◄ 120:3
Kapitel 120
121:0 ►

Mikaels utgivning på Urantia

4. Inkarnationen—två blir en

120:4.1

Så skulle vissa av Mikaels ovärdiga barn, som hade beskyllt sin Skaparfader för att själviskt söka härskarmakten och tillåtit sig att insinuera att Skaparsonen egenmäktigt och enväldigt hölls vid makten p.g.a. den okritiska lojaliteten som fick fotfäste i ett vilselett universum av underdåniga varelser, komma att för evigt tystas och lämnas förbryllade och desillusionerade av det liv av osjälviskt tjänande som Gudssonen nu trädde in i som Människoson, hela tiden underställd ”Paradisfaderns vilja”.

120:4.2

Men missta er inte; fastän Kristus Mikael förvisso hade ett tvåfaldigt ursprung var han inte en tudelad personlighet. Han var inte Gud i förbund med en människa, utan istället Gud inkarnerad i en människa. Han var alltid just denna kombinerade varelse. Den enda tilltagande faktorn i ett sådant obegripligt förhållande, var (människosinnets) allt mer medvetna insikt om och erkännande av att han var Gud och människa.

120:4.3

Kristus Mikael blev inte så småningom Gud. Gud blev inte människa i någon avgörande stund i Jesu jordiska liv. Jesus var Gud och människa—alltid och för evigt. Denna Gud och denna människa var och är nu en, precis så som Paradistreenigheten bestående av tre varelser i verkligheten är en Gudom.

120:4.4

Förlora aldrig ur sikte det faktum att det suprema andliga syftet med Mikaels utgivning var att förhöja uppenbarelsen av Gud.

120:4.5

De dödliga på Urantia har varierande uppfattningar om vad som är mirakulöst, men för oss som lever som medborgare i lokaluniversumet finns det få mirakel, och av dessa är Paradissönernas inkarnationsutgivningar de ojämförligt mest fascinerande. En gudomlig Sons framträdande i och på er värld, genom synbarligt naturliga processer, anser vi vara ett mirakel—verkan av universella lagar som övergår vårt förstånd. Jesus från Nasaret var en mirakulös person.

120:4.6

I och genom hela denna ovanliga erfarenhet valde Gud Fadern att manifestera sig så som han alltid gör—på det vanliga sättet—på det normala, naturliga och tillförlitliga sättet som kännetecknar den gudomliga verksamheten.


◄ 120:3
 
Kapitel 121 ►
 

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.