Nu då hela Salvington redan kände till förberedelserna för en förestående utgivning sammankallade Mikael alla dem som vistades på högkvartersplaneten och avslöjade för första gången resten av inkarnationsplanen samt meddelade att han snart skulle lämna Salvington för att uppta en morontiadödligs livsskede vid de Högsta Fädernas hov på högkvartersplaneten i den femte konstellationen. Sedan hörde vi för första gången tillkännagivandet att hans sjunde och slutliga utgivning skulle ske i en dödligs köttsliga gestalt i någon evolutionär värld.
Innan Mikael lämnade Salvington för sin sjätte utgivning talade han till de församlade invånarna på sfären och avreste i allas åsyn, åtföljd av en ensam seraf och Nebadons Klara Morgonstjärna. Medan ledningen för universumet åter igen hade anförtrotts Immanuel förekom det en större spridning av administrativt ansvar.
Mikael uppenbarade sig i högkvarteret i konstellation nummer fem som en fullt utvecklad morontiadödlig med uppstigningsstatus. Jag beklagar att jag är förbjuden att avslöja detaljerna i denna onumrerade morontiadödligas livsskede, ty det var en av de mest ovanliga och förbluffande epokerna i Mikaels utgivningserfarenhet, inte ens hans dramatiska och tragiska vistelse på Urantia undantagen. Bland de många restriktioner som har ålagts mig vid mottagandet av detta uppdrag finns en som förbjuder mig att avslöja detaljerna i detta underbara livsskede som Mikael levde som morontiadödlig i Endantum.
När Mikael återvände från denna morontiautgivning var det uppenbart för oss alla att vår Skapare också hade blivit en skapad varelse lik oss själva, att Universumhärskaren också var en vän till även de lägsta formerna av skapad intelligens i sitt rike och som välvilligt hjälpte dem. Vi hade redan före detta märkt att Mikael allt mer hade tillägnat sig de skapades synsätt i administrationen av universumet, ty det hade framträtt gradvis men det blev mer uppenbart efter att utgivningen som morontiadödlig hade fullbordats, och ännu mer så efter hans återkomst från livsskedet som byggmästarens son på Urantia.
Vi informerades på förhand av Gabriel om tiden för Mikaels frigörelse från morontiautgivningen, och följaktligen arrangerade vi en för tillfället lämpad mottagning i Salvington. Miljoner och åter miljoner varelser samlades från konstellationshögkvarterens världar i Nebadon, och en majoritet av dem som vistades i världar i närheten av Salvington samlades likaså för att hälsa honom välkommen tillbaka som härskare i sitt universum. Som svar på våra många välkomstanföranden och uttryck av uppskattning för en Härskare som så livfullt intresserade sig för sina skapade, svarade han endast: ”Jag har helt enkelt varit ute i min Faders ärenden. Jag gör endast vad som är ett nöje för Paradissönerna som älskar och längtar efter att förstå sina skapade varelser.”
Från den dagen fram till den stund då Mikael begav sig ut som Människoson på sitt äventyr till Urantia, fortfor hela Nebadon att diskutera sin Suveräne Härskares många bragder då han verkade i Endantum, som utgivningsinkarnationen av en morontiadödlig under evolutionär uppstigning, och i alla avseenden testades så som sina fränder församlade från de materiella världarna i hela den konstellation där han vistades.