Ganid var chockerad när han upptäckte hur nära buddhismen kom till att vara en storslagen och vacker religion utan Gud, utan en personlig och universell Gudom. Han fann emellertid en viss uppteckning om några äldre trosuppfattningar vilka återspeglade något av inflytandet från Melkisedeks missionärer, som fortsatte sitt arbete i Indien ända fram till Buddhas tid. Jesus och Ganid samlade följande framställningar från den buddhistiska litteraturen:
”Från ett rent hjärta skall glädje välla fram till den Oändlige. Hela min varelse skall ha frid i denna överjordiska fröjd. Min själ är fylld av tillfredsställelse, och mitt hjärta överflödar av den lugna förtröstans lycksalighet. Jag har ingen rädsla, jag är fri från ångest. Jag är i säkerhet, och mina fiender kan inte oroa mig. Jag är tillfreds med frukten av min tillförsikt. Jag har funnit att det är lätt att närma sig den Odödlige. Jag ber om tro för att bevara mig på den långa resan. Jag vet att tron från andra sidan inte skall svika mig. Jag vet att det går väl för mina bröder om de uppfylls av tron på den Odödlige, samma tro som ger anspråkslöshet, redbarhet, visdom, mod, kunskap och uthållighet. Låt oss avstå från bedrövelsen och överge rädslan. Låt oss med trons hjälp hålla fast vid sann rättfärdighet och äkta manlighet. Må vi lära oss att meditera över rättvisa och nåd. Tron är människans verkliga rikedom; den ger henne dygd och ära.
”Orättfärdigheten är föraktlig, synden är usel. Det onda är förnedrande, vare sig odlat i tanken eller utfört i handling. Smärta och sorg följer i det ondas väg som dammet följer vinden. Lycka och frid i sinnet följer den rena tanken och det dygdiga livet så som skuggan följer de materiella tingens kropp. Det onda är frukten av felriktat tänkande. Det är ondska att se synd där ingen synd finns, att inte se någon synd där synd finns. Ondskan är de falska lärornas väg. De som undviker det onda genom att se saker sådana de är vinner glädje av att sålunda omfatta sanningen. Gör slut på ditt elände genom att avsky synden. När du ser upp mot den Ädle, vänd dig av hela ditt hjärta bort från synden. Försvara inte ondskan, urskulda inte synden. När du strävar efter att gottgöra dina tidigare synder skaffar du dig styrka att motstå framtida lockelser till synd. Behärskning föds av ånger. Lämna inget fel obekänt för den Ädle.
”Munterhet och glädje är belöningen för gärningar väl gjorda och till den Odödliges ära. Ingen människa kan beröva dig friheten i ditt eget sinne. När din religiösa tro har frigjort ditt hjärta, när sinnet är stabilt och orörligt som ett berg, då skall själens frid flyta fram lugnt som vattnen i en flod. De som är säkra på sin frälsning är för evigt fria från åtrå, avund, hat och rikedomens illusioner. Fastän tron är energin till ett bättre liv, måste du dock uthålligt arbeta för din egen frälsning. Om du vill vara säker på din slutliga frälsning, se då till att du uppriktigt försöker uppfylla all rättfärdighet. Odla hjärtats förvissning som kommer inifrån och kom sålunda i åtnjutande av den eviga frälsningens hänryckning.
”Ingen religionsutövare som framhärdar i att vara lat, slö, halvhjärtad, sysslolös, skamlös och självisk kan hoppas på att bli upplyst av den odödliga visdomen. Men den som är omtänksam, förståndig, begrundande, innerlig och uppriktig kan redan under det jordiska livet nå den högsta upplysning som den gudomliga visdomens frid och frihet skänker. Minns att varje handling skall få sin belöning. Ondskan resulterar i bedrövelse och synden slutar i smärta. Glädje och lycka följer av ett gott liv. Till och med illgärningsmannen får en nådetid innan frukterna av hans illgärningar mognar, men ofelbart kommer tiden för hela skörden från de onda gärningarna. Må ingen människa ta lätt på synden och i sitt hjärta säga: ’Straffet för felgärningarna berör inte mig.’ Det du gör skall göras åt dig, enligt vishetens dom. Orättvisan mot dina medmänniskor skall vända tillbaka mot dig. Den skapade kan inte undfly sina gärningars öde.
”Dåren har sagt i sitt hjärta: ’Det onda når mig inte’, men säkerhet finner man endast när själen längtar efter tillrättavisning och sinnet söker visdom. Den visa människan är en ädel själ som är vänlig även bland sina fiender, lugn bland de upprörda och generös bland de giriga. Egenkärlek är som ogräs på en god åker. Själviskhet leder till sorg, ständig ängslan dödar. Det tämjda sinnet medför lycka. Den största krigaren är den som övervinner och underkuvar sig själv. Behärskning i allting är bra. Endast den är en högrestående person som värderar dygden och fyller sin plikt. Låt inte ilska och hat behärska dig. Tala inte hårt om någon. Belåtenhet är den största rikedomen. Det som vist ges är väl sparat. Gör inte mot andra det du inte vill att man skulle göra dig. Löna ont med gott, övervinn det onda med det goda.
”En rättfärdig själ är mer önskvärd än överhögheten över hela jorden. Odödligheten är uppriktighetens mål; döden är slutet för ett tanklöst liv. De som är uppriktiga dör inte, de tanklösa är redan döda. Välsignade är de som har insikt i det tillstånd där döden inte finns. De som pinar de levande finner knappast lycka efter döden. De osjälviska far till himlen, där de fröjdas i den oändliga frikostighetens salighet och fortsätter att växa till sig i ädel generositet. Varje dödlig som tänker rättfärdigt, talar ädelt och handlar osjälviskt skall inte endast njuta dygden därav under det korta livet här, utan han skall även, sedan kroppen har upplösts, fortsätta att njuta av himlens fröjder.”