Den Evige Sonens sju lysande sfärer är världar för den rena andeexistensens sju faser. Dessa strålande glober är källan till det trefaldiga ljuset i Paradiset och Havona, och deras inverkan begränsas i stort sett, men inte helt och hållet, till centraluniversumet.
Det finns ingen personlighet på dessa paradissatelliter; därför finns det inte mycket beträffande den rena andens boplatser som kan presenteras för den dödliga och materiella personligheten. Vi har fått lära oss att i dessa världar vimlar det av den Evige Sonens levande varelser som är någonting annat än personliga. Vi drar slutsatsen att dessa väsen håller på att församlas för tjänst i de nya universer som är under planering i yttre rymden. Filosoferna i Paradiset påstår att varje paradiscykel, cirka två miljarder år enligt Urantia-tid, bevittnar ett skapande av ytterligare reserver av dessa klasser på den Evige Sonens hemliga världar.
Så vitt jag vet har ingen personlighet någonsin varit på någon av den Evige Sonens sfärer. Jag har aldrig fått i uppdrag att besöka någon av dessa världar under all min långa erfarenhet inom- och utanför Paradiset. Inte ens de personligheter som har samskapats av den Evige Sonen besöker dessa världar. Vi sluter oss till att alla icke-personliga andar—oberoende av vems avkomlingar de är—har tillträde till dessa andehem. Eftersom jag är en person och har en andeform skulle en sådan värld utan tvivel te sig tom och ödslig ifall jag tilläts besöka den. Höga andepersonligheter är inte begivna på och får ingen tillfredsställelse av, meningslös nyfikenhet, av rent värdelösa äventyr. Det finns hela tiden alltför mycket spännande och meningsfulla äventyr för att tillåta uppkomsten av något stort intresse för sådana projekt som antingen är till ingen nytta eller overkliga.