◄ 69:4
Kapitel 69
69:6 ►

Människans första institutioner

5. Kapitalets första början

69:5.1

Kapital är arbete som man har avstått från att använda i nuet till förmån för framtiden. Besparingar representerar en form av försäkring för att trygga uppehälle och fortlevnad. Upplagring av föda utvecklade självkontroll och skapade de första problemen mellan kapital och arbete. Om den människa som hade föda kunde skydda den från rövare hade hon en klar fördel framför den människa som inte hade någon föda.

69:5.2

Den första bankiren var en av stammens dristiga män. Han höll gruppens skatter deponerade hos sig, och hela klanen brukade försvara hans hydda i händelse av anfall. Sålunda ledde samlandet av enskilt ägt kapital och förmögenhet som ägdes av en hel grupp omedelbart till en militär organisation. Till en början var sådana försiktighetsmått avsedda att skydda egendom mot räder utifrån, men senare blev det sed att hålla den militära organisationen vältränad genom att företa räder mot grannstammarnas egendom och rikedomar.

69:5.3

De grundbehov som ledde till samlandet av kapital var:

69:5.4

1. Hunger—i förening med framsynthet. Sparandet och förvarandet av föda betydde makt och komfort för dem som var tillräckligt framsynta för att på detta sätt trygga framtida behov. Ett lager av föda var en bra försäkring mot hungersnöd och svåra olyckor. Alla de primitiva sedvänjorna var i själva verket avsedda att hjälpa människan att underordna nuet till förmån för framtiden.

69:5.5

2. Kärlek till familjen—önskan att trygga deras behov. Kapitalet representerar ett sparande av egendom, trots trycket från dagens behov, i syfte att trygga de krav som framtiden ställer. En del av detta framtida behov kan tänkas beröra ens efterkommande.

69:5.6

3. Fåfänga—önskan att visa upp den egendom man har samlat. Klädesplagg utöver det vanliga var ett av de första kännetecknen på utmärkelse. Samlarfåfängan tilltalade tidigt människans stolthet.

69:5.7

4. Position—ivern att köpa sig samhällelig och politisk prestige. Det uppkom tidigt en kommersialiserad överklass, till vilken tillträde berodde på att man utförde någon speciell tjänst för kungligheterna, eller öppet beviljades tillträde mot betalning i pengar.

69:5.8

5. Makt—begäret att vara herre över andra. Att låna ut förmögenhet praktiserades som ett sätt till förslavande, då låneräntan var hundra procent per år under dessa forna tider. Utlånarna gjorde sig till kungar genom att skapa en stående armé av gäldenärer. Gäldslavar hörde till det tidigaste slaget av egendom som samlades, och i forna tider sträckte sig gäldslaveriet rentav till bestämmandet över kroppen efter döden.

69:5.9

6. Fruktan för de avlidnas andar—skyddsavgifter åt prästerna. Människorna började tidigt ge dödsgåvor åt prästerna i avsikt att deras egendom skulle användas för att underlätta deras färd genom nästa liv. Prästerskapet blev sålunda mycket rikt; de var de främsta bland forntidens kapitalister.

69:5.10

7. Sexualdriften—önskan att köpa en eller flera hustrur. Människans första form av byteshandel gällde kvinnor; den fanns långt före hästhandeln. Aldrig har handeln med sexualslavar fört samhället framåt. Ett sådant geschäft var och är en rasförnedring, ty på samma gång både hindrade den utvecklingen av familjelivet och förorenade den biologiska konstitutionen hos högrestående folk.

69:5.11

8. Talrika former av njutning. En del ville vinna rikedom för att den gav makt; andra slet för att samla egendom därför att den förde med sig bekvämlighet. De första tidernas människor (och en del senare tiders) tenderade att förslösa sina tillgångar på lyx. Rusdrycker och droger var fängslande för de primitiva släkterna.

69:5.12

Då civilisationen utvecklades fick människorna nya incitament till sparande; i snabb takt lades nya behov till den ursprungliga hungern efter föda. Fattigdomen blev så avskydd att endast de rika ansågs fara direkt till himlen när de dog. Egendom började värderas så högt att en pretentiös festmåltid kunde lösa ens namn från en besudlande vanära.

69:5.13

Samlade rikedomar blev tidigt ett tecken på en värderad ställning i samhället. Hos vissa stammar brukade enskilda individer samla tillgångar i åratal bara för att göra intryck genom att på någon högtidsdag bränna upp dem eller fritt ge dem till sina stamfränder. Detta gjorde dem till stormän. Även nutida folk frossar i att dela ut frikostigt med julklappar, medan rika människor förser stora välgörenhets- och lärdomsinstitutioner med rikliga donationsmedel. Människans förfaranden ändras, men hennes läggning förblir så gott som oförändrad.

69:5.14

I rättvisans namn bör det dock noteras att mången forntida rik man gav bort mycket av sin förmögenhet på grund av rädslan för att dödas av dem som traktade efter hans skatter. Det var vanligt att förmögna män offrade tjogtals slavar för att visa sitt förakt för rikedomen.

69:5.15

Fastän kapitalet har tenderat att befria människan har det storligen komplicerat hennes samhälleliga och produktionsekonomiska organisation. Det missbruk av kapital som orättmätiga kapitalister gör sig skyldiga till kullkastar inte det faktum att det utgör grunden för det moderna industriella samhället. Tack vare kapital och uppfinningar åtnjuter den nuvarande generationen en högre grad av frihet än någon annan som tidigare har funnits på jorden. Detta noteras som ett faktum och inte som ett försvar för de många missbruk av kapital som tanklösa och själviska förvaltare har förorsakat.


◄ 69:4
 
69:6 ►