Uppstigna, med Riktaren fusionerade dödliga utgör stommen i den primära Finalitkåren. Tillsammans med de adopterade och förhärligade seraferna uppgår de vanligen till 990 i varje finalitkompani. Proportionen mellan dödliga och änglar varierar i varje grupp, men de dödliga är dock långt flera än seraferna. De infödda havoniterna, förhärligade Materiella Sönerna, förhärligade mellanvarelserna, Gravitationsbudbärarna och den okända frånvarande medlemmen utgör endast en procent av kåren; varje kompani om ett tusen finaliter har plats för endast tio av dessa icke-dödliga och icke-serafiska personligheter.
Vi i Uversa känner inte till ”finalitbestämmelsen” för de uppstigna dödliga från tiden. För närvarande är de bosatta i Paradiset och tjänar tillfälligt i Ljusets och Livets Kår, men en så omfattande träningskurs under uppstigningsskedet och en så långvarig universumdisciplin måste vara avsedda att göra dem kvalificerade för ännu större förtroendetest och ädlare ansvarsuppgifter.
Trots att dessa uppstigna dödliga har uppnått Paradiset, och trots att de har upptagits i Finalitkåren och sänts tillbaka i stort antal för att delta i skötseln av lokaluniverser och hjälpa till vid administrationen av ärenden i superuniverserna—även trots denna uppenbara ödesbestämmelse återstår det betydelsefulla faktum att de är registrerade endast som sjätte stadiets andar. Det finns otvivelaktigt ytterligare ett steg i levnadsbanan för de Dödligas Finalitkår. Vi vet inte vad det steget innebär, men vi har observerat tre fakta som vi här vill fästa uppmärksamheten på:
1. Av registreringarna vet vi att de dödliga är andar av första klassen under sin vistelse i de mindre sektorerna och att de uppflyttas till den andra klassen när de har överförts till de större sektorerna och till den tredje när de går vidare till de centrala träningsvärldarna i superuniversumet. De dödliga blir fjärde gradens eller graduerade andar då de har nått den sjätte kretsen i Havona och andar av femte klassen när de finner den Universelle Fadern. De uppnår därefter sjätte stadiet av andetillvaro sedan de har avlagt eden som för evigt knyter dem till evighetsuppdraget de Dödligas Finalitkår utför.
Vi observerar att andeklassificeringen eller benämningen har bestämts av det faktiska avancemanget från ett område av universumtjänst till ett annat eller från ett universum till ett annat; och vi sluter oss till att utgivningen av klassificeringen som sjunde stadiets andar till de Dödligas Finalitkår kommer att ske samtidigt med deras uppflyttning till evigt uppdrag för tjänst på hittills oregistrerade och ouppenbarade sfärer och i anslutning till att de uppnår Gud den Supreme. Förutom dessa djärva antaganden vet vi verkligen inte mera än ni om allt detta; vår kunskap om de dödligas levnadsbana sträcker sig inte längre än till den nuvarande paradisbestämmelsen.
2. De dödliga finaliterna har till fullo följt tidsåldrarnas uppmaning: ”Var fulländade”; de har vandrat upp längs den universella stigen för de dödligas uppnåelse, de har funnit Gud, och de har blivit vederbörligen antagna till Finalitkåren. Dessa varelser har uppnått den nuvarande gränsen för andeframskridande men inte den ultimata andestatusens finalitet. De har nått den nuvarande gränsen för de skapade varelsernas fulländning men inte finaliteten för den skapade varelsens tjänst. De har upplevt gudomsdyrkan i hela dess vidd men inte den erfarenhetsmässiga gudomsuppnåelsens finalitet.
3. De förhärligade dödliga i Paradisets Finalitkår är uppstigna varelser som besitter erfarenhetsmässig kunskap om varje steg av verkligheten och filosofin i den förståndsmässiga tillvarons fullständigast möjliga liv, samtidigt som under tidsåldrarna för denna uppstigning från de lägsta materiella världarna till Paradisets andliga höjder har dessa överlevande varelser utbildats intill gränserna för sin kapacitet beträffande varje detalj i varje gudomlig princip för rättvis och effektiv, såväl som barmhärtig och tålmodig, administration av den universella skapelsen i tid och rymd.
Vi anser att människovarelserna är berättigade att få del av våra åsikter och att ni är fria att tillsammans med oss spekulera beträffande mysteriet med den slutliga ödesbestämmelsen för Paradisets Finalitkår. Det förefaller uppenbart för oss att de fullkomnade evolutionära varelsernas nuvarande uppdrag till sin natur påminner om postgraduala kurser i att förstå universer och administrera superuniverser; och alla frågar vi: ”Hur kommer det sig att Gudarna har en sådan omsorg om att så grundligt träna de överlevande dödliga i tekniken att sköta universer?”