De dödliga utgör sista länken i den kedja av varelser som kallas Guds söner. Allt det som är kännetecknande för den Ursprunglige och Evige Sonen går vidare ned genom en serie av allt mindre gudomliga och allt mera mänskliga personaliseringar tills en varelse framträder som är mycket lik er själva, en som ni kan se, höra och röra vid. Och då görs ni andligen medvetna om den stora sanning som er tro kan fatta—att ni är söner till den evige Guden!
På samma sätt kommer den Ursprunglige och Oändlige Anden med hjälp av en lång serie av allt mindre gudomliga och allt mera mänskliga klasser närmare och närmare de kämpande varelserna i världarna och når gränsen för sitt framträdande i änglarna—jämfört med vilka er ställning som skapade varelser är något lägre. Det är änglarna som personligen vakar över och vägleder er på livets färd under livsskedet som dödliga i tiden.
Gud Fadern sänker sig inte, kan inte sänka sig, på detta sätt för att få en sådan nära personlig kontakt med det nästan obegränsade antalet uppstigande varelser överallt i universernas universum. Men Fadern är inte i avsaknad av personlig kontakt med sina ringa varelser; ni är inte utan den gudomliga närvaron. Fastän Gud Fadern inte kan vara hos er som en direkt manifestation av sin personlighet, är han i er och en del av er i den inre Tankeriktares, den gudomliga Ledsagarens, identitet. Sålunda kommer Fadern, som till personlighet och ande är längst borta från er, närmast er i personlighetsströmkretsen och i andeberöringen av inre gemenskap med själva själen hos hans dödliga söner och döttrar.
Identifikation med anden utgör hemligheten med personlig överlevnad och avgör den andliga uppståndelsens ödesbestämmelse. Och eftersom Tankeriktarna är de enda andar med fusionspotential som kan identifiera sig med människan under hennes köttsliga liv klassificeras de dödliga i tid och rymd i första hand i enlighet med sitt förhållande till dessa gudomliga gåvor, de inneboende Mysterieledsagarna. Denna klassifikation är följande:
1. Dödliga hos vilka Riktaren vistas tillfälligt eller i erfarenhetssyfte.
2. Dödliga som till sin typ inte fusionerar med Riktaren.
3. Dödliga som har potential för fusion med Riktaren.
Serie ett—dödliga hos vilka Riktaren vistas tillfälligt eller i erfarenhetssyfte. Denna seriebeteckning är temporär för varje planet i utveckling och används under de tidiga stadierna i alla bebodda världar utom i dem som hör till den andra serien.
Dödliga av den första serien bebor världarna i rymden under de tidigare skedena av människosläktets utveckling och omfattar de mest primitiva typerna av människosinne. I många världar liksom Urantia före Adam uppnår stora antal högre och mera avancerade typer av primitiva människor överlevnadskapacitet, men de lyckas inte uppnå fusion med Riktaren. Under många, många tidsåldrar innan människan har stigit upp till den högre andliga viljans nivå bor Riktarna i dessa kämpande varelsers sinne under deras korta köttsliga liv, och i den stund då Riktaren tar sin boning hos sådana viljevarelser börjar de gruppvisa skyddsänglarna fungera. Fastän dessa dödliga av den första serien inte har personliga beskyddare har de dock gruppvisa väktare.
En Riktare vars syfte är att inhämta erfarenhet stannar hos en primitiv människovarelse under hela dennas köttsliga liv. Riktarna bidrar mycket till de primitiva människornas framsteg men kan inte ingå eviga föreningar med dessa dödliga. Denna tillfälliga omvårdnad av Riktarna åstadkommer två saker: För det första får de själva värdefull och verklig erfarenhet av hur det evolutionära intellektet är till sitt väsen och verkande, en erfarenhet som är ovärderlig i samband med senare kontakter med högre utvecklade varelser i andra världar. För det andra bidrar Riktarnas tillfälliga vistelse mycket till att förbereda deras dödliga försökspersoner för en eventuell senare fusion med Anden. Alla Gud-sökande själar av denna typ uppnår evigt liv genom lokaluniversumets Moderandes andliga omfamning och blir sålunda uppstigande dödliga inom lokaluniversumets regim. Många personer från tiden före Adam på Urantia uppflyttades på detta sätt till mansoniavärldarna i Satania.
Gudarna som föreskrev att den dödliga människan skall stiga upp till högre nivåer av andlig intelligens under långa tidsåldrar av evolutionära prövningar och vedermödor tar i beaktande hennes ställning och behov i varje skede av uppstigningen; och alltid är de gudomligt opartiska och rättvisa, rentav charmfullt barmhärtiga vid de slutliga bedömningarna av dessa kämpande dödliga från de evolverande släktenas tidigaste tider.
Serie två—dödliga som till sin typ inte fusionerar med Riktaren. Dessa är specialiserade typer av människovarelser som inte kan åstadkomma en evig förening med sin inre Riktare. Typklassificeringen bland raser med en-, två- eller tredelade hjärnor är inte en faktor som har betydelse för fusionen med Riktaren; alla dessa dödliga är därvidlag lika, men dessa typer som inte fusionerar med Riktaren är en helt annorlunda och i betydande grad modifierad klass av viljevarelser. Många av dem som inte andas hör till denna serie, och det finns talrika andra grupper som vanligen inte fusionerar med Riktaren.
Så som i serie nummer ett har varje medlem av denna grupp förmånen av en enda Riktares omvårdnad under den köttsliga livstiden. Under det världsliga livet gör dessa Riktare för sina personer, som de temporärt dväljs i, allt det som görs i andra världar där de dödliga har potential för fusion. De dödliga i denna andra serie bebos ofta av en jungfrulig Riktare, men de högre människotyperna är ofta förenade med mästerliga och erfarna Ledsagare.
I uppstigningsplanen för upplyftandet av skapade varelser med ursprung i djurriket ger Guds Söner dessa varelser samma hängivna tjänst som kommer de dödliga av urantiatyp till del. Serafernas samarbete med Riktarna på de planeter där fusion inte förekommer är precis lika väl ordnad som i de världar där fusionspotentialen finns; ödesväktarna verkar på sådana sfärer alldeles så som på Urantia och fungerar på samma sätt vid tiden för den dödligas överlevnad, varvid den överlevande själen blir fusionerad med Anden.
Då ni möter dessa modifierade typer av dödliga i mansoniavärldarna kommer ni inte att ha några svårigheter att kommunicera med dem. De talar där samma systemspråk men med hjälp av ett modifierat förfarande. Dessa varelser är identiska med er klass av varelseliv i fråga om manifestation av ande och personlighet; de avviker endast i vissa fysiska drag och såtillvida att de inte kan fusioneras med Tankeriktaren.
Jag kan inte säga varför det är så att denna varelsetyp aldrig kan fusionera med den Universelle Faderns Riktare. En del av oss lutar åt den åsikten att Livsbärarna i sina strävanden att forma varelser som kan existera i en ovanlig planetarisk omgivning finner det nödvändigt att göra så radikala förändringar i den universella planen för intelligenta viljevarelser att det blir av naturen omöjligt att åstadkomma en bestående förening med Riktaren. Ofta har vi frågat oss: Är detta en avsiktlig eller oavsiktlig del av uppstigningsplanen? Men vi har inte funnit något svar.
Serie tre—dödliga med potential för fusion med Riktaren. Alla med Fadern fusionerade dödliga härstammar från djuren, just så som människoraserna på Urantia. De omfattar dödliga av en-, två- eller trehjärniga typer med potential för fusion med Riktaren. Urantierna är av mellantyp, dvs. av tvåhjärnig typ, och är på många sätt mänskligt överlägsna de enhjärnigas grupper men definitivt begränsade i jämförelse med de trehjärnigas klasser. Utrustningen i form av dessa tre typer av fysisk hjärna har ingen betydelse vid utgivning av Riktare, i fråga om serafernas tjänst eller vid någon annan fas av andeomvårdnad. Den intellektuella och andliga skillnaden mellan de tre hjärntyperna sätter sin prägel på individer som i övrigt är helt lika till sin sinnesutrustning och andliga potential. Skillnaden är störst under det världsliga livet och tenderar att minska allt efter som mansoniavärldarna en efter en genomgås. Från systemhögkvarteret och vidare är dessa tre typers framskridande det samma, och deras slutliga paradisbestämmelse är identisk.
De onumrerade serierna. Dessa berättelser kan omöjligen omfatta alla de fascinerande variationerna i de evolutionära världarna. Ni vet att var tionde värld är en decimal- eller experimentplanet, men ni vet ingenting om de andra variablerna som allt emellan påverkar de evolutionära sfärernas kretsgång. Det finns alltför talrika skillnader även mellan de uppenbarade klasserna av levande varelser, liksom mellan de planeter som hör till samma grupp, för att man skall kunna redogöra för dem, men denna presentation klargör de väsentliga skillnaderna i förhållande till uppstigningslivsskedet. Och uppstigningslivsskedet är den viktigaste faktorn vid varje betraktande av de dödliga i tid och rymd.
Vad beträffar de dödligas chanser till överlevnad må det för alltid göras klart: Alla själar inom varje tänkbar fas av de dödligas existens överlever förutsatt att de manifesterar villighet att samarbeta med sin inre Riktare och uppvisar en önskan att finna Gud och uppnå gudomlig fulländning, även om dessa önskningar vore blott de första svaga fladdringarna i den primitiva förståelsen av det ”sanna ljuset som lyser upp varje människa som kommer in i världen”.