Den primitiva människan tvekade aldrig att förslava sina medmänniskor. Kvinnan var den första slaven, en familjeslav. Herdetidens man förslavade kvinnan som sin lägrestående sexualpartner. Detta slag av sexuellt slaveri växte direkt fram från mannens minskade beroende av kvinnan.
För inte länge sedan var slaveriet ödet för de krigsfångar som vägrade att övergå till erövrarens religion. Under tidigare tider blev fångarna antingen uppätna, torterade till döds, satta att kämpa mot varandra, offrade åt andar eller förslavade. Slaveriet var ett stort framsteg från massaker och kannibalism.
Förslavandet var ett steg framåt på vägen mot en barmhärtigare behandling av krigsfångar. Bakhållet vid Ai, med masslakten av män, kvinnor och barn med endast kungen sparad för att tillfredsställa erövrarens fåfänga, ger en trogen bild av det barbariska slaktande som praktiserades av till och med förment civiliserade folk. Överfallet på Og, kungen av Bashan, var lika brutalt och totalt. Hebréerna ”vigde åt förintelse” sina fiender och tog all deras egendom som krigsbyte. De satte alla städer att betala tribut med hot om att annars ”viga alla männen åt förintelse”. Men många samtidiga stammar, där stamegoismen var mindre, hade för länge sedan börjat praktisera upptagandet av högrestående krigsfångar i den egna stammen.
Jägaren, likt den röda människan i Amerika, tog inte slavar. Antingen upptog han sina fångar i stammen eller dödade dem. Slaveri var inte vanligt bland herdefolken, ty de hade föga behov av arbetskraft. Vid krig brukade herdefolken döda alla manliga fångar och ta endast kvinnor och barn som slavar. Moses lag innehöll särskilda anvisningar om hur dessa kvinnofångar kunde tas till hustrur. Om de var otillfredsställande kunde de köras iväg, men hebréerna hade inte tillåtelse att sälja sådana övergivna makar som slavar—det var åtminstone ett framsteg i civilisationen. Fastän hebréernas beteendenormer för samhället var grova stod de långt högre än normerna hos de omgivande stammarna.
Boskapsägarna var de första kapitalisterna; deras hjordar representerade kapital, och de levde av räntan—den naturliga tillökningen. De var ovilliga att anförtro denna rikedom att skötas av vare sig slavar eller kvinnor. I ett senare skede tog de emellertid manliga krigsfångar och tvingade dem att odla jorden. Detta är ursprunget till livegenskapen—träldomen där människan är bunden vid torvan. Afrikanerna kunde lätt läras att odla jorden; därför kom de att bli den stora slavrasen.
Slaveriet var en ofrånkomlig länk i människans civilisationskedja. Det var den brygga över vilken samhället passerade från kaos och overksamhet till ordning och civiliserade aktiviteter; det tvingade efterblivna och lata folk att arbeta och sålunda förse sina överordnade med rikedom och fritid för framåtskridandet i deras samhälle.
Slaveriinstitutionen tvingade människan att uppfinna en regleringsmekanism i det primitiva samhället; den gav upphov till en begynnande administration. Slaveriet kräver att en sträng ordning upprätthålls, och det praktiskt taget upphörde i Europa under medeltiden emedan feodalherrarna inte kunde ha kontroll över slavarna. De efterblivna stammarna i forna tider, likt infödingarna i Australien idag, hade aldrig slavar.
Helt visst var slaveriet förtryckande, men det var i förtryckets skolor som människan lärde sig arbetsamhet. Till slut blev slavarna delaktiga av välsignelserna i det högrestående samhälle som de så ovilligt hade hjälpt till att skapa. Slaveriet skapar en organisation av kultur och framåtskridande i samhället men lömskt angriper snart samhället inifrån som det allvarligaste av alla nedbrytande samhällslidanden.
De moderna mekaniska uppfinningarna gjorde slaven gammalmodig. Slaveriet försvinner, likt månggifte, därför att det inte lönar sig. Men det har alltid visat sig förödande att plötsligt frige stora mängder slavar; det blir mindre problem när de friges gradvis.
Idag är människorna inte slavar i samhället, men tusentals människor låter sig bli skuldsatta slavar under ambition och ärelystnad. Ofrivilligt slaveri har gett vika för en ny och förbättrad form av modifierad industriell livegenskap.
Fastän samhällets ideal är universell frihet, borde sysslolöshet aldrig tolereras. Alla arbetsföra personer borde tvingas att utföra åtminstone så mycket arbete som behövs för deras eget uppehälle.
Det moderna samhället gör en helomvändning. Slaveriet har nästan upphört; tamdjurens tid är också snart förbi. Civilisationen sträcker sig bakåt mot elden—den oorganiska världen—för sin energi. Människan höjde sig från barbariet med hjälp av eld, djur och slaveri; nu sträcker hon sig bakåt och överger hjälpen som slavar och djur kan ge, medan hon försöker komma över nya hemligheter och källor till rikedom och energi från naturelementens skattkammare.