◄ Kapitel 92
Del 3 ▲
Kapitel 94 ►
Kapitel 93

Makiventa Melkisedek

MELKISEDEKARNA är i vida kretsar kända som Nödfallssöner, ty de engagerar sig i en förvånansvärd vidd av aktiviteter i världarna i ett lokaluniversum. När det uppkommer ett problem som avviker från det vanliga eller när det gäller att försöka sig på något ovanligt är det ganska ofta en Melkisedek som åtar sig uppgiften. Melkisedeksönernas förmåga att fungera i nödsituationer och på vitt skilda nivåer i universum, rentav på den fysiska nivån av personlighetsmanifestation, är utmärkande för deras klass. Endast Livsbärarna har i någon mån samma omvandlingsvidd när det gäller personlighetens funktion.

93:0.2

Universumsönernas Melkisedek-klass har varit utomordentligt aktiv på Urantia. En kår om tolv Melkisedekar tjänade här i samband med Livsbärarna. En senare kår om tolv blev konkursförvaltare för er värld kort efter Caligastias utbrytning och fortsatte vid makten till tiden för Adam och Eva. Dessa tolv Melkisedekar återvände till Urantia efter Adams och Evas försummelse, och de fortsatte därefter som konkursförvaltare ända fram till den dag då Jesus från Nasaret, som Människoson, blev Urantias titulära Planetprins.

1. Makiventas inkarnation

93:1.1

Den uppenbarade sanningen hotades av utplåning under de årtusenden som följde efter det att den adamiska missionen på Urantia hade misslyckats. Fastän människoraserna gjorde framsteg intellektuellt höll de långsamt på att andligen förlora mark. Omkring år 3000 f.Kr. hade uppfattningen om Gud blivit mycket dimmig i människornas sinnen.

93:1.2

De tolv konkursförvaltande Melkisedekarna kände till Mikaels förestående utgivning på deras planet, men de visste inte hur snart den skulle ske, därför sammankom de till ett högtidligt rådslag och anhöll hos de Högste i Edentia om att åtgärder måtte vidtas för att hålla sanningens ljus levande på Urantia. Denna anhållan avslogs med påbudet att ”skötseln av angelägenheterna på 606 i Satania ligger helt i Melkisedek-förmyndarnas händer”. Konkursförvaltarna vädjade då till Melkisedekfadern om hjälp, men de fick endast budet att de skulle fortsätta att hålla sanningen vid liv på det sätt som de själva såg bäst ”tills en Gåvoson anländer” som ”skulle rädda de planetariska titlarna från förverkande och osäkerhet”.

93:1.3

Det var som följd av att de så fullständigt hade satts att förlita sig på sina egna resurser som Makiventa Melkisedek, en av de tolv konkursförvaltarna, erbjöd sig att göra något som hade gjorts endast sex gånger i Nebadons historia: att personalisera sig på jorden som en tillfällig människa i världen, att utge sig som en världsomvårdande Nödfallsson. Tillstånd till detta äventyr gavs av myndigheterna i Salvington, och den faktiska inkarnationen av Melkisedek fullbordades nära den plats som skulle bli staden Salem i Palestina. Hela åtgärden med att materialisera denne Melkisedekson genomfördes av de planetariska konkursförvaltarna i samverkan med Livsbärarna, vissa av de Ledande Fysiska Övervakarna och andra himmelska personligheter bosatta på Urantia.

2. Den vise i Salem

93:2.1

Det var 1973 år före Jesu födelse som Makiventa utgavs till människoraserna på Urantia. Hans ankomst var inte spektakulär. Hans materialisering bevittnades inte av människoögon. Han sågs för första gången av en dödlig människa den minnesrika dag då han trädde in i tältet till Amdon, en kaldeisk boskapsuppfödare av sumeriskt ursprung. Förkunnelsen av hans uppdrag ingick i det enkla uttalande som han gjorde inför denne herde: ”Jag är Melkisedek, präst åt El Eljon, den Högste, den enaste och ende Guden.”

93:2.2

När herden hade återhämtat sig från sin förvåning och sedan han hade överhopat denna främling med många frågor bjöd han Melkisedek att äta kvällsvard med sig, och detta var för första gången under Makiventas långa universumliv som han intog materiell föda, den sorts näring som skulle hålla honom vid liv under hela hans nittiofyra år som materiell varelse.

93:2.3

Den kvällen medan de talade med varandra ute under stjärnorna, inledde Melkisedek sitt missionsuppdrag med att uppenbara sanningen om Guds verklighet, då han i ett svep med armen vände sig till Amdon och sade: ”El Eljon, den Högste, är den gudomliga skaparen av himlavalvets stjärnor och även av själva denna jord där vi lever, och han är också himlens högste Gud.”

93:2.4

Inom några år hade Melkisedek samlat en skara elever omkring sig, lärjungar och troende som bildade kärnan i det senare samhälle som kallades Salem. Han var snart känd över hela Palestina som präst åt El Eljon, den Högste, och som den vise i Salem. Bland en del av de omgivande stammarna talade man ofta om honom som Salems schejk eller kung. Salem var den plats som efter Melkisedeks försvinnande blev staden Jebus, senare kallad Jerusalem.

93:2.5

Till utseendet liknade Melkisedek de då blandade noditerna och sumererna. Han var ungefär hundra åttio centimeter lång och hade en imponerande hållning. Han talade kaldeiska och ett halvt dussin andra språk. Han klädde sig ungefär som kananiternas präster utom att han på bröstet bar ett emblem med tre koncentriska cirklar, Satanias symbol för Paradistreenigheten. Under loppet av hans omvårdnadsverksamhet kom de tre koncentriska cirklarnas tecken att anses som så heligt av hans anhängare att de aldrig vågade använda det, och efter några få generationer hade det snart glömts bort.

93:2.6

Fastän Makiventa levde så som människorna lever i denna värld gifte han sig aldrig, och inte heller kunde han ha lämnat avkomma på jorden. Fastän hans fysiska kropp liknade manskroppen hörde den i verkligheten till samma klass som de speciellt konstruerade kroppar som användes av de hundra materialiserade medlemmarna av Prins Caligastias stab, utom att den inte hade livsplasma från någon människoras. Inte heller fanns livets träd tillgängligt på Urantia. Om Makiventa hade stannat på jorden för en längre tid skulle hans fysiska mekanism så småningom ha förfallit, men han fullföljde sin utgivningsmission inom nittiofyra år, långt innan hans materiella kropp hade börjat förvittra.

93:2.7

Denne inkarnerade Melkisedek erhöll en Tankeriktare som dvaldes i hans övermänskliga personlighet som en ledsagare i tiden och en rådgivare i köttet, och som sålunda fick den erfarenhet av och praktiska introduktion till problemen på Urantia och till tekniken att bebo en inkarnerad Son, att det blev möjligt för denna Faderns ande att så tappert verka i människosinnet hos den senare Gudssonen, Mikael, när han framträdde på jorden i det dödliga köttets gestalt. Detta är den enda Tankeriktare som någonsin har verkat i två sinnen på Urantia, men båda sinnena var gudomliga såväl som mänskliga.

93:2.8

Under sin köttsliga inkarnation hade Makiventa full kontakt med sina elva kolleger i den planetariska förmyndarkåren, men han kunde inte kommunicera med andra klasser av himmelska personligheter. Bortsett från de konkursförvaltande Melkisedekarna hade han inte mera kontakt med övermänskliga intelligenser än en människa.

3. Melkisedeks förkunnelse

93:3.1

Inom loppet av ett årtionde organiserade Melkisedek sina skolor i Salem enligt mönster av de forna system som de första setiska prästerna i det andra Eden hade utvecklat. Till och med idén om ett system för att betala tionde, vilket infördes av hans senare proselyt Abraham, härstammade också från de fortlevande traditionerna om de forna seternas metoder.

93:3.2

Melkisedek lärde ut uppfattningen om en ende Gud, en universell Gudom, men han lät folket associera denna undervisning med Norlatiadeks Konstellationsfader som han kallade El Eljon—den Högste. Melkisedek höll så gott som tyst om Lucifers ställning och om läget i Jerusem. Lanaforge, Systemhärskaren, hade inte mycket att göra med Urantia förrän efter avslutandet av Mikaels utgivning. För flertalet av dem som studerade i Salem var Edentia himlen och den Högste var Gud.

93:3.3

De tre koncentriska cirklarnas symbol, som Melkisedek tog i bruk som insignier för sin utgivning, tolkade majoriteten av folket som uttryck för de tre rikena för respektive människor, änglar och Gud. De fick förbli i den tron. Mycket få av hans anhängare visste någonsin att dessa tre cirklar symboliserade Paradistreenighetens infinitet, evighet och universalitet för gudomligt upprätthållande och styrande. Även Abraham ansåg denna symbol närmast representera de tre Högsta i Edentia, ty han hade blivit lärd att de tre Högste verkade som en enda. I den mån Melkisedek undervisade om treenighetsbegreppet, som hans insignier symboliserade, associerade han det vanligen med de tre Vorondadekhärskarna i konstellationen Norlatiadek.

93:3.4

För sina vanliga anhängare försökte han inte meddela undervisning som gick längre än till en presentation av de Högstas styre i Edentia—Urantias Gudar. Men vissa elever undervisade Melkisedek i avancerad sanning, som omfattade lokaluniversumets funktion och organisation, medan han till sin lysande lärjunge keniten Nordan och hans grupp av ivriga elever lärde ut sanningarna om superuniversumet och rentav om Havona.

93:3.5

Medlemmarna av Katros familj, hos vilken Melkisedek bodde i över trettio år, kände till många av dessa högre sanningar och bevarade dem länge i sin släkt, ända till tiden för deras berömda efterkommande Mose, som sålunda hade fått en förpliktande tradition om Melkisedeks tid i arv från sin fars sida, så väl som genom andra källor på sin mors sida.

93:3.6

Melkisedek lärde sina anhängare allt de hade förmågan att ta emot och tillgodogöra sig. Många av de nuvarande religiösa idéer om himmel och jord, om människan, Gud och änglarna är inte heller långt från Melkisedeks läror om dessa. Denne store lärare underställde dock allting läran om en ende Gud, en Gudom i universum, en himmelsk Skapare, en gudomlig Fader. Tonvikten lades på denna lära i avsikt att vädja till människans beundran och dyrkan, och för att bereda vägen för det senare framträdandet av Mikael, en Son till denne samme Universelle Fader.

93:3.7

Melkisedek undervisade om att en annan Guds Son under en kommande tid skulle komma i köttslig gestalt såsom han hade kommit, men att denne skulle födas av en kvinna. Det är därför som talrika senare lärare ansåg att Jesus var en präst, eller minister, ”för evigt en sådan som Melkisedek”.

93:3.8

Sålunda beredde Melkisedek vägen och gjorde världsutvecklingens monoteistiska scen färdig för utgivningen av en som var en verklig Paradisson till den ende Gud som han så livfullt beskrev som allas Fader, och som han framställde för Abraham som en Gud som var villig att acceptera människan på det enkla villkoret att hon har personlig tro. När Mikael framträdde på jorden bekräftade han allt som Melkisedek hade lärt beträffande Paradisfadern.

4. Salemreligionen

93:4.1

De ceremonier som hörde till gudsdyrkan i Salem var mycket enkla. Varje person som satte sitt namn eller bomärke på de lertavlor som utgjorde medlemsförteckningen i Melkisedeks kyrka inpräntade i minnet och godtog följande trosbekännelse:

93:4.2

1. Jag tror på El Eljon, den Högste Guden, den ende Universelle Fadern och alltings Skapare.

93:4.3

2. Jag accepterar Melkisedeks förbund med den Högste, vilket skänker mig Guds ynnest för min tro, inte för blot och brännoffer.

93:4.4

3. Jag lovar att följa Melkisedeks sju bud och att för alla människor berätta den goda nyheten om detta förbund med den Högste.

93:4.5

Detta var Salem-kolonins hela trosbekännelse. Även en sådan kort och enkel trosförklaring var dock alldeles för mycket och för avancerat för den tidens människor. De kunde helt enkelt inte fatta idén att man kunde få Guds ynnest för ingenting—genom tro. De var alltför djupt rotade i den tron att människan föddes under skuld till gudarna. Alltför länge hade de offrat och gett gåvor åt prästerna för att kunna förstå den goda nyheten att frälsningen, den gudomliga ynnesten, var en fri gåva till alla som trodde på Melkisedeks förbund. Abraham trodde halvhjärtat, men även det ”räknades som rättfärdighet”.

93:4.6

De sju bud som Melkisedek förkunnade var utformade i linje med den högsta lagen i det forna Dalamatia och liknade väldigt mycket de sju bud som lärdes ut i det första och det andra Eden. Dessa salemreligionens bud var:

93:4.7

1. Du skall inte tjäna någon annan Gud än den Högste Skaparen av himmel och jord.

93:4.8

2. Du skall inte tvivla på att tron är det enda som krävs för evig frälsning.

93:4.9

3. Du skall inte bära falskt vittnesbörd.

93:4.10

4. Du skall inte döda.

93:4.11

5. Du skall inte stjäla.

93:4.12

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

93:4.13

7. Du skall inte visa brist på respekt för dina föräldrar eller för äldre.

93:4.14

Fastän inga offer tilläts inom kolonin visste Melkisedek mycket väl hur svårt det var att plötsligt utrota länge etablerade bruk, och visst erbjöd han därför dessa människor ett sakrament av bröd och vin i stället för det tidigare offret av kött och blod. Det är skrivet: ”Melkisedek, Salems konung, lät bära fram bröd och vin.” Inte ens denna försiktiga nyordning lyckades helt; alla de olika stammarna hade sina sidocentra i utkanterna av Salem där de förrättade blot och brännoffer. Även Abraham tog sin tillflykt till detta barbariska bruk efter sin seger över Kedorlaomer. Han kände sig helt enkelt inte riktigt väl till mods förrän han hade förrättat ett sedvanligt offer. Melkisedek lyckades aldrig helt utrota denna böjelse för offrandet från sina anhängares religiösa seder, inte ens när det gällde Abraham.

93:4.15

Likt Jesus ägnade sig också Melkisedek strikt åt att fullfölja sitt utgivningsuppdrag. Han försökte inte reformera sedvänjorna, inte förändra världens vanor, och inte heller förkunna ens avancerade sanitära bruk eller vetenskapliga sanningar. Han kom för att utföra två uppgifter: att hålla sanningen om den ende Guden vid liv på jorden och att bereda vägen för den senare utgivningen i dödlig gestalt av en Paradisson till denne Universelle Fader.

93:4.16

Melkisedek lärde ut elementär uppenbarad sanning i Salem i nittiofyra år, och under denna tid deltog Abraham vid tre olika tillfällen i undervisningen vid skolan i Salem. Han blev slutligen omvänd till salemlärans tro och blev en av Melkisedeks mest lysande elever och främsta anhängare.

5. Valet av Abraham

93:5.1

Fastän det må vara ett misstag att tala om ett ”utvalt folk” är det inget fel att tala om Abraham som en utvald individ. Melkisedek lade verkligen på Abraham ansvaret att hålla vid liv sanningen om den ende Guden till åtskillnad från den förhärskande tron på flera gudomar.

93:5.2

Valet av Palestina som plats för Makiventas aktiviteter grundade sig till en del på önskan att etablera kontakt med någon människofamilj med potential för ledarskap. Vid tiden för Melkisedeks inkarnation fanns det på jorden många familjer som var precis lika väl redo att ta emot salemläran som Abrahams familj. Det fanns lika väl begåvade familjer bland de röda människorna, de gula människorna och bland anditernas efterkommande väster- och norrut. Återigen var dock ingen av dessa trakter så gynnsamt belägen med tanke på Mikaels senare framträdande på jorden som den östra kusten av Medelhavet. Melkisedeks mission i Palestina och Mikaels senare framträdande bland hebréerfolket bestämdes till inte obetydlig del av geografin, av det faktum att Palestina låg centralt med hänsyn till den då existerande handeln, samfärdseln och civilisationen i världen.

93:5.3

Under en längre tid hade de konkursförvaltande Melkisedekarna iakttagit Abrahams förfäder, och de såg med förtröstan fram emot att det i en viss generation skulle uppkomma ättlingar kännetecknade av intelligens, initiativkraft, skarpsinnighet och ärlighet. Barnen till Tera, Abrahams far, uppfyllde i alla avseenden dessa förväntningar. Det var denna möjlighet till kontakt med de mångsidiga barnen till Tera som åtskilligt bidrog till att Makiventa framträdde i Salem och inte i Egypten, Kina, Indien eller bland de norra stammarna.

93:5.4

Tera och hela hans familj hade halvhjärtat omvänt sig till salemreligionen som hade predikats i Kaldén. De fick höra om Melkisedek genom Ovids predikningar, en fenicisk lärare som förkunnade salemlärorna i Ur. De lämnade Ur i avsikt att bege sig direkt till Salem, men Nahor, Abrahams bror, var föga entusiastisk då han inte hade träffat Melkisedek och övertalade dem att stanna i Haran. Det dröjde länge efter deras ankomst till Palestina innan de var villiga att förstöra alla de husgudar som de hade fört med sig. De var långsamma med att ge upp Mesopotamiens många gudar för Salems ende Gud.

93:5.5

Några veckor efter det att Abrahams far Tera hade dött sände Melkisedek en av sina elever, hettiten Jaram, med följande inbjudan till både Abraham och Nahor: ”Kom till Salem där ni skall få höra vår undervisning i sanningen om den evige Skaparen, och i de upplysta efterkommande till er två bröder skall hela världen bli välsignad.” Nu hade Nahor inte helt accepterat Melkisedeks evangelium. Han stannade kvar och byggde upp en stark stadsstat som bar hans namn, men Abrahams brorson Lot bestämde sig för att ge sig av tillsammans med sin farbror till Salem.

93:5.6

Då de hade kommit till Salem valde Abraham och Lot ett fäste bestående av kullar nära staden där de kunde försvara sig mot de många överraskningsattackerna från rövarbanden i norr. Vid denna tid företog hettiterna, assyrierna, filistéerna och andra folkgrupper ständiga plundringståg mot stammarna i mellersta och södra Palestina. Från sitt fäste bland kullarna gjorde Abraham och Lot ofta återkommande pilgrimsfärder till Salem.

93:5.7

Inte länge efter det att de hade etablerat sig nära Salem färdades Abraham och Lot till Nildalen för att införskaffa livsmedel, ty det rådde då torka i Palestina. Under sin korta vistelse i Egypten fann Abraham en avlägsen släkting på Egyptens tron, och hos denna kung tjänade han som befälhavare för två mycket lyckade militära expeditioner. Under senare delen av sin vistelse vid Nilen bodde han och hans hustru Sara vid hovet, och vid avfärden från Egypten gavs han en del av krigsbytet från sina fälttåg.

93:5.8

Det fordrade en stor beslutsamhet av Abraham att avstå från hedersbetygelserna vid det egyptiska hovet och återvända till det mera andliga arbete som stöddes av Makiventa. Men Melkisedek vördades även i Egypten, och när hela berättelsen framlades för faraon uppmuntrade denne starkt Abraham att återvända och fullfölja sina löften i anslutning till salemprojektet.

93:5.9

Abraham hade kungaambitioner och på vägen tillbaka från Egypten framlade han sin plan för Lot om att erövra hela Kanan och lägga dess folk under Salems välde. Lot lutade mera åt affärer, och efter en senare oenighet begav han sig till Sodom för att ägna sig åt handel och boskapsskötsel. Lot gillade varken det militära livet eller herdelivet.

93:5.10

Då Abraham återvände med sin familj till Salem började han utveckla sina militära projekt. Han erkändes snart som civilhärskare i området kring Salem och hade ingått ett förbund med sju närbelägna stammar under sitt ledarskap. Melkisedek hade verkligen stora svårigheter att hålla tillbaka Abraham som brann av iver att dra ut och med svärd föra samman de angränsande stammarna för att de sålunda snabbare måtte få kunskap om sanningarna i Salem.

93:5.11

Melkisedek upprätthöll fredliga relationer med alla de omgivande stammarna. Han var inte militaristisk och blev aldrig angripen av någon av de arméer som drog fram och tillbaka. Han var helt villig till att Abraham skulle utarbeta en sådan försvarsstrategi för Salem som senare också förverkligades, men han godkände inte sin elevs ambitiösa erövringsplaner; därför inträffade ett vänskapligt avbrytande av deras förbindelse och Abraham flyttade över till Hebron för att där etablera sin militära huvudstad.

93:5.12

På grund av sin nära förbindelse med den vida berömde Melkisedek hade Abraham ett stort övertag över de omgivande småkungarna. De vördade alla Melkisedek och fruktade oskäligt Abraham. Abraham visste om denna rädsla och inväntade endast ett lägligt tillfälle att anfalla sina grannar, och denna förevändning kom när några av dessa härskare dristade sig att plundra hans brorson Lots egendom. Denne brorson levde i Sodom. Då Abraham fick höra om detta ryckte han fram i spetsen för sina sju förbundsstammar mot fienden. Hans egen livvakt på 318 man verkade som officerare för den armé på över 4000 man som gick till anfall vid detta tillfälle.

93:5.13

När Melkisedek hörde om Abrahams krigsförklaring gav han sig iväg för att avråda honom men nådde upp sin tidigare lärjunge först när denne återvände segerrik från slaget. Abraham insisterade på att Salems Gud hade gett honom seger över hans fiender och framhärdade i att ge en tiondedel av sitt krigsbyte till Salems statskassa. Den övriga nittio procenten överförde han till sin huvudstad i Hebron.

93:5.14

Efter denna strid i Siddim blev Abraham ledare för ett andra förbund av elva stammar och betalade inte endast tionde till Melkisedek utan såg också till att alla andra i den trakten gjorde lika. Hans diplomatiska köpslående med kungen av Sodom samt den rädsla som allmänt hystes för honom ledde till att kungen av Sodom och andra anslöt sig till Hebrons militära förbund. Abraham var verkligen på god väg att bygga upp en mäktig stat i Palestina.

6. Melkisedeks förbund med Abraham

93:6.1

Abraham såg framför sig erövringen av hela Kanan. Hans beslutsamhet försvagades endast av att Melkisedek inte ville godkänna företaget. Abraham hade dock så gott som beslutat sig för att sätta igång detta företag när tanken att han inte hade någon son, som kunde efterträda honom som härskare över detta tilltänkta kungarike, började oroa honom. Han arrangerade en ny överläggning med Melkisedek. Det var under denna diskussion som prästen i Salem, den synlige Gudssonen, övertalade Abraham att ge upp sin plan på materiell erövring och världsligt styre till förmån för den andliga tanken om himmelriket.

93:6.2

Melkisedek förklarade för Abraham det fåfänga i att kämpa mot amoriternas förbund, men han gjorde det lika klart att dessa efterblivna klaner höll på att begå självmord genom sina dåraktiga seder och bruk, så att de efter några generationer skulle vara så försvagade att Abrahams efterkommande, som under tiden talrikt skulle ha förökats, med lätthet kunde övervinna dem.

93:6.3

Melkisedek slöt ett formellt förbund med Abraham i Salem. Han sade till Abraham: ”Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem, så talrik skall din säd bliva.” Abraham trodde på Melkisedek, ”och det räknades honom till rättfärdighet”. Sedan berättade Melkisedek för Abraham hur dennes efterkommande i framtiden efter vistelsen i Egypten skulle ta Kanan i besittning.

93:6.4

Melkisedeks förbund med Abraham utgör det stora urantiaavtalet mellan gudomligheten och mänskligheten enligt vilket Gud förbinder sig att göra allt; människan förbinder sig endast att tro på Guds löften och följa hans instruktioner. Härtills hade man trott att frälsningen kunde säkras endast genom handlingar—blot och offer. Nu kom Melkisedek till Urantia åter igen med den goda nyheten att frälsning, Guds ynnest, står att få genom tro. Detta evangelium om en enkel tro på Gud var emellertid alltför avancerat. Det semitiska stamfolket föredrog senare att återgå till de tidigare offren och försonandet av synder genom blodsutgjutelse.

93:6.5

Ganska snart efter det att detta förbund hade ingåtts föddes Abrahams son Isak i enlighet med Melkisedeks löfte. Efter Isaks födelse tog Abraham en mycket allvarlig inställning till sitt förbund med Melkisedek och begav sig till Salem för att få det fastställt i skriftlig form. Det var vid detta offentliga och formella accepterande av förbundet som han ändrade sitt namn från Abram till Abraham.

93:6.6

De flesta troende i Salem hade tillämpat omskärelse fastän den aldrig hade gjorts obligatorisk av Melkisedek. Abraham hade alltid varit så emot omskärelse att han därför vid detta tillfälle beslöt att högtidliggöra tillfället genom att officiellt underkasta sig denna rit som tecken på fastställelsen av förbundet i Salem.

93:6.7

Det var efter detta verkliga och offentliga uppgivande av sina personliga ambitioner till förmån för Melkisedeks vidsträcktare planer som de tre himmelska varelserna framträdde för honom på Mamres slätter. Detta var ett faktiskt framträdande trots att det sammanslogs med de senare uppdiktade berättelserna om Sodoms och Gomorras förstörelse, som skedde på naturlig väg. Dessa legender om vad som hände under dessa dagar utvisar hur efterbliven moralen och etiken var till och med under rätt sena tider.

93:6.8

Då det högtidliga förbundet hade slutits var försoningen mellan Abraham och Melkisedek fullständig. Abraham övertog igen det civila och militära ledarskapet för samhället i Salem, som när det var som störst hade över hundra tusen regelbundna medlemmar av Melkisedeks broderskap som betalade tionde. Abraham avsevärt förbättrade templet i Salem och försåg hela skolan med nya tält. Han utvidgade inte endast tiondesystemet utan införde också många förbättrade metoder att sköta skolans affärer samt bidrog avsevärt till en bättre skötsel av avdelningen för missionspropaganda. Han gjorde också mycket för att förbättra boskapshjordarna och att omorganisera mjölkhanteringen i Salem. Abraham var en klok och effektiv affärsman, en förmögen man för sin tid. Han var inte överhövan from, men han var alltigenom ärlig, och han trodde fullt och fast på Makiventa Melkisedek.

7. Melkisedeks missionärer

93:7.1

Melkisedek fortsatte under några år att instruera sina elever och undervisa Salemmissionärerna, som sökte sig ut till alla stammar i omgivningen, i synnerhet till Egypten, Mesopotamien och Mindre Asien. Under årtiondenas lopp färdades dessa lärare allt längre från Salem och förde med sig Makiventas evangelium om tro och förtröstan på Gud.

93:7.2

Adamssons ättlingar, som fanns grupperade kring sjön Van, lyssnade gärna till Salemkultens hettitiska lärare. Från detta tidigare anditcentrum sändes lärare till de avlägsna regionerna både i Europa och i Asien. Missionärerna från Salem trängde igenom hela Europa, ända till de Brittiska öarna. En grupp for via Färöarna till andoniterna på Island, medan en annan genomkorsade Kina och nådde fram till japanerna på öarna i öster. De mäns och kvinnors liv och erfarenheter som vågade sig iväg från Salem, Mesopotamien och Van-sjön för att upplysa stammarna på det östra halvklotet, utgör ett heroiskt kapitel i människosläktets annaler.

93:7.3

Uppgiften var så stor och stammarna så efterblivna att resultaten var vaga och obestämda. Från en generation till en annan fick evangeliet från Salem fotfäste här och var, men med undantag för Palestina kunde idén om en ende Gud aldrig vinna fortgående understöd bland en hel stam eller ett helt folk. Långt före Jesu ankomst hade de forna Salemmissionärernas läror allmänt sjunkit ned i de äldre och mera allmänt spridda vidskepelserna och trosföreställningarna. Melkisedeks ursprungliga evangelium hade nästan helt absorberats av tron på den Stora Modern, på Solen eller uppgått i andra forntida kulter.

93:7.4

Det är svårt för er som idag har boktryckarkonstens fördelar att tillgå att förstå hur svårt det var att bevara sanning under dessa forna tider; hur lätt det var att förlora en ny lära ur sikte från en generation till en annan. Den nya läran hade alltid en tendens att införlivas med den äldre samlingen av religiösa läror och magiska riter. En ny uppenbarelse besudlas alltid av de äldre evolutionära trosuppfattningarna.

8. Melkisedeks avfärd

93:8.1

Det var kort efter förstörelsen av Sodom och Gomorra som Melkisedek beslöt att avsluta sin nödfallsutgivning på Urantia. Melkisedeks beslut att avsluta sin vistelse i köttslig gestalt påverkades av många omständigheter, främst av den växande tendensen hos traktens stammar, och även hos hans direkta medarbetare, att hålla honom för en halvgud, att uppfatta honom som en övernaturlig varelse, vilket han ju också var, men de började vörda honom otillbörligt och med en högst vidskeplig rädsla. Förutom av dessa orsaker ville Melkisedek lämna scenen för sina jordiska aktiviteter en tillräckligt lång tid före Abrahams död för att förvissa sig om att sanningen om den ende Guden skulle bli starkt rotad i hans anhängares sinnen. Följaktligen drog sig Melkisedek tillbaka till sitt tält i Salem en kväll, efter att ha sagt god natt till sitt människosällskap, och när de om morgonen gick för att kalla på honom var han inte där, ty hans kollegor hade tagit honom.

9. Efter Melkisedeks avfärd

93:9.1

Det var en stor prövning för Abraham när Melkisedek så plötsligt försvann. Fastän Melkisedek hade fullt varnat sina anhängare att han en dag var tvungen att ge sig av så som han hade kommit, hade de svårt att förlika sig med förlusten av sin underbara ledare. Den storartade organisation som hade byggts upp i Salem närapå upplöstes, fastän traditionerna från dessa tider var vad Mose byggde på när han ledde de hebreiska slavarna ut från Egypten.

93:9.2

Förlusten av Melkisedek medförde i Abrahams hjärta en sorgsenhet som han aldrig helt övervann. Hebron hade han övergett när han gav upp ambitionen att bygga ett materiellt rike; och nu, sedan han hade förlorat sin medarbetare vid uppbyggandet av ett andligt rike, lämnade han Salem och drog söderut för att bosätta sig nära sina intressen vid Gerar.

93:9.3

Abraham blev räddhågad och skygg genast efter Melkisedeks försvinnande. Han hemlighöll sin identitet efter sin ankomst till Gerar, så att Abimelek lade beslag på hans hustru. (Kort efter sitt giftermål med Sara hade Abraham en natt råkat få höra hur man smidde en plan på att mörda honom för att komma åt hans briljanta hustru. Denna fruktan blev en skräck för den i övrigt modige och dristige ledaren; hela sitt liv var han rädd för att någon i hemlighet skulle döda honom för att få tag på Sara. Detta förklarar varför denne tappre man vid tre skilda tillfällen visade prov på verklig feghet.)

93:9.4

Abraham kunde emellertid inte länge hållas tillbaka från sin mission som Melkisedeks efterträdare. Han fick snart människor att omvända sig bland filistéerna och bland Abimeleks folk; han ingick ett avtal med dem och blev i sin tur besudlad med många av deras vidskepelser, i synnerhet med deras sed att offra sina förstfödda söner. Sålunda blev Abraham igen en stor ledare i Palestina. Han högaktades av alla grupper och hyllades av alla kungar. Han var den andlige ledaren för alla traktens stammar, och hans inflytande fortsatte någon tid efter hans död. Under sina sista levnadsår återvände han ännu en gång till Hebron, scenen för hans tidigare aktiviteter och den plats där han hade arbetat tillsammans med Melkisedek. Abrahams sista handling var att sända trogna tjänare till sin bror Nahors stad vid gränsen till Mesopotamien för att hämta en kvinna från hans eget folk till hustru åt hans son Isak. Det hade länge varit sed bland Abrahams folk att gifta sig med sina kusiner. Abraham dog trygg i den tro på Gud som han hade fått lära sig av Melkisedek i de försvunna skolorna i Salem.

93:9.5

Det var svårt för följande generation att förstå berättelsen om Melkisedek. Efter femhundra år tyckte många att hela berättelsen var en myt. Isak höll sig ganska väl till sin fars läror och omhuldade salemsamhällets evangelium, men det var svårare för Jakob att förstå betydelsen av dessa traditioner. Josef hade en fast tro på Melkisedek och ansågs av sina bröder, till stor del på grund av detta, för en drömmare. Josefs högaktning i Egypten berodde främst på minnet av hans farfarsfar Abraham. Josef erbjöds militärbefäl över de egyptiska arméerna, men då han hade en så stark tro på Melkisedeks traditioner och Abrahams och Isaks senare undervisning valde han att tjäna som civiladministratör i tro på att på detta sätt bättre kunna arbeta för himmelrikets utbredning.

93:9.6

Melkisedeks undervisning var fullständig och uttömmande, men uppteckningarna från dessa tider föreföll omöjliga och orimliga för de senare hebreiska prästerna, fast många hade någon sorts förståelse för dessa händelser, åtminstone fram till den tid då massbearbetningen av Gamla testamentets skrifter företogs i Babylon.

93:9.7

Det som i Gamla testamentets skrifter beskrivs som samtal mellan Abraham och Gud var i verkligheten överläggningar mellan Abraham och Melkisedek. Senare skriftlärda ansåg termen Melkisedek vara synonym med Gud. Uppteckningarna om Abrahams och Saras många kontakter med ”Herrens ängel” avser deras talrika diskussioner med Melkisedek.

93:9.8

Hebréernas berättelser om Isak, Jakob och Josef är mycket mer tillförlitliga än berättelserna om Abraham, fastän också de innehåller många avvikelser från fakta, ändringar gjorda med eller utan avsikt vid den tid då dessa uppteckningar sammanställdes av hebreiska präster under fångenskapen i Babylonien. Ketura var inte en av Abrahams hustrur; likt Hagar var hon endast en konkubin. All Abrahams egendom övergick till Isak, som var son till statushustrun Sara. Abraham var inte så gammal som skrifterna anger, och hans hustru var mycket yngre. Dessa åldrar ändrades avsiktligt för att göra det möjligt att senare påstå att Isaks födelse var ett under.

93:9.9

Judarnas nationella självkänsla blev mycket nedtryckt i den babyloniska fångenskapen. I sin reaktion inför den nationella underlägsenheten svängde de över till den andra ytterligheten av nationell och raslig självförhävelse, som fick dem att förvanska och förvränga sina traditioner i syfte att upphöja sig själva över alla raser som Guds utvalda folk. Därför bearbetade de omsorgsfullt alla sina skrifter i avsikt att lyfta Abraham och sina andra nationella ledare högt ovanför alla andra personer, Melkisedek själv inte undantagen. Hebréernas skriftlärda förstörde därför varje uppteckning som de kunde finna om dessa mycket viktiga och betydelsefulla tider, och bevarade endast berättelsen om mötet mellan Abraham och Melkisedek efter slaget vid Siddim, vilket enligt dem var till stor ära för Abraham.

93:9.10

När de sålunda förlorade Melkisedek ur sikte gick de också miste om denna Nödfallssons undervisning beträffande den utlovade Gåvosonens andliga mission. Så grundligt och fullständigt förlorade de denna missions natur ur sikte, att mycket få av deras efterkommande kunde eller ville känna igen och ta emot Mikael när han framträdde på jorden i köttslig gestalt så som Melkisedek hade förutsagt.

93:9.11

En av författarna till Hebreerbrevet förstod dock Melkisedeks mission, ty det är skrivet: ”Denne Melkisedek, den Högstes präst, var också fridens konung; utan fader, utan moder, utan stamträd, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv, men gjord som en Guds Son, förblir han en präst för alltid.” Enligt denna författare företrädde Melkisedek en typ av den utgivning som Mikael senare genomförde, och han försäkrade att Jesus var ”en präst för evig tid, en sådan som Melkisedek”. Fastän denna jämförelse inte var helt lyckad var det bokstavligen sant att Kristus mottog provisorisk titel till Urantia ”enligt förordnande av de tolv konkursförvaltande Melkisedekarna” som befann sig i tjänst vid tiden för hans utgivning till världen.

10. Makiventa Melkisedeks nuvarande ställning

93:10.1

Under de år då Makiventa var inkarnerad fungerade de konkursförvaltande Melkisedekarna på Urantia som en grupp om elva medlemmar. När Makiventa ansåg att hans mission som Nödfallsson var avslutad signalerade han detta till sina elva medarbetare, och de gjorde omedelbart i ordning den teknik genom vilken han skulle frigöras från sin köttsliga gestalt och tryggt återföras till sin ursprungliga Melkisedekställning. På den tredje dagen efter sitt försvinnande från Salem framträdde han bland sina elva kolleger i uppdraget på Urantia och återupptog sitt avbrutna livsskede som en av de planetariska konkursförvaltarna på 606 i Satania.

93:10.2

Makiventa avslutade sin utgivning som en varelse av kött och blod precis lika plötsligt och ceremonilöst som han hade inlett den. Varken hans framträdande eller avfärd åtföljdes av någon ovanlig kungörelse eller uppvisning; varken namnupprop till uppståndelse eller avslutande av planetarisk domperiod kännetecknade hans framträdande på Urantia; hans vistelse var en nödfallsutgivning. Makiventa avslutade emellertid inte sin vistelse i människans köttsliga gestalt förrän han vederbörligen hade befriats från uppdraget av Fader Melkisedek och informerats om att hans nödfallsutgivning hade godkänts av Nebadons ledande verkställare, Gabriel i Salvington.

93:10.3

Makiventa Melkisedek fortfor att hysa ett stort intresse för livet och levernet bland ättlingarna till de människor som hade trott på hans läror då han levde i köttslig form. Abrahams efterkommande genom Isak, ingifta med keniterna, var den enda släktlinje som länge fortfor att ha någon klar uppfattning om det som hade undervisats i Salem.

93:10.4

Denne samme Melkisedek fortsatte under de följande nitton århundradena att samarbeta med de många profeterna och siarna, för att sålunda försöka hålla sanningarna från Salem vid liv tills tiden var inne för Mikael att framträda på jorden.

93:10.5

Makiventa fortsatte som planetarisk konkursförvaltare fram till tiden för Mikaels seger på Urantia. Därefter knöts han till Urantiatjänsten i Jerusem som en av de tjugofyra ledarna, och alldeles nyligen upphöjdes han till ställningen som Skaparsonens personliga ambassadör i Jerusem, med titeln Ställföreträdande Planetprins för Urantia. Det är vår uppfattning att så länge som Urantia förblir en bebodd planet kommer Makiventa Melkisedek inte att helt återinsättas i uppgifterna för sin egen klass av Söner utan kommer att förbli—uttryckt i tidstermer—för evigt en planetarisk omvårdare som representerar Kristus Mikael.

93:10.6

Då Makiventas besök var en nödfallsutgivning framgår det inte av arkiven vad hans framtid kan tänkas bli. Det kan hända att Melkisedekarnas kår i Nebadon permanent har förlorat en av sina medlemmar. Nya avgöranden som Edentias Högste har fattat och som Uversas Dagarnas Forna senare bekräftat, tyder starkt på att denne Utgivningsmelkisedek är bestämd att inta den fallne Planetprinsen Caligastias plats. Om våra gissningar i detta avseende är riktiga är det helt möjligt att Makiventa Melkisedek igen kan tänkas framträda som person på Urantia och i någon modifierad form återuppta den avsatte Planetprinsens roll, eller annars framträda på jorden för att fungera som ställföreträdande Planetprins representerande Kristus Mikael, som nu i själva verket har titeln Urantias Planetprins. Fastän det är långt ifrån klart för oss vad Makiventas bestämmelse kan tänkas vara, tyder dock händelser som helt nyligen har inträffat på att de ovan anförda gissningarna troligen inte ligger långt från sanningen.

93:10.7

Vi förstår mycket väl hur Mikael genom sin seger på Urantia blev både Caligastias och Adams efterträdare; hur han blev den planetariske Fredsprinsen och den andre Adam. Nu ser vi hur Melkisedek förlänas titeln Urantias Ställföreträdande Planetprins. Skall han också insättas som Urantias Ställföreträdande Materielle Son? Eller finns det en möjlighet att en oväntad och i sitt slag ny händelse kommer att inträffa, att Adam och Eva eller vissa av deras ättlingar en gång återvänder till planeten som representanter för Mikael och med titeln ställföreträdare för Urantias andre Adam?

93:10.8

Alla dessa spekulationer i förening med vissheten om att både Administratörsöner och Treenighetens Undervisande Söner kommer att framträda, och därtill Skaparsonens uttryckliga löfte att en gång återvända, gör Urantia till en planet med en oviss framtid och till en av de mest intressanta och spännande sfärerna i hela universumet Nebadon. Det är fullt möjligt att vi i någon kommande tidsålder när Urantia närmar sig ljusets och livets skede, efter att ärendena i anslutning till Lucifers uppror och Caligastias utbrytning har fått sina slutliga domstolsavgöranden, kan få bevittna den samtidiga närvaron på Urantia av Makiventa, Adam, Eva och Kristus Mikael samt antingen en Administratörson eller rentav en Treenighetens Undervisande Son.

93:10.9

Det har länge varit vår ordens åsikt att Makiventas närvaro bland Jerusems kår av urantialedare, de tjugofyra rådgivarna, är tillräckligt bevis för att försvara tron på att hans bestämmelse är att följa med de dödliga från Urantia genom hela universumplanen för framåtskridande och uppstigande ända till Finalitkåren i Paradiset. Vi vet att Adam och Eva på detta sätt är bestämda till att åtfölja sina jordiska kollegor på äventyrsfärden till Paradiset när Urantia har etablerats i ljus och liv.

93:10.10

För något mindre än tusen år sedan var denne samme Makiventa Melkisedek, som en gång var den vise i Salem, osynligt närvarande på Urantia för en period om ett hundra år, då han verkade som generalguvernör bosatt på planeten. Om det nuvarande systemet för ledningen av de planetariska angelägenheterna fortsätter, är det hans tur att återvända i samma egenskap om något över ett tusen år.

93:10.11

Detta är berättelsen om Makiventa Melkisedek, en av de mest unika karaktärer som någonsin har haft anknytning till Urantias historia, och en personlighet som kan vara bestämd till att spela en viktig roll i de framtida händelserna i er avvikande och ovanliga värld.

93:10.12

[Framfört av en Melkisedek i Nebadon.]


◄ Kapitel 92
Toppen
Kapitel 94 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.