Totaluniversumets gudomsmekanism är tvåfaldig vad beträffar evighetsförhållanden. Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden är eviga—är existentiella varelser—medan Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute är aktualerande Gudomspersonligheter från de tid-rymd- och tid-rymd-transcenderade sfärernas post-Havona-epoker inom totaluniversums evolutionära expansion. Dessa aktualerande Gudomspersonligheter är framtida evigheter från den tid då, och på det sätt som, de styrkepersonaliserar sig i de växande universerna genom tekniken att erfarenhetsmässigt aktualera de eviga Paradisgudomarnas associativa-skapande potentialer.
Gudomen är därför tvåfaldig i sin tillvaro:
1. Existentiell—varelser med evig existens, förgången, nuvarande och framtida.
2. Erfarenhetsmässig—varelser som aktualeras i post-Havona-nuet men som har en existens utan ände under all framtida evighet.
Fadern, Sonen och Anden är existentiella—existentiella i aktualhet (ehuru alla potentialer antages vara erfarenhetsmässiga). Den Supreme och den Ultimate är helt erfarenhetsmässiga. Gudomsabsolutet är erfarenhetsmässigt i aktualeringen men existentiell i potentialiteten. Gudomen är till sitt väsen evig, men endast Gudomens tre ursprungliga personer är obetingat eviga. Alla andra Gudomspersonligheter har en begynnelse, men de är alla eviga till sin bestämmelse.
Då Fadern har uppnått existentiell gudomsyttring av sig själv i Sonen och Anden uppnår han nu erfarenhetsmässig yttring på hittills opersonliga och ouppenbarade gudomsnivåer som Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute; men dessa erfarenhetsmässiga Gudomar existerar inte helt än; de håller på att aktualera sig.
Gud den Supreme i Havona är den treeniga Paradisgudomens personliga andeåterspegling. Detta associativa gudomsförhållande undergår nu en skapande expansion utåt inom Gud den Sjufaldige och förenas i syntes i den Allsmäktige Supremes erfarenhetsmässiga styrka i storuniversum. Paradisgudomen, existentiell som tre personer, utvecklas sålunda erfarenhetsmässigt i två faser av Suprematet, medan dessa två faser förenas i styrka-personlighet som en Herre, den Suprema Varelsen.
Den Universelle Fadern ernår befrielse enligt fri vilja från infinitetens band och evighetens fjättrar genom treeninghetsbildningens teknik, trefaldig gudomspersonalisering. Den Suprema Varelsen utvecklas redan nu som en sub-evig personlighetsförening av den sjufaldiga gudomsmanifestationenen inom storuniversums tid-rymd-segment.
Den Suprema Varelsen är inte en direkt skapare, med undantag av att han är Majestons fader, men han är en syntes och koordinator av alla skapade-Skapare-aktiviteter i universum. Den Suprema Varelsen, som nu aktualeras i de evolutionära universerna, är gudomskorrelatorn och sammanfogaren av tid-rymd-gudomligheten, av treenig Paradisgudom i erfarenhetsmässig förening med tidens och rymdens Suprema Skapare. När slutligen aktualerad kommer denna evolutionära Gudom att utgöra den eviga fusionen av det finita och det infinita—den eviga och oupplösliga föreningen av erfarenhetsmässig styrka och andepersonlighet.
All tid-rymd-finit verklighet är, under ledande uppmaning av den evolverande Suprema Varelsen, engagerad i en ständigt uppstigande mobilisering och fulländande förening (syntes av styrka-personlighet) av den finita verklighetens alla faser och värden, i förening med olika faser av paradisverklighet, med målet och syftet att därefter inlåta sig på försöket att nå super-varelseuppnåendets absonita nivåer.