Den första eftermiddagen då Jesus undervisade i templet satt en ansenlig församling och lyssnade till hans ord om den frihet som det nya evangeliet medför och glädjen hos dem som tror det goda budskapet, när en nyfiken åhörare avbröt honom och frågade: ”Lärare, hur kommer det sig att du så flytande citerar skrifterna och undervisar folket, när jag har hört att du inte har blivit undervisad i rabbinernas lärdom?” Jesus svarade: ”Ingen människa har lärt mig de sanningar jag förkunnar för er. Och denna lära är inte min, utan Hans som har sänt mig. Om någon verkligen vill göra min Faders vilja, skall han förvisso förstå om min lära är från Gud eller om jag talar å egna vägnar. Den som talar å egna vägnar söker sin egen ära, men när jag förkunnar Faderns ord söker jag därmed hans ära som har sänt mig. Men innan ni försöker stiga in i det nya ljuset, borde ni inte snarare följa det ljus som ni redan har? Mose gav er lagen, men hur många av er försöker ärligt uppfylla dess krav? Mose befaller er i denna lag: ’Du skall inte döda.’ Men trots detta bud söker vissa av er att döda Människosonen.”
När folksamlingen hörde dessa ord började de gräla sinsemellan. En del sade att han var galen, en del att han var besatt av en djävul. Andra sade att detta verkligen var profeten från Galiléen som de skriftlärda och fariséerna länge hade sökt döda. Några sade att de religiösa myndigheterna var rädda för att ofreda honom. Andra trodde att de inte grep honom därför att de hade börjat tro på honom. Efter ett väldigt debatterande steg en från folksamlingen fram och frågade Jesus: ”Varför vill styresmännen döda dig?” Jesus svarade: ”De religiösa styresmännen vill döda mig för att de känner sig förnärmade av min undervisning om rikets goda budskap, ett evangelium som frigör människan från de betungande traditionerna i en formell religion av ceremonier, vilka dessa lärare till varje pris har beslutat upprätthålla. De omskär i enlighet med lagen på sabbatsdagen, men mig vill de döda för att jag en gång på sabbaten frigjorde en man från lidandets bojor. De följer efter mig på sabbaten för att spionera på mig men vill döda mig för att jag vid ett annat tillfälle beslöt att göra en hårt drabbad man helt och hållet frisk på sabbatsdagen. De vill döda mig därför att de väl vet att om ni uppriktigt tror och vågar acceptera min undervisning, går deras system av traditionell religion under, förstörs för alltid. På så sätt förlorar de makten över det som de har ägnat sitt liv åt, ty de vägrar ståndaktigt att acceptera detta nya och mer ärofulla evangelium om Guds rike. Och nu vädjar jag till var och en av er: Döm inte enligt det yttre skenet, utan döm enligt den sanna andan i denna förkunnelse; döm rättfärdigt.”
Sedan frågade en annan: ”Ja, Lärare, visst väntar vi på Messias, men när han kommer vet vi att hans framträdande omges av ett mysterium. Vi vet varifrån du är. Du har varit bland dina bröder från början. Befriaren skall komma med makt för att återupprätta tronen i Davids kungarike. Påstår du dig verkligen vara Messias?” Jesus svarade: ”Ni påstår att ni känner mig och vet varifrån jag är. Jag önskar att era påståenden vore sanna, ty i den kunskapen skulle ni verkligen finna liv i överflöd. Men jag säger er att jag inte har kommit av mig själv; jag har blivit sänd av Fadern, och han som sände mig är sann och trogen. När ni vägrar att lyssna till mig, vägrar ni att ta emot honom som sände mig. Om ni vill ta emot detta evangelium skall ni lära känna honom som har sänt mig. Jag känner Fadern, ty jag har kommit från Fadern för att förkunna och uppenbara honom för er.”
De skriftlärdas agenter ville gripa honom, men de var rädda för folksamlingen, ty många trodde på honom. Jesu verksamhet efter hans dop hade blivit välkänd bland hela det judiska folket, och när många av dessa människor berättade om vad som hade hänt sade de till varandra: ”Fastän denne lärare är från Galiléen, och även om han inte motsvarar alla våra förväntningar på Messias, undrar vi om befriaren när han kommer verkligen skall göra något mer förunderligt än denne Jesus från Nasaret redan har gjort.”
När fariséerna och deras agenter hörde folket tala på detta sätt rådgjorde de med sina ledare och beslöt att något genast borde göras för att sätta stopp för Jesu offentliga framträdanden på tempelgårdarna. Allmänt taget ville judarnas ledare undvika en sammanstötning med Jesus, ty de trodde att de romerska myndigheterna hade lovat honom immunitet. De kunde inte finna någon annan förklaring till hans djärvhet att vid den här tiden komma till Jerusalem. Men styresmännen vid judarnas råd trodde inte helt på detta rykte. De resonerade att de romerska makthavarna inte skulle göra något sådant i hemlighet och utan att den judiska nationens högsta styrande organ visste om det.
Följaktligen sändes Eber, en behörig tjänsteman vid judarnas råd, tillsammans med två assistenter för att arrestera Jesus. Då Eber banade sig fram mot Jesus sade Mästaren: ”Var inte rädd för att närma dig. Kom närmare medan du lyssnar till min undervisning. Jag vet att du har sänts för att arrestera mig, men du bör förstå att ingenting kan hända Människosonen förrän hans tid är inne. Du är inte fientligt inställd mot mig. Du kommer bara för att utföra dina överordnades befallning, och även dessa judarnas styresmän tror sannerligen att de tjänar Gud när de i hemlighet strävar efter att förgöra mig.
”Jag hyser ingen illvilja mot någon av er. Fadern älskar er, och därför längtar jag efter er befrielse från fördomsfullhetens träldom och traditionens mörker. Jag erbjuder er livets frihet och frälsningens glädje. Jag förkunnar den nya och levande vägen, frigörelse från det onda och brytande av syndens bojor. Jag har kommit för att ni må ha liv, och ha det för evigt. Ni försöker bli av med mig och min oroande förkunnelse. Om ni blott kunde inse hur liten tid jag är kvar hos er! Om blott en kort tid beger jag mig till honom som sände mig till denna värld. Och då kommer många av er att flitigt söka efter mig, men ni finner mig inte, ty dit jag snart går kan ni inte komma. Men alla som verkligen försöker finna mig skall en gång uppnå det liv som leder fram till min Fader.”
Några av hans bespottare sade till varandra: ”Vart tänker mannen gå, eftersom vi inte skall finna honom? Tänker han bosätta sig bland grekerna? Tänker han förgöra sig själv? Vad kan han mena med att säga att han snart skall bege sig bort från oss, och att vi inte kan gå dit han går?”
Eber och hans medhjälpare vägrade att arrestera Jesus; de återvände till sin mötesplats utan honom. När därför översteprästerna och fariséerna läxade upp Eber och hans medhjälpare för att de inte hade tagit Jesus med sig, svarade Eber endast: ”Vi var rädda för att arrestera honom mitt i folksamlingen därför att många tror på honom. Dessutom har vi aldrig hört en människa tala så som han. Det finns något utöver det vanliga hos denne lärare. Det skulle göra er alla gott att gå över och höra honom.” När de ledande rådsherrarna hörde dessa ord blev de förvånade och sade hånfullt åt Eber: ”Har du också blivit vilseledd? Börjar du också tro på denne bedragare? Har du hört att någon av våra lärda män eller någon av rådsherrarna skulle tro på honom? Har någon av de skriftlärda eller av fariséerna vilseförts av hans sluga förkunnelse? Hur kommer det sig att denna okunniga folksamling som inte känner lagen eller profeterna påverkar dig med sitt beteende? Vet du inte att sådana olärda människor är förbannade? Då svarade Eber: ”Rätt så, mina herrar, men denne man talar ord av nåd och hopp till folket. Han uppmuntrar de nedslagna, och hans ord tröstade även våra själar. Vad kan det vara för fel med denna förkunnelse, även om han kanske inte är skrifternas Messias? Dessutom, kräver inte vår lag rättvisa? Dömer vi en människa utan att höra honom?” Ledaren för judarnas råd ilsknade till mot Ebner, vände sig mot honom och sade: ”Har du blivit galen? Är kanske du också från Galiléen? Forska i skrifterna, så skall du finna att ingen profet, än mindre Messias, kommer från Galiléen.”
Judarnas råd upplöstes under förvirring, och Jesus drog sig tillbaka till Betania för natten.