De uppstigande med Anden fusionerade dödliga är inte Tredje Ursprungets personligheter; de hör till Faderns personlighetsströmkrets, men de har fusionerat med individualiseringar av det Tredje Ursprungets och Centrets försinnesmässiga ande. En sådan fusion med Anden inträffar aldrig under det naturliga livets gång; den sker först vid den dödligas uppvaknande till morontiatillvaron i mansoniavärldarna. Det finns ingen överlappning i samband med fusionserfarenheten; viljevarelsen är antingen fusionerad med Anden, Sonen eller Fadern. De som är fusionerade med Riktaren eller Fadern är aldrig fusionerade med Anden eller Sonen.
Det faktum att dessa typer av dödliga varelser inte är kandidater för fusion med Riktaren hindrar inte Riktarna från att dväljas i deras inre under det köttsliga livet. Riktarna arbetar i dessa varelsers sinne under det materiella livet men blir aldrig för evigt ett med sina elevsjälar. Under denna temporära vistelse bygger Riktarna effektivt upp samma andemotsvarighet av den dödligas väsen—själen—som de gör hos dem som är kandidater för fusion med Riktaren. Ända till tiden för den kroppsliga döden är Riktarnas arbete helt likartat deras funktion hos era egna människoraser, men vid den kroppsliga upplösningen tar Riktarna evigt farväl av dessa kandidater för fusion med Anden, beger sig direkt till Divinington, högkvarteret för alla gudomliga Ledsagare, och inväntar där de nya uppdragen i sin klass.
När sådana sovande överlevande återpersonaliseras i mansoniavärldarna fylls den avresta Riktarens plats av en individualisering av anden från den Gudomliga Omvårdaren, den Oändlige Andens representant i ifrågavarande lokaluniversumet. Denna ingjutning av ande gör dessa överlevande varelser till med Anden fusionerade dödliga. Dessa varelser är på allt sätt era jämlikar i fråga om sinne och ande; och de är i själva verket era samtida som delar mansonia- och morontiasfärerna med er klass av fusionskandidater och med dem som skall fusionera med Sonen.
Det finns emellertid en enskildhet vari de med Anden fusionerade dödliga skiljer sig från sina uppstigande bröder: De dödligas minne av erfarenheten som människa i de materiella ursprungsvärldarna överlever den kroppsliga döden därför att den inre Riktaren har förvärvat en andemotsvarighet eller kopia av de händelser i människans liv vilka var av andlig betydelse. Hos de med Anden fusionerade dödliga finns det emellertid ingen sådan mekanism genom vilken människans minne kan fortbestå. Riktarnas minneskopior är fullständiga och intakta, men dessa förvärv är de avresta Riktarnas erfarenhetsmässiga ägodelar och står inte till förfogande för de varelser som Riktarna tidigare existerade i. Dessa varelser vaknar därför upp i uppståndelsehallarna på morontiasfärerna i Nebadon som om de vore varelser som hade skapats just då, varelser utan medvetande om en tidigare tillvaro.
Det blir möjligt för dessa lokaluniversumets barn att igen få tillgång till mycket av erfarenheten från sitt tidigare människominne genom att deras seraf- och kerubföljeslagare berättar om den på nytt för dem och genom att de ser efter i arkiven om det dödliga livsskedet som har registrerats av de upptecknande änglarna. Detta kan de göra med en förvissning utan tvivel, emedan den överlevande själen som har ett erfarenhetsmässigt ursprung i det materiella och dödliga livet, fastän den inte har något minne av det dödliga livets händelser, har en resterande erfarenhetsmässig förmåga att känna igen och reagera på dessa händelser som har upplevts i det förgångna men som saknas i minnet.
När en med Anden fusionerad dödlig får höra om händelser som har upplevts i det förgångna men som saknas i minnet inträffar det i själen (identiteten) hos denna överlevande en omedelbar reaktion av erfarenhetsmässigt igenkännande som ögonblickligen förser den berättade händelsen med den känslomässiga prägeln av verklighet och den intellektuella kvaliteten av faktum; och denna tvåfaldiga reaktion innebär en rekonstruktion, ett igenkännande och en bekräftelse av en fas som saknas i minnet från den dödligas erfarenhet.
Även hos kandidater för fusion med Riktaren är endast de mänskliga erfarenheter som var av andligt värde gemensamt innehav för den överlevande dödliga och den återvändande Riktaren och kan därför kommas ihåg genast efter den dödligas överlevnad. Beträffande de händelser som inte hade andlig betydelse måste även dessa som skall fusionera med Riktaren lita till igenkänningsreaktionen i den överlevande själen. Och eftersom vilken som helst enskild händelse kan ha andlig betydelse för en dödlig men inte för en annan blir det möjligt för en grupp av samtida uppstigande från samma planet att förena sina förråd av händelser som Riktarna minns och sålunda rekonstruera varje för dem gemensam erfarenhet som var av andligt värde i livet hos någon av dem.
Fastän vi ganska väl förstår dessa förfaranden för rekonstruktion av minnet förstår vi inte tekniken för personlighetsigenkännande. Personligheter som en gång har varit associerade med varandra reagerar ömsesidigt inför varandra helt oberoende av minnesfunktionen, fastän minnet självt och dess rekonstruktionsförfaranden är nödvändiga för att förse en sådan ömsesidig reaktion mellan personligheterna med allt det som hör till hela igenkännandet.
En överlevande som har fusionerat med Anden kan också lära sig mycket om sitt köttsliga liv av att på nytt besöka sin födelsevärld under en senare planetarisk domsperiod än den han levde i. Dessa andefusionens barn har möjlighet att forska i sitt tidigare livsskede som människa eftersom de i allmänhet är begränsade till tjänst i lokaluniversumet. De delar inte er höga och upphöjda ödesbestämmelse i Paradisets Finalitkår; endast de dödliga som har fusionerat med Riktaren eller andra speciellt omfamnade uppstigna varelser upptas i leden av dem som inväntar det eviga gudomsäventyret. De dödliga som har fusionerat med Anden utgör lokaluniversernas stadigvarande medborgare; de kan sträva efter Paradisbestämmelse, men de kan inte vara säkra på den. I Nebadon är deras universumhem den åttonde gruppen av världar som kretsar kring Salvington, en himmelsk bestämmelse som till sin natur och sitt läge i mycket är sådan som den har beskrivits i de visioner som ingår i de planetariska traditionerna på Urantia.