen om att pojken var myndig vid tjugoett års ålder och den villkorslösa frigörelsen av flickan, så att det stod henne fritt att gifta sig med den man hon själv valde eller att bege sig ut i världen och leva osedligt. Den skada samhället åsamkades berodde inte på dessa reformer som sådana, utan närmast på att de började tillämpas så plötsligt och i en så vidsträckt omfattning. Roms sönderfall antyder vad man kan vänta sig när en stat genomgår en alltför snabb utvidgning i förening med inre degenerering.
Den embryoniska statens uppkomst blev möjlig då blodsbanden försvagades till förmån för de territoriella bindningarna, och vanligen befästes sådana stamförbund med erövringar. Fastän en suveränitet som transcenderar alla mindre stridigheter och meningsskiljaktigheter mellan olika grupper är kännetecknande för den verkliga staten, återstår fortfarande i de senare statsorganisationerna många klasser och kaster som kvarlevor av klanerna och stammarna från tidigare tider. De senare och större territorialstaterna fick utkämpa en lång och bitter kamp med dessa mindre klangrupper av blodsförvanter, och stamstyret visade sig värdefullt vid övergången från familjens makt till statens makt. Under senare tider växte många klaner fram av yrkes- och andra näringssammanslutningar.
Misslyckad statsintegration leder till en återgång till de styresförfaranden som var rådande före statens uppkomst, vilket feodalismen under medeltiden i Europa var ett exempel på. Under dessa mörka århundraden föll territorialstaten samman, och det skedde en återgång till de små borgsamhällena, en återkomst av klan- och stamstadierna i utvecklingen. Liknande halvstater finns även nu i Asien och Afrika, men alla representerar inte en återgång till tidigare utvecklingsstadier; många är outvecklade förstadier till framtida stater.