Denna epok sträcker sig från morontiatemplets framträdande vid det nya planetariska högkvarteret till den tid då hela systemet stabiliserar sig i ljus och liv. Denna tidsålder öppnas av Treenighetens Undervisande Söner vid slutet av deras följd av världsmissioner, då Planetprinsen enligt mandat av Paradisets Gåvoson för den sfären och i dennes personliga närvaro upphöjs till Planethärskare. Samtidigt därmed påbörjar finaliterna sin aktiva delaktighet i de planetariska angelägenheterna.
Till det yttre och synligt framträder den Materiella Sonen och Dottern, de Planetariska Adam och Eva, som de egentliga härskarna eller ledarna för en sådan värld som har stabiliserats i ljus och liv. Finaliterna är osynliga, så som även Prins-Härskaren, utom i morontiatemplet. De egentliga och konkreta överhuvudena för den planetariska regimen är därför den Materiella Sonen och Dottern. Det är vetskapen om dessa arrangemang som har gett prestige åt idén om kungar och drottningar överallt i universums världar. Kungar och drottningar är en mycket lyckad lösning under dessa idealiska förhållanden, då en värld har till sitt förfogande dessa höga personligheter som kan verka för ännu högre men osynliga härskares räkning.
När ett sådant skede uppnås i er värld kommer utan tvivel Makiventa Melkisedek, som nu är ställföreträdande Planetprins på Urantia, att inta platsen som Planethärskare; och i Jerusem har man länge antagit att han kommer att åtföljas av en son och en dotter till Urantias Adam och Eva. De finns nu i Edentia som skyddslingar till de Högsta i Norlatiadek. Dessa Adams barn kunde sålunda tjäna på Urantia tillsammans med Melkisedekhärskaren emedan de berövades sin förmåga att föröka sig för nästan 37.000 år sedan vid den tid då de gav upp sina materiella kroppar på Urantia som förberedelse för överföringen till Edentia.
Denna stadgade tidsålder fortsätter och fortsätter tills varje bebodd planet i systemet uppnår det stabiliserade skedet, och sedan när den yngsta världen—den som sist uppnår ljus och liv—har upplevt denna stadga under tusen år enligt systemtid övergår hela systemet till stabiliserad status, och de enskilda världarna förs in i systemepoken av ljusets och livets tidsskede.