Planetprinsarna

I första hand kan det förefalla som om Urantia och dess associerade isolerade världar i högsta grad vore missgynnade då de har berövats den välgörande närvaron och inflytelsen av sådana övermänskliga personligheter som en Planetprins samt en Materiell Son och Dotter. Men isoleringen av dessa sfärer ger deras raser en unik möjlighet att utöva tro och att utveckla en säregen egenskap av förlitan till en kosmisk pålitlighet, oberoende av synen eller någon annan materiell faktor. Det kan till slut visa sig att dödliga varelser som härstammar från de världar som har försatts i karantän som följd av upproret är ytterst gynnade. Vi har observerat att sådana uppstigna mycket tidigt anförtros talrika specialuppdrag inom kosmiska företag där en obestridlig tro och sublim tillförsikt är väsentliga för framgång.

I Jerusem har dessa uppstigna från de isolerade världarna en bostadssektor för sig själva, och de kallas agondonter, vilket betyder evolutionära viljevarelser som kan tro utan att se, hålla ut när de är isolerade och övervinna oövervinneliga svårigheter även ensamma. Denna funktionella gruppering av agondontrar består under hela uppstigningen i lokaluniversumet och färden genom superuniversumet; den försvinner under vistelsen i Havona men återuppträder genast då Paradiset har uppnåtts och existerar definitivt i de Dödligas Finalitkår. Tabamantia är en agondonter med finalitstatus. Han överlevde från en av de sfärer som hade försatts i karantän och som var med om det första upproret som någonsin har ägt rum i tidens och rymdens universer.

Under hela livsskedet upp till Paradiset följs strävan av belöning, så som orsaker följs av verkan. Sådana belöningar utmärker individen från genomsnittet, förser skillnader i varelsernas erfarenhet och bidrar till mångsidigheten i den ultimata verksamheten bland finaliternas samlade grupp.

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.