För varje skapad Havonaservital kommer sju Universella Medlare in i tillvaron, en i varje superuniversum. Denna skapelsehändelse involverar ett bestämt superuniversumförfarande för återspeglande reaktion på transaktioner som försiggår i Paradiset.
I högkvartersvärldarna i de sju superuniverserna fungerar de Sju Härskarandarnas sju återspeglingar. Det är svårt att för materiella sinnen söka beskriva dessa Återspeglande Andars väsen. De är verkliga personligheter; men varje medlem av en superuniversumgrupp återspeglar fullständigt endast en av de Sju Härskarandarna. Varje gång Härskarandarna förenar sig med styrkeledarna för att skapa en grupp av Havonaservitaler sker det en samtidig fokalisering till en av de Återspeglande Andarna i varje superuniversumgrupp. Och genast framträder ett lika antal Universella Medlare fullt utvecklade i högkvartersvärldarna i de sju superskapelserna. Om Härskarande Nummer Sju tog initiativet till skapandet av servitaler skulle endast den sjunde klassens Återspeglande Andar bli havande med medlare; och samtidigt med skapandet av ett tusen servitaler av Orvonton-klass skulle ett tusen av den sjunde klassens medlare framträda i varje superuniversums huvudstadsvärld. Ur dessa tilldragelser, som reflekterar Härskarandarnas sjufaldiga natur, uppkommer de sju skapade klasserna av medlare som tjänar i varje superuniversum.
Medlare med förparadisisk ställning tjänar inte turvis i olika superuniverser utan är begränsade till de segment i skapelsen där de har fötts. Varje superuniversumkår, som innehåller en sjundedel av varje skapad klass, vistas därför en mycket lång tid under inflytande av en av Härskarandarna, med uteslutande av de övriga, ty fastän alla sju reflekteras i superuniversernas huvudstäder är endast en dominant i varje superskapelse.
Var och en av de sju superskapelserna genomströmmas i själva verket av den av Härskarandarna som styr dess öden. Varje superuniversum blir sålunda som en jättelik spegel som reflekterar den övervakande Härskarandens natur och karaktär. Och allt detta får ytterligare en fortsättning av de Skapande Moderandarnas närvaro och funktion i varje underordnat lokalt universum. Inverkan av en sådan omgivning på den evolutionära tillväxten är så djupgående att medlarna i sina livsskeden efter superuniversumtiden kollektivt uppvisar fyrtionio erfarenhetsmässiga synvinklar eller insikter, var och en vinklad—och sålunda ofullständig—men som alla ömsesidigt kompletterar varandra och tillsammans tenderar att omfatta Suprematetens cirkel.
I varje superuniversum finner sig de Universella Medlarna märkligt och medfött uppdelade i grupper om fyra, grupperingar i vilka de fortsättningsvis tjänar. I varje grupp finns det tre andepersonligheter och en medlande—liksom den fjärde varelsen bland servitalerna—som är en semimateriell varelse. Kvartetten utgör en fredsstiftande kommission och är uppbyggd som följer:
1. Skiljedomaren. Den som de tre andra samstämmigt har betecknat som den mest kompetenta och bäst kvalificerade att verka som juridisk ledare för gruppen.
2. Andeadvokaten. Den som skiljedomaren har utnämnt att framlägga bevismaterialet och att trygga alla de personligheters rättigheter som berörs av de ärenden som har lämnats för avgörande till den fredsstiftande kommissionen.
3. Den gudomlige verkställaren. Den medlare som enligt sin medfödda natur är lämpad att ta kontakt med världarnas materiella varelser och att verkställa kommissionens beslut. De gudomliga verkställarna, som är fjärde varelser—kvasimateriella varelser—är nästan men inte helt skönjbara för de dödliga människosläktenas kortsiktiga syn.
4. Registratorn. Den återstående medlemmen av kommissionen blir automatiskt registratorn, domstolens sekreterare. Han ser till att alla protokoll förs på rätt sätt för superuniversumets arkiv och för lokaluniversumets register. Om kommissionen är i tjänst i en evolutionär värld uppgörs med verkställarens bistånd en tredje rapport för de fysiska arkiven i domkretsens systemstyrelse.
När kommissionen är i sammanträde fungerar den som en grupp om tre, emedan advokaten är frånkopplad under förhandlingen och deltar i formulerandet av utslaget först då förhören har avslutats. Härav kommer det sig att dessa kommissioner ibland kallas skiljedomartrion.
Medlarna är av stort värde för att hålla universernas universum i smidig funktion. Då de färdas genom rymden med den serafiska fartens tredubbla hastighet tjänar de som världarnas ambulerande domstolar, kommissioner som ägnar sig åt ett snabbt avgörande av mindre problem. Vore det inte för dessa rörliga och utomordentligt rättvisa kommissioner skulle sfärernas tribunaler vara hopplöst överbelastade med ärenden som gäller mindre missförstånd i världarna.
Dessa skiljedomartrion tar inte ställning i ärenden som har evig betydelse; själen, evighetsutsikterna hos en varelse från tiden, äventyras aldrig av deras verksamhet. Medlarna behandlar inte frågor som sträcker sig bortom den timliga existensen och den kosmiska välfärden för tidens varelser. Men när en kommission en gång har tagit ett problem till behandling är dess avgöranden slutliga och alltid samstämmiga; det finns ingen möjlighet att överklaga skiljedomarens beslut.