Den naturliga, fysiska döden är inte en oundviklighet för de dödliga. Majoriteten av de avancerade evolutionära varelserna, medborgare i världar som befinner sig i det sista skedet av ljus och liv, dör inte; de omvandlas direkt från det köttsliga livet till morontiatillvaron.
Denna upplevelse av omvandling från det materiella livet till morontiatillståndet—den odödliga själens fusion med den inre Riktaren—blir allt vanligare i takt med planetens evolutionära framsteg. Till en början når endast några få dödliga i varje tidsålder det andliga framåtskridandets omvandlingsnivå, men då de Undervisande Sönernas efter varandra följande tidsåldrar börjar sker allt flera fusioner med Riktaren innan det allt längre livet för dessa framåtskridande dödliga är slut; och vid tiden för de Undervisande Sönernas avslutande mission är ungefär en fjärdedel av dessa storartade dödliga undantagna från den naturliga döden.
Längre fram under ljusets och livets tidsskede anar mellanvarelserna eller deras medarbetare att föreningen mellan själ och Riktare troligen närmar sig och meddelar detta till ödesväktarna, som i sin tur kommunicerar dessa uppgifter till den finalitgrupp inom vars behörighetsområde denne dödlige kan tänkas verka; därefter utges Planethärskarens påbud om att den dödlige skall avsäga sig alla planetariska uppgifter, ta farväl av sin ursprungsvärld och bege sig till Planethärskarens inre tempel för att där invänta morontiaöverföring, omvandlingsblixten, från evolutionens materiella domän till det för-andliga framskridandets morontianivå.
När en sådan fusionskandidats familj, vänner och arbetskamrater har samlats i morontiatemplet placerar de sig runt mittplattformen där fusionskandidaterna vilar, samtidigt som dessa fritt samtalar med sina församlade vänner. En cirkel av himmelska personligheter emellan dem arrangeras för att skydda de materiella dödliga från verkan av de energier som förekommer i ögonblicket för ”livsblixten”, som befriar uppstigningskandidaten från det materiella köttets bojor och därmed gör allt det för en evolutionär dödlig som den naturliga döden gör för dem som därigenom befrias från köttet.
Många fusionskandidater kan samlas i det rymliga templet vid samma tid. Och hur vackert är inte detta tillfälle då de dödliga på detta sätt samlas för att bevittna sina älskades uppståndelse i andliga flammor, och vilken kontrast mot de tidigare tidsåldrarna då de dödliga måste överlämna sina döda att famnas av de jordiska elementen! Scenerna av gråt och klagan som kännetecknar tidigare epoker i människans evolution ersätts nu av hänryckt glädje och den mest upphöjda entusiasm när dessa dödliga som känner Gud tar ett tillfälligt farväl av sina kära, då dessa avlägsnas från sina materiella anknytningar av den förtärande storhetens och uppstigande härlighetens andliga lågor. I världar som har stadgats i ljus och liv är ”begravningar” tillfällen av suprem glädje, djup tillfredsställelse och outsägligt hopp.
Dessa framåtskridande dödligas själar fylls allt mera av tro, hopp och förvissning. Den anda som råder bland dem som har samlats runt omvandlingshelgedomen påminner om andan hos glädjefyllda vänner och släktingar som kan tänkas samlas vid gradueringstillfället för någon i sin grupp eller som kan komma samman för att bevittna överlämnandet av någon stor hedersbetygelse till en bland dem. Det vore avgjort till nytta om mindre avancerade dödliga blott kunde lära sig att betrakta den naturliga döden med något av denna gladlynthet och sorglöshet.
Dödliga iakttagare kan inte se någonting av sina omvandlade kamrater efter fusionsblixten. Dessa omvandlade själar beger sig med Riktartransport direkt till uppståndelsehallen i vederbörande morontiella träningsvärld. Dessa åtgärder som gäller omvandlingen av levande människovarelser till morontiavärlden övervakas av en ärkeängel som förordnades till denna värld den dag då den först etablerades i ljus och liv.
Vid den tid då en värld når det fjärde stadiet av ljus och liv lämnar mer än hälften av de dödliga planeten genom omvandling från de levandes krets. En sådan förminskning av döden fortsätter hela tiden, men jag vet inget system vars världar, även om de länge har varit etablerade i liv, vore helt fria från den naturliga döden som förfarande att frånkomma köttets bojor. Och tills ett sådant högt stadium i den planetariska evolutionen har uppnåtts överlag måste de morontiella träningsvärldarna i lokaluniversumet fortsätta att tjäna som utbildnings- och kultursfärer för de evolverande morontiaframskridarna. Eliminering av döden är teoretiskt möjlig, men enligt mina iakttagelser har det ännu inte skett. Kanske en sådan situation kan nås fram till under de avlägsna tidsrymderna i de efterföljande epokerna i det sjunde stadiet av etablerat planetariskt liv.
De omvandlade själarna från de etablerade sfärernas blomstrande tidsåldrar genomgår inte mansoniavärldarna. Inte heller vistas de som studerande i systemets eller konstellationens morontiavärldar. De genomgår ingen av morontialivets tidigare faser. De är de enda uppstigande dödliga som så närapå undgår morontiaöverföringen från materiell existens till semiandestatus. Sådana av Sonen upptagna dödligas första erfarenhet under uppstigningsskedet sker i tjänsteuppdragen i universumhögkvarterets framstegsvärldar. Och från dessa Salvingtons studievärldar beger de sig tillbaka som lärare till just de världar som de passerade, för att senare fortsätta inåt mot Paradiset längs den etablerade vägen för de dödligas uppstigning.
Om ni blott kunde besöka en planet i ett avancerat stadium av utveckling skulle ni snabbt förstå orsakerna till att det finns denna differentierade mottagning av uppstigande dödliga i mansoniavärldarna och de högre morontiavärldarna. Ni skulle genast förstå att varelser som går vidare från dessa högt evolverade sfärer är beredda att återuppta sin uppstigning till Paradiset långt före en genomsnittlig dödlig som kommer från en oordnad och efterbliven värld som Urantia.
Oberoende av från vilken planetarisk uppnåelsenivå människorna stiger upp till morontiavärldarna erbjuder de sju mansoniasfärerna rikligt med tillfällen att som lärare och studerande skaffa sig erfarenhet av allt det som de inte kunde gå igenom på grund av födelseplanetens avancerade status.
Universum tillämpar ofelbart dessa utjämningsförfaranden som är avsedda att garantera att ingen uppstigen skall berövas någonting som är väsentligt för hans uppstigningserfarenhet.