Karavanfärden genom öknen var ingen ny erfarenhet för dessa beresta män. Efter det att Ganid hade sett hur hans lärare hjälpte till med att lasta deras tjugo kameler och sett honom erbjuda sig att föra deras eget djur, utropade han: ”Läraren, finns det något som du inte kan göra?” Jesus endast log och sade: ”Läraren är förvisso inte utan förtjänst i en flitig elevs ögon.” Så gav de sig iväg mot den forntida staden Ur.
Jesus var mycket intresserad av Urs tidiga historia. Ur var Abrahams födelseplats, och han var lika fascinerad av Susas ruiner och traditioner, rentav till den grad att Gonod och Ganid förlängde sin vistelse med tre veckor i dessa trakter för att ge Jesus mer tid att utföra sina undersökningar och även för att få längre tillfälle att övertala honom att följa med dem till Indien.
I Ur hade Ganid ett långt samtal med Jesus om skillnaden mellan kunskap, visdom och sanning. Han var mycket fascinerad av den hebreiske vise mannens uttalande: ”Vishet är viktigast; förvärva därför vishet. I allt ditt sökande efter kunskap, försök förvärva förståelse. Värdera visdomen högt, så skall hon upphöja dig. Hon skall göra dig ärad, om du bara sluter henne i din famn.”
Till slut kom avskedets dag. De var alla tappra, i synnerhet pojken, men det var en påkostande prövning. De hade tårar i ögonen, men mod i hjärtat. Då Ganid tog farväl av sin lärare sade han: ”Farväl, läraren, men inte för evigt. När jag igen kommer till Damaskus skall jag söka upp dig. Jag har dig kär, ty jag tror att Fadern i himlen måste vara ungefär som du. Åtminstone vet jag att du är mycket lik det som du har berättat för mig om honom. Jag skall minnas din undervisning, men framförallt skall jag aldrig glömma dig.” Fadern sade: ”Farväl till en stor lärare, en som har gjort oss bättre och som har hjälpt oss att lära känna Gud.” Jesus svarade: ”Frid vare med er, och må välsignelsen från Fadern i himlen alltid vila över er.” Jesus stod på stranden och såg hur den lilla båten förde dem ut till fartyget som låg för ankar. Sålunda skiljdes Mästaren från sina indiska vänner i Charax, för att aldrig återse dem i denna värld. Inte heller fick de i denna värld någonsin veta att den man som senare framträdde som Jesus från Nasaret var den samme vän som de nyss hade tagit avsked av—Joshua deras lärare.
I Indien växte Ganid upp till en inflytelserik man, en värdig efterträdare till sin framstående far, och han gav spridning åt många av de ädla sanningar som han hade fått lära sig av Jesus, sin älskade lärare. När Ganid senare i livet hörde om den märklige läraren i Palestina som slutade sitt liv på ett kors, så föll det honom aldrig in—fastän han insåg likheten mellan det evangelium som denne Människoson förkunnade och den undervisning han hade fått av sin judiske privatlärare—att dessa två faktiskt var samma person.
Sålunda slutade det kapitel i Människosonens liv som kunde kallas: Joshuas mission som lärare.
Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.