Medan den universella kraftens rymdladdning är homogen och odifferentierad medför organiserandet av evolverad energi till materia koncentrerandet av energin till separata massor med tydliga dimensioner och bestämd vikt—exakt reaktion för gravitationen.
Den lokala eller lineära gravitationen blir fullt verksam då materian framträder organiserad i atomer. Den föratomiska materian börjar reagera en aning för gravitationen när den aktiveras av röntgenstrålar och andra liknande energier, men ingen mätbar dragning från lineär gravitation utövas på fria, obundna och oladdade partiklar av elektronisk energi eller på oassocierade ultimatoner.
Ultimatonerna fungerar genom inbördes dragningskraft och reagerar endast för dragningen från Paradisets cirkulära gravitation. Då de saknar reaktion för lineär gravitation hålls de på detta sätt med i den universella rymddriften. Ultimatonernas rotationshastighet kan accelerera till den punkt då de delvis får ett antigravitatoriskt beteende, men de kan inte utan kraftorganisatörer eller styrkeledare nå den kritiska flykthastighet varvid de skulle förlora sin individualitet och återvända till maktenergins stadium. I naturen undkommer ultimatonerna den fysiska tillvarons stadium endast då de deltar i den slutliga upplösningen av en svalnad och döende sol.
Ultimatonerna, som är okända på Urantia, sänker hastigheten genom många faser av fysisk aktivitet innan de når förutsättningarna beträffande roterande energi för elektronisk organisation. Ultimatonerna har tre variationer av rörelse: inbördes motstånd mot kosmisk kraft, individuella rotationer med antigravitationspotential och de ett hundra ömsesidigt med varandra associerade ultimatonernas intraelektroniska positioner.
Ömsesidig dragningskraft håller ihop hundra ultimatoner i elektronens sammansättning; och det finns aldrig flera eller färre än hundra ultimatoner i en typisk elektron. Förlusten av en eller flera ultimatoner förstör den typiska elektroniska identiteten och ger sålunda upphov till en av elektronens tio modifierade former.
Ultimatonerna beskriver inte banor eller snurrar omkring i kretsar inom elektronerna, men de sprider eller grupperar sig i enlighet med rotationshastigheten kring sin axel och bestämmer sålunda dimensionerna hos olika elektroner. Denna samma rotationshastighet hos ultimatonerna kring sin axel bestämmer också de negativa eller positiva reaktionerna hos de olika typerna av elektroniska enheter. Hela åtskiljandet och grupperingen av elektronisk materia samt den elektriska uppdelningen i negativa och positiva kroppar av energi-materia kommer sig av dessa olika funktioner hos de ultimatoniska beståndsdelarnas inbördes association.
Varje atom är en aning över 1/40.000.000:te dels centimeter i diameter medan en elektron väger något över 1/2000:de del av den minsta atomen, väteatomen. Den positiva protonen, som är kännetecknande för atomkärnan, väger nästan två tusen gånger mera fastän den kanske inte är alls större än den negativa elektronen.
Om materians massa förstorades så att en elektron skulle motsvara en tionde del av ett uns, 2,8 gram, och om storleken uppförstorades i samma proportion skulle volymen av en sådan elektron bli lika stor som jordklotets. Om en protons volym—som är ett tusen åtta hundra gånger så tung som en elektron—uppförstorades till ett knappnålshuvuds storlek, vid jämförelse skulle då knappnålshuvudets diameter förlängas till att bli densamma som jordbanans diameter kring solen.