Änglarna är de omvårdande andekompanjonerna till de evolutionära och uppstigande viljevarelserna i hela rymden; de är också kolleger och arbetskamrater till de högre skarorna av sfärernas gudomliga personligheter. Änglarna av alla klasser är tydliga personligheter och högt individualiserade. De har alla en stor förmåga att uppskatta omväxlingsledarnas verksamhetsformer. Såsom även Rymdens Budbärarskaror tillbringar de omvårdande andarna perioder av vila och omväxling; de har en mycket sällskaplig läggning och deras associativa förmåga överstiger vida människornas.
De omvårdande andarna i storuniversum klassificeras som följer:
1. Supernafer.
2. Sekonafer.
3. Tertiafer.
4. Omniafer.
5. Serafer.
6. Keruber och Sanober.
7. Mellanvarelser.
De enskilda medlemmarna av änglaklasserna är inte helt stationära i fråga om personlig ställning i universumet. Änglar av vissa klasser kan bli Paradisföljeslagare för en period; en del blir Himmelska Upptecknare; andra stiger upp till de Tekniska Rådgivarnas led. Vissa av keruberna kan aspirera på ställning och bestämmelse som seraf, medan evolutionära serafer kan nå upp till Guds uppstigande Söners andliga nivåer.
De sju ovan uppenbarade klasserna av omvårdande andar grupperas för presentation i enlighet med deras funktioners största betydelse för uppstigande dödliga:
1. De omvårdande andarna i centraluniversumet. De tre klasserna av supernafer tjänar i Paradis-Havonasystemet. Första gradens eller Paradissupernaferna skapas av den Oändlige Anden. Den andra och tredje gradens klasser som tjänar i Havona är efterkommande till Härskarandarna respektive Kretsarnas Andar.
2. De omvårdande andarna i superuniverserna—sekonaferna, tertiaferna och omniaferna. Sekonaferna, de Återspeglande Andarnas barn, tjänar i olika uppgifter i de sju superuniverserna. Tertiaferna, som har sitt ursprung i den Oändlige Anden, blir till slut hängivna förbindelsetjänsten hos Skaparsönerna och Dagarnas Forna. Omniaferna skapas med gemensamma krafter av den Oändlige Anden och de Sju Suprema Verkställarna, och de fungerar uteslutande som tjänare hos de sistnämnda. Diskussionen om dessa tre klasser är temat för en efterföljande berättelse i denna serie.
3. De omvårdande andarna i de lokala universerna omfattar seraferna och deras assistenter keruberna. Med dessa efterkommande till ett Universums Moderande har de dödliga uppstigande sin första kontakt. Mellanvarelserna, som är födda i de bebodda världarna, hör inte riktigt till de egentliga änglaklasserna fastän de ofta funktionellt grupperas bland de omvårdande andarna. Berättelsen om dem presenteras tillsammans med en redogörelse om serafer och keruber i de kapitel som handlar om angelägenheterna i ert lokaluniversum.
Änglaskarornas alla klasser ägnar sig åt olika universumuppgifter och tjänar på ett eller annat sätt de himmelska varelsernas högre klasser; men det är supernaferna, sekonaferna och seraferna som i stora antal används för att främja den progressiva fulländningens uppstigningsplan för tidens barn. Då de tjänstgör i centraluniversumet, i superuniverserna och i lokaluniverserna utgör de den obrutna kedja av andeomvårdare som den Oändlige Anden har ombesörjt till hjälp och ledning för alla som strävar efter att nå fram till den Universelle Fadern genom den Evige Sonen.
Supernaferna är begränsade till sin ”andepolaritet” endast beträffande en verksamhetsfas, den som är knuten till den Universelle Fadern. De kan arbeta ensamma förutom då de direkt använder Faderns exklusiva strömkretsar. När supernaferna befinner sig i styrkemottagning direkt från Fadern måste de frivilligt förena sig i par för att kunna fungera. Sekonaferna är på samma sätt begränsade och måste dessutom arbeta i par för att synkronisera med den Evige Sonens strömkretsar. Seraferna kan arbeta ensamma som fristående och lokalt begränsade personligheter, men de kan koppla in till strömkretsarna endast då de är polariserade som förbindelsepar. När sådana andevarelser förenar sig som par säger man att den ena kompletterar den andra. Kompletterande förhållanden kan vara tillfälliga; de är inte nödvändigtvis av bestående natur.
Dessa strålande ljusvarelser uppehåller livet med direkt intag av andlig energi från de primära strömkretsarna i universum. De dödliga på Urantia måste få sin ljusenergi genom ljusets inkarnation i växtriket, men änglaskarorna är strömkretsinkopplade, de ”har mat som ni inte vet om”. De tar också del av den cirkulerande undervisningen som de ypperliga Treenighetens Undervisande Söner meddelar; de har ett sätt att ta emot kunskap och inhämta visdom som mycket liknar deras förfarande för assimilation av livsenergierna.