Jerusem är indelat i ett tusen sektorer längs breddgraderna och tiotusen zoner längs meridianerna. Sfären har sju större huvudstäder och sjuttio mindre administrativa centra. De sju sektionshuvudstäderna är engagerade i mångahanda aktiviteter, och Systemhärskaren besöker var och en av dem åtminstone en gång om året.
Jerusems standardmil motsvarar ungefär sju engelska mil på Urantia (11,2 km). Standardvikten ”gradant” är uppbyggd enligt decimalsystemet på basis av den fulltutvecklade ultimatonen och motsvarar nästan exakt tio uns, eller 280 gram, enligt ert mått. Dagen i Satania motsvarar tre dagar på Urantia minskat med en timme, fyra minuter och femton sekunder, vilket utgör Jerusems axiala rotationstid. Systemets år utgörs av hundra jerusemdagar. Tiden i systemet meddelas av de ledande kronoldekarna.
Energin i Jerusem kontrolleras utomordentligt väl, och den cirkulerar kring sfären i zonkanaler som tar in energi direkt från energiladdningarna i rymden och som sakkunnigt administreras av de Ledande Fysiska Övervakarna. Det naturliga motståndet som förorsakas av dessa energiers gång genom de fysiska ledningskanalerna ger den värme som behövs för att åstadkomma en jämn temperatur i Jerusem. Temperaturen vid fullt dagsljus bibehålls vid omkring 21 grader Celsius, medan den under skymningsperioden faller till något under 10 grader.
Belysningssystemet i Jerusem bör inte vara särskilt svårt för er att förstå. Det finns inga dagar och nätter, inga heta och inga kalla årstider. Styrkeomformarna upprätthåller hundratusen centra från vilka uttunnade energier projiceras upp genom atmosfären, varvid de undergår vissa förändringar, tills den når sfärens elektriska lufttak; och sedan reflekteras dessa energier tillbaka ned som ett mjukt silande och jämnt ljus ungefär av den intensitet som solljuset på Urantia har när solen skiner på himlen klockan tio på morgonen.
Under sådana ljusförhållanden verkar ljusstrålarna inte komma från ett enda ställe; de bara silar ned från himlen och strålar jämnt från alla riktningar i rymden. Detta ljus är mycket likt naturligt solljus, utom att det innehåller mycket mindre värme. Sålunda framgår det att dessa högkvartersvärldar inte lyser i rymden; även om Jerusem befann sig mycket nära Urantia skulle den inte kunna ses.
De gaser som reflekterar denna ljusenergi från Jerusems övre jonosfär tillbaka till marken liknar mycket dem som finns i Urantias övre luftskikt och som har att göra med era så kallade norrskensfenomen, fastän dessa är en följd av andra orsaker. På Urantia är det denna samma gassköld som hindrar de jordiska radiovågorna från att fly ut i rymden och i stället reflekterar dem mot jorden när de på sin färd rakt utåt slår emot detta gasskikt. På detta sätt hålls radioutsändningarna nära jordytan på sin färd genom luften runt er värld.
Sfären hålls jämnt upplyst på detta sätt under sjuttiofem procent av jerusemdagen, och därefter minskas ljuset gradvist tills det som minst ungefär motsvarar ljuset från er fullmåne en klar natt. Detta är den tysta tiden för hela Jerusem. Endast mottagnings- och informationsutsändningsstationerna är i funktion under denna period för vila och återhämtning.
Jerusem får ett svagt ljus från flera närbelägna solar—ett slags klart stjärnljus—men är inte beroende av dem; världar som Jerusem är inte utsatta för de förändringar som förorsakas av solstörningar, inte heller står de någonsin inför problemet med en svalnande eller döende sol.
De sju övergångsvärldarna för studier och deras fyrtionio satelliter får sin värme, sitt ljus, sin energi och sitt vatten enligt samma förfarande som Jerusem.