Sekonaferna av första graden, som har sitt uppdrag hos Dagarnas Forna, är levande speglar i dessa treeniga härskares tjänst. Tänk vad det betyder vid skötseln av ett superuniversum att kunna vända sig som till en levande spegel och i den se och med den höra de klara svaren från en annan varelse ett tusen eller ett hundratusen ljusår längre bort, och att göra allt detta ögonblickligen och ofelbart. Uppteckningar är viktiga för skötseln av universerna, informationsutsändningar är nyttiga, de Ensamma och andra budbärarnas arbete är till stor hjälp, men Dagarnas Forna från sitt läge halvvägs mellan de bebodda världarna och Paradiset—mellan människan och Gud—kan ögonblickligen se åt bägge håll, höra från bägge håll och veta på bägge håll.
Denna förmåga—att höra och se allting så att säga—kan i superuniverserna förverkligas fulländat endast av Dagarnas Forna och endast i deras respektive högkvartersvärldar. Även där möter man begränsningar: från Uversa är denna kommunikation begränsad till världarna och universerna i Orvonton, och samtidigt som den inte fungerar mellan superuniverserna håller denna samma återspeglande teknik var och en av dem i nära kontakt med centraluniversumet och med Paradiset. Fast de sju superstyrelserna är åtskilda från varandra, reflekterar de sålunda fullständigt makten ovan och är helt empatiskt inställda till, och fullständigt förtrogna med, behoven nedan.
Man märker att första gradens supernafer av sin medfödda natur har läggning för någon av sju typer av tjänst, och det är lämpligt att den första serien i denna klass skulle vara så utrustad att den har en medfödd förmåga att tolka Andens sinne för Dagarnas Forna:
1. Samverkarens Röst. I varje superuniversum uppvisar den första supernafen av första graden, och var sjunde av dem som senare skapas i den klassen, en hög grad av anpassningsförmåga till att förstå och uttolka den Oändlige Andens sinne för Dagarnas Forna och deras medarbetare i superstyrelserna. Detta är av stort värde i superuniversernas högkvarter, ty avvikande från de lokala skapelserna med deras Gudomliga Omvårdare har sätet för superregeringen ingen specialiserad personalisering av den Oändlige Anden. Sålunda kommer dessa sekonafiska röster närmast till att vara personliga representanter för det Tredje Ursprunget och Centret på en sådan huvudstadssfär. Visst finns de sju Återspeglande Andarna där, men dessa mödrar till de sekonafiska skarorna återspeglar mindre verkligt och automatiskt Samverkaren än de Sju Härskarandarna.
2. De Sju Härskarandarnas Röst. Den andra sekonafen av första graden, och var sjunde av dem som senare skapas, har läggning för att visa de Sju Härskarandarnas kollektiva natur och reaktioner. Fastän varje Härskarande redan är representerad i ett superuniversums huvudstad av en av de Återspeglande Andarna i tjänst där, är denna representation individuell, inte kollektiv. Kollektivt är de närvarande endast som återspeglade; därför välkomnar Härskarandarna tjänsterna av dessa högst personliga änglar, den andra serien av första gradens sekonafer som är så kompetenta att representera dem inför Dagarnas Forna.
3. Skaparsönernas Röst. Den Oändlige Anden måste ha haft någonting att göra med skapandet eller träningen av Mikael-klassens Paradissöner, ty den tredje första gradens sekonaf och var sjunde serie därefter har den anmärkningsvärda gåvan att kunna återspegla dessa Skaparsöners sinne. Om Dagarnas Forna skulle vilja veta—verkligen veta—hur Mikael från Nebadon ställer sig till något ärende som är under behandling, behöver de inte kontakta honom längs linjerna i rymden; de behöver endast kalla på Ledaren för Nebadonrösterna, som på begäran presenterar den Mikaelsekonaf som registret utvisar; och genast uppfattar Dagarnas Forna rösten av Mästarsonen från Nebadon.
Ingen annan klass av Söner kan på detta sätt ”återspeglas”, och ingen annan klass av änglar kan fungera på detta sätt. Vi vet inte helt hur detta åstadkoms, och jag tvivlar storligen på att Skaparsönerna själva helt förstår det. Men med säkerhet vet vi att det fungerar, och att det ofelbart fungerar till belåtenhet vet vi också, ty i hela Uversas historia har de sekonafiska rösterna aldrig misstagit sig i sina presentationer.
Ni börjar här se något av det sätt på vilket gudomligheten omsluter tidens rymd och övervinner rymdens tid. Ni får här en av era första flyktiga glimtar av evighetscykelns teknik, för ögonblicket avvikande för att hjälpa tidens barn i deras uppgifter att övervinna rymdens svåra hinder. Och dessa fenomen är ett tillägg till de Återspeglande Andarnas etablerade universumteknik.
Fastän de uppenbarligen inte har tillgång till den personliga närvaron av Härskarandarna ovanför och Skaparsönerna nedanför har Dagarnas Forna till sitt förfogande levande varelser anpassade till kosmiska mekanismer av återspeglande fulländning och yttersta precision, varigenom de kan åtnjuta den reflektiva närvaron av alla dessa upphöjda varelser vilkas personliga närvaro de nekas till. Genom dessa sätt, och andra för er okända sätt, är Gud potentiellt närvarande i superuniversernas högkvarter.
Dagarnas Forna kan fullständigt sluta sig till Faderns vilja genom att jämställa Andens röstblixt uppifrån och Mikaelernas röstblixtar nedifrån. På så sätt kan de vara ofelbart säkra när de beräknar Faderns vilja beträffande de administrativa ärendena i de lokala universerna. Men för att härleda en av Gudarnas vilja vill uttrycka utgående från kunskap om de två övrigas, måste de tre Dagarnas Forna verka tillsammans; två kan inte få fram svaret. Av denna orsak, även om inga andra fanns, leds superuniverserna alltid av tre Dagarnas Forna, inte av en eller ens av två.
4. Änglaskarornas Röst. Den fjärde första gradens sekonaf och därefter var sjunde serie visar sig vara änglar som är särskilt mottagliga för stämningarna hos alla klasser av änglar: medräknat supernaferna ovanför och seraferna nedanför. Sålunda är en befälsförande eller övervakande ängels inställning omedelbart tillgänglig för övervägande vid Dagarnas Fornas varje rådsmöte. Inte en dag passerar i er värld utan att serafernas ledare på Urantia blir medveten om att det sker en återspeglande överföring, att man från Uversa tyr sig till henne i något syfte; men om hon inte förvarnas av en Ensam Budbärare förblir hon helt okunnig om vad som söks och hur det fås. Dessa omvårdande andar i tiden levererar ständigt detta slag av omedvetna, och därför med säkerhet opartiska bevismaterial som berör den ändlösa raden av ärenden som fordrar uppmärksamhet och råd av Dagarnas Forna och deras medarbetare.
5. Mottagarna av informationsutsändningar. Det finns en speciell klass av utsända budskap som tas emot endast av dessa första gradens sekonafer. Fastän de inte är ordinarie informationsutsändare i Uversa arbetar de i förbindelse med de återspeglande rösternas änglar i syfte att synkronisera Dagarnas Fornas reflektiva vision med vissa aktuella budskap som kommer in över de etablerade strömkretsarna för universumkommunikation. Mottagarna av informationsutsändningar är den femte serien: den femte första gradens sekonaf som skapas och var sjunde därefter.
6. Transportpersonligheter. Detta är de sekonafer som transporterar tidens pilgrimer från superuniversernas högkvartersvärldar till den yttersta kretsen i Havona. De är superuniversernas transportkår som opererar inåt till Paradiset och utåt till världarna i sina respektive sektorer. Denna kår består av den sjätte första gradens sekonaf och var sjunde senare skapad.
7. Reservkåren. En mycket stor grupp av sekonafer, första gradens sjunde serie, hålls i reserv för oklassificerade uppgifter och nödfallsuppdrag i världarna. Då de inte är högt specialiserade kan de fungera rätt bra i vilken kapacitet som helst av sina olika kollegor, men de tar sig an sådant specialiserat arbete endast i nödsituationer. Deras vanliga uppgifter är att utföra de allmänna uppgifter i ett superuniversum, vilka inte faller inom ramen för änglarna med specificerad tjänst.