Verkligheten aktualeras olika på olika universumnivåer; verkligheten har sitt ursprung i och genom den Universelle Faderns infinita vilja och kan uppfattas i tre ursprungliga faser på många olika nivåer av aktualering i universum:
1. Ogudifierad verklighet sträcker sig från det icke-personligas energidomäner till de verklighetsområden som omfattar de icke-personaliserbara värdena i den universella existensen, ända till det Okvalificerade Absolutet.
2. Gudifierad verklighet omfattar hela den infinita gudomspotentialen som sträcker sig uppåt genom alla personlighetsområden, från lägsta finita till högsta infinita, och innesluter sålunda området för allt det som kan personaliseras och mera—ända till Gudomsabsolutet.
3. Mellanliggande verklighet. Verkligheten i universum förutsätts vara antingen gudifierad eller ogudifierad, men för subgudifierade varelser existerar ett vidsträckt område av mellanliggande verklighet, potentiell och aktualerande, som är svår att identifiera. Mycket av denna samordnade verklighet omfattas av det Universella Absolutets områden.
Detta är det primära begreppet om den ursprungliga verkligheten: Fadern inleder och upprättbehåller Verkligheten. Verklighetens primära differentialer är det gudifierade och det ogudifierade—Gudomsabsolutet och det Okvalificerade Absolutet. Det primära förhållandet är spänningen mellan dem. Denna Fader-inledda gudomlighetsspänning löses fullkomligt av, och förevigas som, det Universella Absolutet.
Ur tid- och rymdsynpunkt är verkligheten ytterligare indelbar som:
1. Aktual och potentiell. Verkligheter som existerar fullt uttryckta i motsats till sådana som innehåller oavslöjad kapacitet för tillväxt. Den Evige Sonen är en absolut andlig aktualhet; den dödliga människan är i stor utsträckning en orealiserad andlig potentialitet.
2. Absolut och subabsolut. Absoluta verkligheter är eviga existenser. Subabsoluta verkligheter finns projicerade på två nivåer: de absonita—verkligheter som är relativa med avseende på både tid och evighet; de finita—verkligheter som är projicerade i rymden och som aktualeras i tiden.
3. Existentiell och erfarenhetsmässig. Paradisgudomen är existentiell, men de uppkommande Suprema och Ultimata är erfarenhetsmässiga.
4. Personlig och opersonlig. Expansion av Gudomen, uttryckande av personlighet och evolution av universum är för evigt betingade av Faderns verk av fri vilja, vilket för evigt åtskiljde aktualhetens och potentialitetens sinne-ande-personliga betydelser och värden centrerade i den Evige Sonen från de ting som har sitt centrum på och tillhör den eviga Paradisön.
PARADISET är en term som inkluderar de personliga och icke-personliga fokala Absoluten av alla faser av universumverklighet. Paradiset kan, på rätt sätt kvalificerat, ange varje form av verklighet, Gudom, gudomlighet, personlighet och energi—andlig, sinnesmässig eller materiell. Alla delar de Paradiset som platsen för sitt ursprung, sin funktion och sin bestämmelse, vad beträffar värden, betydelser och sin faktiska existens.
Paradisön—Paradiset på inget annat sätt kvalificerat—är Absolutet av den materiella gravitationskontroll som det Första Ursprunget och Centret utövar. Paradiset är orörligt, det enda stationära i universernas universum. Paradisön har ett läge i universum men ingen position i rymden. Denna eviga Ö är det verkliga ursprunget till de fysiska universerna—forna, nuvarande och framtida. Denna Ljusets Ö i centrum av allting är ett gudomsderivat, men knappast Gudom; inte heller är de materiella skapelserna en del av Gudomen; de är en följd.
Paradiset är inte en skapare; det har en unik kontroll över många aktiviteter i universum och är mycket mera av en kontrollmekanism än en reaktor. Överallt i de materiella universerna influerar Paradiset reaktionerna och beteendet hos alla varelser som har att göra med kraft, energi och styrka, men Paradiset självt är unikt, exklusivt och isolerat i universerna. Paradiset representerar ingenting och ingenting representerar Paradiset. Det är varken en kraft eller en närvaro; det är blott Paradiset.