Problem i anslutning till Lucifers uppror

Vilka svårigheter evolutionära dödliga än kan möta i sina försök att förstå Lucifers uppror borde det vara klart för alla reflekterande tänkare att sättet att behandla rebellerna är till försvar för den gudomliga kärleken. Den kärleksfulla nåd som har utsträckts till rebellerna ser ut att ha fört med sig prövningar och bedrövelser för många oskyldiga varelser, men alla dessa upprörda personligheter kan tryggt lita till de allvisa Domarna att avgöra deras öden med barmhärtighet såväl som rättvisa.

I alla sina förbindelser med förståndsvarelser domineras både Skaparsonen och hans Paradisfader av kärlek. Det är omöjligt att förstå många faser i universumhärskarnas attityd mot rebeller och uppror—synd och syndare—om man inte kommer ihåg att Gud som Fader går före alla andra faser av Gudomens manifestation i gudomlighetens alla förhållanden till mänskligheten. Man bör också komma ihåg att alla Paradisets Skaparsöner är barmhärtighetsmotiverade.

Om en tillgiven far i en stor familj vill visa barmhärtighet mot ett av sina barn som har gjort sig skyldig till allvarliga missgärningar kan det väl hända att utsträckandet av barmhärtighet till detta barn som beter sig illa förorsakar ett temporärt lidande för alla de övriga barnen som uppför sig väl. Sådana eventualiteter är oundvikliga; en sådan risk är oskiljaktig från den reella situationen av att ha en kärleksfull förälder och vara medlem av en familjegrupp. Varje medlem i en familj har fördel av att varje medlem beter sig rättfärdigt; likaså måste varje medlem lida de omedelbara tidsbundna konsekvenserna av varje medlems förseelser. Familjer, grupper, nationer, raser, världar, system, konstellationer och universer är relationssammanslutningar som har en individualitet; och därför skördar varje medlem i varje sådan grupp, stor eller liten, frukterna av det som alla andra medlemmar i gruppen gör rätt och lider följderna av det som de gör fel.

En sak bör ändå göras klar: Om du får lov att lida de onda konsekvenserna av synden som har begåtts av någon medlem av din familj, någon landsman eller annan dödlig, till och med av uppror i systemet eller annanstans—oberoende av vad du kan få utstå på grund av de förseelser som dina medarbetare, kamrater eller överordnade har gjort sig skyldiga till—kan du känna dig trygg i den eviga förvissningen att dessa lidanden är övergående prövningar. Ingen av dessa följder för medlemmarna, av felaktigt uppträdande i gruppen, kan någonsin äventyra dina evighetsutsikter eller i minsta mån beröva dig din gudomliga rätt att stiga upp till Paradiset och nå fram till Gud.

Och det finns kompensation för dessa prövningar, dröjsmål och besvikelser som utan undantag åtföljer upprorets synd. Av de många värdefulla följdverkningarna av Lucifers uppror vilka kunde nämnas vill jag endast fästa uppmärksamheten på förhöjningen av de dödliga uppstignas levnadsbana, Jerusems medborgare, som genom att stå emot syndens sofisterier placerade sig i ledet av dem som blir framtida Mäktiga Budbärare, medlemmar av min egen klass. Varje varelse som klarade av det prov som denna onda episod innebar höjde därmed omedelbart sin administrativa ställning och ökade sitt andliga värde.

Till en början föreföll Lucifers omstörtning att vara en ren katastrof för systemet och universumet. Så småningom började fördelar samla sig. Då tjugofem tusen år av systemtid (tjugo tusen år enligt urantiatid) hade gått började Melkisedekarna undervisa om att det goda som Lucifers dårskap hade resulterat i hade börjat motsvara det onda som den hade åstadkommit. Summan av det onda hade vid den tiden blivit nästan konstant och fortsatte att växa endast i vissa isolerade världar, medan de fördelaktiga återverkningarna fortsatte att mångdubblas och utbreda sig genom universumet och superuniversumet ända till Havona. Melkisedekarna lär oss nu att det goda som upproret i Satania har lett till är mer än tusen gånger summan av allt det onda.

En sådan ovanlig och välsignelserik skörd från missgärningar kunde emellertid endast erhållas tack vare den visa, gudomliga och barmhärtiga inställningen hos alla Lucifers överordnade, allt från Konstellationsfäderna i Edentia till den Universelle Fadern i Paradiset. Tidens gång har ökat det goda som kunde erhållas som en följd av Lucifers dårskap; och då det onda som skall straffas utvecklades till fullo inom en jämförelsevis kort tid, är det uppenbart att de allvisa och framsynta universumhärskarna utan tvivel utsträckte den tid inom vilken allt fördelaktigare resultat kunde nås. Oberoende av de många andra orsakerna till att anhållandet och dömandet av rebellerna i Satania fördröjdes skulle denna enda vinst ha varit tillräcklig för att förklara varför dessa syndare inte tidigare internerades och varför de inte har blivit dömda och förintade.

Kortsynta och tidsbundna dödliga sinnen bör inte vara så kvicka att kritisera dröjsmålen som de framsynta och allvisa administratörerna av universums angelägenheter väljer.

Ett fel i människornas tänkande när det gäller dessa problem utgörs av uppfattningen att alla evolutionära dödliga på en evolverande planet skulle välja vägen som leder till Paradiset om inte synden hade förbannat deras värld. Förmågan att avsäga sig överlevnad daterar sig inte från tiden för Lucifers uppror. Människan har alltid haft förmågan att välja fritt när det gäller den levnadsbana som för till Paradiset.

Då ni stiger uppåt i er överlevnadserfarenhet breddar ni era uppfattningar om universum och utvidgar er horisont av betydelser och värden. På så sätt kan ni bättre förstå varför sådana varelser som Lucifer och Satan tillåts fortsätta med uppror. Ni kommer också att bättre förstå hur gott till slut (om inte genast) kan erhållas av tidsbegränsat ont. Sedan ni har nått Paradiset blir ni verkligen upplysta och tröstade då ni hör de supernafiska filosoferna diskutera och förklara dessa djupgående problem om anpassning i universum. Men jag betvivlar att ni ens då kommer att vara fullt tillfredsställda i era sinnen. Åtminstone var jag det inte då jag sålunda hade nått kulmen i universumfilosofin. Jag nådde inte fram till en full förståelse av dessa komplicerade sammanhang förrän senare då jag hade blivit förordnad till administrativa uppgifter i superuniversumet, där jag genom verklig erfarenhet har erhållit en tillräcklig fattningsförmåga för att förstå sådana mångfacetterade problem angående kosmisk rättvisa och andlig filosofi. Då ni stiger uppåt mot Paradiset kommer ni alltmer att lära er att många problematiska aspekter i universums administration endast kan förstås efter förvärvandet av en ökad erfarenhetsmässig kapacitet och uppnåendet av en förhöjd andlig insikt. Kosmisk visdom är avgörande för att förstå kosmiska situationer.

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.