◄ Kapitel 7
Del 1 ▲
Kapitel 9 ►
Kapitel 8

Den Oändlige Anden

LÅNGT TILLBAKA i evigheten, när den Universelle Faderns ”första” infinita och absoluta tanke finner ett så fullkomligt och adekvat ord för dess gudomliga uttryck i den Evige Sonen, uppstår det hos både Tanke-Guden och hos Ord-Guden en enastående önskan om en universell och infinit representant för gemensamt uttryck och förenad handling.

8:0.2

I evighetens gryning blir både Fadern och Sonen i infinit bemärkelse medvetna om sitt ömsesidiga beroende av varandra, sin eviga och absoluta etthet; och därför ingår de ett infinit och evigt förbund om gudomligt kompanjonskap. Denna aldrig upphörande överenskommelse görs för verkställandet av deras förenade tankar överallt inom evighetens cirkel; och allt sedan denna evighetshändelse fortsätter Fadern och Sonen i denna gudomliga förening.

8:0.3

Vi är nu ansikte mot ansikte med evighetsursprunget till den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person. I samma ögonblick som Gud Fadern och Gud Sonen tillsammans föreställer sig en identisk och infinit handling—verkställandet av en absolut tankeplan—i samma ögonblick blir den Oändlige Anden till, fullt utvecklad sin tillvaro.

8:0.4

Då jag på detta sätt berättar om ordningsföljden för Gudomarnas ursprung gör jag det endast för att ni skall kunna tänka på deras inbördes förhållande. I verkligheten existerar de alla tre från evigheten; de är existentiella. De är utan dagarnas begynnelse eller slut; de är jämställda, suprema, ultimata, absoluta och infinita. De existerar, har alltid existerat och skall alltid existera. Och de är tre klart individualiserade men evigt associerade personer: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden.

1. Handlingens Gud

8:1.1

Efter personaliseringen av den Oändlige Anden i det förgångnas evighet blir den gudomliga personlighetsserien fulländad och fullständig. Handlingens Gud finns till och rymdens vida scen är färdig för det enormt stora skapelsedramat—det universella äventyret—de eviga tidsåldrarnas gudomliga panorama.

8:1.2

Den Oändlige Andens första handling är att granska och igenkänna sina gudomliga föräldrar: Fader-Fadern och Moder-Sonen. Han, Anden, identifierar dem båda totalt och utan reservation. Han är fullt medveten om deras skilda personligheter och infinita egenskaper såväl som om deras gemensamma natur och förenade funktion. Därefter avger Gudomens Tredje Person ett löfte, frivilligt, med transcendent villighet och inspirerande spontanitet, trots sin jämlikhet med den Förste och den Andre Personen, om evig lojalitet gentemot Gud Fadern och erkänner evig tillit till Gud Sonen.

8:1.3

Som en inneboende del i karaktären av denna transaktion samt med ömsesidigt erkännande av personlighetens självständighet hos var och en, och den verkställande föreningen av alla tre, grundläggs evighetens kretslopp. Paradistreenigheten finns till. Den universella rymdens scen är färdig för det mångfaldiga och aldrig upphörande panoramat av kreativt utvecklande av den Universelle Faderns syfte genom den Evige Sonens personlighet och av verkställandet som utförs av Handlingens Gud, den exekutiva representanten för verklighetsföreställningarna uppkomna av Faderns och Sonens skapareförbund.

8:1.4

Handlingens Gud verkar och rymdens döda valv är i rörelse. En miljard perfekta sfärer får ögonblickligen sin existens. Före denna hypotetiska evighetsstund existerar rymdenergierna som en naturlig del av Paradiset och är potentiellt operativa, men de har ingen aktualhet i tillvaron; inte heller kan fysisk gravitation mätas annat än med reaktionen hos materiella realiteter för dess oavbrutna dragning. Det finns inget materiellt universum vid denna (antagna) evigt avlägsna stund, men i samma ögonblick som en miljard världar materialiserar sig finns det tillräcklig och adekvat gravitation för att hålla dem i Paradisets grepp för alltid.

8:1.5

Genom Gudarnas skapelse lyser nu fram den andra formen av energi, och denna utflödande ande grips omedelbart av den Evige Sonens andliga gravitation. Sålunda är universum, omfattat av den tvåfaldiga gravitationen, berört av oändlighetens energi och försänkt i gudomlighetens ande. På detta sätt har livets grogrund beretts för medvetandet hos sinnet, som manifesteras i den Oändlige Andens associerade intelligensströmkretsar.

8:1.6

På dessa frön av potentiell existens, utspridda överallt i Gudarnas centrala skapelse, agerar Fadern, och då framträder personlighet avsedd för skapade varelser. Därefter fyller Paradisgudomarnas närvaro all organiserad rymd och börjar effektivt dra alla ting och varelser mot Paradiset.

8:1.7

Den Oändlige Anden blir förevigad samtidigt med födseln av Havona-världarna, detta centraluniversum som skapas av honom, med honom och i honom enligt de kombinerade tankarna och de förenade viljorna hos Fadern och Sonen. Den Tredje Personen gudifieras med just denna medskapande handling och blir sålunda för alltid Medskaparen.

8:1.8

Det rör sig här om de storartade och väldiga tiderna av Faderns och Sonens skapande expansion genom och i verksamheten som deras gemensamma kompanjon och exklusiva verkställare, det Tredje Ursprunget och Centret står för. Det finns inga anteckningar om dessa rörelsefulla tider. Vi har endast den Oändlige Andens magra avslöjanden som stöd för dessa mäktiga händelser, och han endast bekräftar att centraluniversumet och allt som hör därtill, blev förevigat samtidigt med att han uppnådde personlighet och medveten existens.

8:1.9

I korthet vittnar den Oändlige Anden om att eftersom han är evig så är också centraluniversumet evigt. Och detta är den traditionella begynnelsepunkten i universernas universums historia. Absolut ingenting är känt, och inga anteckningar finns, om någon händelse eller transaktion före denna enorma eruption av skapande energi och administrativ visdom, som utkristalliserade sig i det vida universum som existerar och så utsökt väl fungerar i alltings centrum. Bortom denna händelse ligger evighetens outgrundliga transaktioner och oändlighetens djup—absolut mysterium.

8:1.10

Och vi beskriver på detta sätt det Tredje Ursprungets och Centrets successiva uppkomst som en tolkningsmässig eftergift för det tidsbundna och rymdbetingade sinnet hos dödliga varelser. Människans sinne måste ha en startpunkt för att visualisera universums historia, och jag har blivit anvisad att erbjuda detta sätt att närma sig den historiska uppfattningen om evigheten. I det materiella sinnet fordrar följdriktigheten en Första Orsak; därför utgår vi från den Universelle Fadern som det Första Ursprunget och Absoluta Centret för all skapelse, samtidigt som vi instruerar alla skapades sinnen att Sonen och Anden är sameviga med Fadern i alla faser av universums historia och inom alla områden av skapande verksamhet. Och vi gör detta utan att på något sätt åsidosätta Paradisöns eller det Okvalificerade eller det Universella Absolutets eller Gudomsabsolutets verklighet och evighet.

8:1.11

Det är tillräckligt av ett sträckande för det materiella sinnet hos tidens barn att tänka sig Fadern i evigheten. Vi vet att varje barn bäst kan relatera sig själv till verkligheten genom att först bemästra förhållandena mellan barn och föräldrar och genom att sedan utvidga denna uppfattning till att omfatta familjen som helhet. Därefter kan barnets växande sinne anpassa sig till begreppet familjerelationer, relationer inom samhället, rasen, världen och senare inom universum, superuniversum, ja rentav inom universernas universum.

2. Den Oändlige Andens väsen

8:2.1

Medskaparen är från evigheten och är helt och utan förbehåll ett med den Universelle Fadern och den Evige Sonen. Den Oändlige Anden återspeglar fullkomligt inte endast Paradisfaderns, utan även den Ursprunglige Sonens, väsen.

8:2.2

Det Tredje Ursprunget och Centret är känt under talrika benämningar: den Universelle Anden, den Supreme Ledsagaren, Medskaparen, den Gudomlige Verkställaren, det Oändliga Sinnet, Andarnas Ande, Paradisets Moder-Ande, Samverkaren, den Slutlige Koordinatorn, den Allestädesnärvarande Anden, den Absoluta Intelligensen, den Gudomliga Verksamheten; och på Urantia sammanblandas han stundom med det kosmiska sinnet.

8:2.3

Det är helt och hållet riktigt att benämna Gudomens Tredje Person den Oändlige Anden, ty Gud är ande. Men materiella varelser, som tenderar att dras mot misstaget att betrakta materien som den grundläggande verkligheten och sinnet, tillsammans med anden, som postulat rotade i materien, skulle bättre förstå det Tredje Ursprunget och Centret om han kallades den Oändliga Verkligheten, den Universelle Organisatören eller Personlighetskoordinatorn.

8:2.4

Den Oändlige Anden är, som en universumuppenbarelse av gudomligheten, outgrundlig och helt bortom människans fattningsförmåga. För att förnimma Andens absoluthet behöver ni endast begrunda den Universelle Faderns infinitet och stå i vördnad inför den Ursprunglige Sonens evighet.

8:2.5

Det finns verkligen någonting dolt i den Oändlige Andens person, men inte lika mycket som i Fadern och Sonen. Av alla aspekter i Faderns väsen framhäver Medskaparen på ett ytterst slående sätt hans infinitet. Även om totaluniversum slutligen expanderar ända till infiniteten, kommer Samverkarens andenärvaro, energikontroll och sinnespotential att vara adekvata för att fylla de krav som en sådan gränslös skapelse förutsätter.

8:2.6

Fastän den Oändlige Anden i alla avseenden delar den Universelle Faderns fullkomlighet, rättfärdighet och kärlek, lutar han dock mot barmhärtighetens egenskaper hos den Evige Sonen och blir sålunda Paradisgudomarnas barmhärtighetsutövare till storuniversum. För alltid och på alla sätt—universellt och evigt—är Anden en barmhärtighetsutövare, ty så som de gudomliga Sönerna uppenbarar Guds kärlek, så skildrar den gudomlige Anden Guds barmhärtighet.

8:2.7

Det är inte möjligt för Anden att ha mera godhet än Fadern eftersom all godhet har sitt ursprung i Fadern, men i Andens handlingar kan vi bättre förstå denna godhet. Faderns trohet och Sonens trofasthet blir mycket verkliga för sfärernas andevarelser och materiella varelser genom den kärleksfulla omvårdnad och det oupphörliga tjänande som utgår från den Oändlige Andens personligheter.

8:2.8

Medskaparen har ärvt allt av Faderns tankeskönhet och sanningskaraktär. Och dessa gudomlighetens sublima drag koordineras på det kosmiska sinnets nära nog suprema nivåer underordnade den infinita och eviga visdom som finns i det Tredje Ursprungets och Centrets obetingade och gränslösa sinne.

3. Andens förhållande till Fadern och Sonen

8:3.1

Så som den Evige Sonen är orduttrycket för den Universelle Faderns ”första” absoluta och infinita tanke, så är Samverkaren det fulländade verkställandet av den ”första” fullbordade skapande tanken eller planen för kombinerad verksamhet avfattad av personlighetskompanjonskapet Fadern-Sonen om absolut förening av tanke och ord. Det Tredje Ursprunget och Centret blir evigt samtidigt med den centrala eller på order uppkomna skapelsen, och endast denna centrala skapelse bland universerna är evig till sin existens.

8:3.2

Efter personaliseringen av det Tredje Ursprunget deltar det Första Ursprunget inte längre personligen i universumskapande. Den Universelle Fadern delegerar allt som är möjligt till den Evige Sonen; likaså utger den Evige Sonen all möjlig auktoritet och makt till Medskaparen.

8:3.3

Den Evige Sonen och Medskaparen, verkande som kompanjoner och genom sina jämställda personligheter, har planerat och formgivit varje universum som har fått sin tillvaro efter Havona. Anden upprätthåller i all senare skapelse samma personliga förhållande till Sonen, som Sonen upprätthåller till Fadern i den första och centrala skapelsen.

8:3.4

En av den Evige Sonens Skaparsöner och en av den Oändlige Andens Skapande Andar skapade er och ert universum; och medan Fadern i trohet uppehåller det som de har organiserat faller det på denne Universumson och denna Universumande att fostra och stödja sitt verk, såväl som att ha omvårdnad om de varelser de själva har danat.

8:3.5

Den Oändlige Anden är den allom älskande Faderns och den alltigenom barmhärtige Sonens effektiva representant, som verkställer deras gemensamma projekt med att dra till sig alla sanningsälskande själar i tidens och rymdens alla världar. I samma ögonblick som den Evige Sonen accepterade sin Faders plan för de skapade i universerna att uppnå fulländning, i den stund då uppstigningsprojektet blev en Faderns och Sonens plan, i det ögonblicket blev den Oändlige Anden Faderns och Sonens gemensamma administratör för verkställandet av deras förenade och eviga syfte. Och i och med detta utlovade den Oändlige Anden alla sina resurser av gudomlig närvaro och andepersonligheter åt Fadern och Sonen; han har helgat allt åt den enorma planen att upphöja överlevande viljevarelser till de gudomliga höjderna i Paradisets fullkomlighet.

8:3.6

Den Oändlige Anden är en fullständig, exklusiv och universell uppenbarelse av den Universelle Fadern och hans Evige Son. All kunskap om kompanjonskapet Fadern-Sonen måste fås genom den Oändlige Anden, den gemensamme representanten för den gudomliga föreningen av tanke och ord.

8:3.7

Den Evige Sonen är den enda vägen att närma sig den Universelle Fadern, och den Oändlige Anden är det enda medlet att uppnå den Evige Sonen. Endast med hjälp av Andens tålmodiga omvårdnad kan de uppstigande varelserna från tiden upptäcka Sonen.

8:3.8

I alltings centrum är den Oändlige Anden den förste av Paradisgudomarna som uppnås av de uppstigande pilgrimerna. Den Tredje Personen skyler den Andra och Första Personen och måste därför alltid först bli igenkänd av alla som strävar efter att bli presenterade för Sonen och hans Fader.

8:3.9

Och på många andra sätt representerar Anden likvärdigt Fadern och Sonen och tjänar dem likartat.

4. Den gudomliga omvårdnadens ande

8:4.1

Parallellt med det fysiska universum där Paradisets gravitation håller allting samman, finns det det andliga universum där Sonens ord uttolkar Guds tanke och, när det ”blir kött”, demonstrerar den kärleksfulla barmhärtigheten i de associerade Skaparnas kombinerade natur. Men i all denna materiella och andliga skapelse, och genomträngande denna, finns ett vidsträckt område där den Oändlige Anden och hans andeavkommor uppvisar den kombinerade barmhärtigheten, tålmodigheten och oändliga tillgivenheten hos de gudomliga föräldrarna gentemot de förståndsmässiga barn som de tillsammans har planerat och åstadkommit. En evig omvårdnad av sinnet är kärnan i Andens gudomliga karaktär. Och alla andeavkommor till Samverkaren delar denna önskan att omvårda, denna gudomliga längtan att tjäna.

8:4.2

Gud är kärlek, Sonen är barmhärtighet, Anden är omvårdnad—utgivningen av gudomlig kärlek och ändlös barmhärtighet till hela den intelligenta skapelsen. Anden är personifikationen av Faderns kärlek och Sonens barmhärtighet; i honom är de evigt förenade för universell tjänst. Anden är kärlek tillämpad på skapelsen av skapade varelser: Faderns och Sonens kombinerade kärlek.

8:4.3

På Urantia är den Oändlige Anden känd som en allestädes närvarande inflytelse, en universell närvaro, men i Havona kommer ni att känna honom som ett personligt väsen engagerad i faktisk omvårdnad. Här är Paradisandens omvårdnad det exemplariska och inspirerande mönstret för var och en av hans jämställda Andar och underställda personligheter som vårdar sig om de skapade varelserna i tidens och rymdens världar. I detta gudomliga universum deltog den Oändlige Anden till fullo i den Evige Sonens sju transcendentala framträdanden; likaså tog han del, tillsammans med den ursprunglige Mikaelsonen, i de sju utgivningarna på Havonas kretsar och blev därigenom den sympatiske och förståelsefulle andeomvårdaren för varje tidens pilgrim som färdas genom dessa fulländade kretsar i höjden.

8:4.4

När en av Guds Skaparsöner accepterar skaparansvaret för ett planerat lokaluniversum, förbinder sig den Oändlige Andens personligheter som outtröttliga omvårdare vid sidan av denne Mikaelson när han drar ut på sitt uppdrag av skapande äventyr. I synnerhet i de Skapande Döttrarnas, lokaluniversernas Moderandars, person finner vi den Oändlige Anden hängiven uppgiften att främja de materiella varelsernas uppstigning till allt högre nivåer av andlig uppnåelse. Och allt detta arbete med omvårdnad av de skapade varelserna sker i fulländad harmoni med syftena hos dessa lokala universers Skaparsöner och i nära förbindelse med deras personligheter.

8:4.5

Så som Guds Söner är engagerade i den jättelika uppgiften att uppenbara Faderns kärleksfulla personlighet för ett universum, så är den Oändlige Anden hängiven den eviga verksamhet som avser att uppenbara Faderns och Sonens kombinerade kärlek för alla barns individuella sinnen i varje universum. I dessa lokala skapelser kommer Anden inte ned till de materiella raserna i de dödligas köttsliga gestalt, så som vissa av Guds Söner kommer, utan den Oändlige Anden och hans sinsemellan jämställda Andar sänker sig, undergår med glädje en förvånande serie förtunningar av gudomligheten tills de framträder som änglar för att stå vid er sida och leda er fram längs den jordiska tillvarons anspråkslösa stigar.

8:4.6

Just med hjälp av denna avtagande serie kommer den Oändlige Anden faktiskt, och som person, mycket nära varje varelse från det animala ursprungets sfärer. Och allt detta gör Anden utan att på minsta sätt upphäva sin existens som Gudomens Tredje Person i alltings centrum.

8:4.7

Samskaparen är i sanning och för evigt den stora omvårdande personligheten, den universelle barmhärtighetsutdelaren. För att förstå Andens verksamhet begrunda sanningen att han är den kombinerade avbildningen av Faderns gränslösa kärlek och Sonens eviga barmhärtighet. Andens verksamhet är emellertid inte begränsad till att enbart representera den Evige Sonen och den Universelle Fadern. Den Oändlige Anden har också makten att vårda sig om världens varelser i eget namn och med egen rätt; den Tredje Personen har gudomlig värdighet och visar också universell barmhärtighet på sina egna vägnar.

8:4.8

När människan får veta mera om den kärleksfulla och outtröttliga omvårdnaden som de lägre klasserna i denna Oändlige Andes varelsefamilj ansvarar för, kommer hon att allt mera beundra och vörda det transcendenta väsendet och den ojämförliga karaktären som uttrycks i den Universelle Faderns och den Evige Sonens kombinerade Verksamhet. Sannerligen är denne Ande ”Herrens ögon som alltid är vända till de rättfärdiga” och ”de gudomliga öronen som alltid är öppna för deras böner”.

5. Guds närvaro

8:5.1

Den Oändlige Andens mest framträdande egenskap är allestädesnärvaron. Genom hela universernas universum finns överallt närvarande denna allt genomsyrande ande, som är så besläktad med närvaron av ett universellt och gudomligt sinne. Både Gudomens Andre och Tredje Person är representerade i alla världar av sina alltid närvarande andar.

8:5.2

Fadern är infinit och begränsas därför endast av sin vilja. Vid utgivningen av Riktare och vid kopplandet av personligheten till sin strömkrets verkar Fadern ensam, men vid andekrafternas kontakt med intelligenta varelser sker det genom den Evige Sonens och den Oändlige Andens andar och personligheter. När han så vill är han andligen närvarande lika mycket med Sonen eller med Samverkaren; han är närvarande med Sonen och i Anden. Fadern är helt visst överallt närvarande och vi urskiljer hans närvaro med hjälp av och genom var och en och alla av dessa olika men associerade krafter, influenser och närvaron.

8:5.3

I era heliga skrifter förefaller termen Guds Ande att användas för att ibland beteckna den Oändlige Anden i Paradiset och ibland den Skapande Anden i ert lokaluniversum. Den Heliga Anden är denna Skapande Dotters andliga strömkrets; Dotter till Paradisets Oändlige Ande. Den Heliga Anden är en strömkrets som är egenartad för varje lokaluniversum och den är begränsad till det andliga riket i den skapelsen; men den Oändlige Anden är allestädesnärvarande.

8:5.4

Det finns många andliga inflytelser och de är alla som en. Även Tankeriktarnas arbete, fast oberoende av alla andra inflytelser, sammanfaller ofelbart med andeomvårdnaden som de kombinerade inflytelserna av den Oändlige Anden och lokaluniversumets Moderande står för. Så som dessa andliga närvaron verkar i urantiabornas liv, kan de inte särskiljas. I era sinnen och i förhållande till era själar fungerar de som en enda ande, oberoende av sina olika ursprung. Och då denna förenade andliga verksamhet upplevs blir den för er inflytelsen av den Supreme, ”som alltid förmår bevara er från att falla och kan ställa er obefläckade framför er Fader i höjden”.

8:5.5

Minns alltid att den Oändlige Anden är Samverkaren; både Fadern och Sonen fungerar i och genom honom; han är närvarande inte endast som sig själv utan också som Fadern, som Sonen och som Fadern-Sonen. Med hänsyn till detta och av många andra orsaker kallas den Oändlige Andens andenärvaro ofta ”Guds ande”.

8:5.6

Det skulle också vara följdriktigt att tala om förbindelsen av all andlig omvårdnad som Guds ande, ty en sådan förbindelse är verkligen föreningen av Gud Faderns, Gud Sonens, Gud Andens och Gud den Sjufaldiges andar—ja även Gud den Supremes ande.

6. Den Oändlige Andens personlighet

8:6.1

Låt inte det omfattande utgivandet och den långtgående distributionen av det Tredje Ursprunget och Centret skymma eller på annat sätt förminska det faktum att han är en personlighet. Den Oändlige Anden är en närvaro i universum, en evig verksamhet, en kosmisk styrka, en helig inflytelse och ett universellt sinne; han är allt detta och oändligt mycket mera, men han är också en sann och gudomlig personlighet.

8:6.2

Den Oändlige Anden är en fullständig och fullkomlig personlighet, den Universelle Faderns och den Evige Sonens jämlike och jämställde. Medskaparen är alldeles lika verklig och synlig för de högre förståndsvarelserna i universerna som Fadern och Sonen; i själva verket mera så, ty det är Anden som alla uppstigande måste uppnå innan de får närma sig Fadern genom Sonen.

8:6.3

Den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person, har alla de egenskaper som ni associerar med personlighet. Anden är begåvad med absolut sinne: ”Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.” Anden är begåvad inte endast med sinne utan också med vilja. Om hans utgivning av sina gåvor är det skrivet: ”Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar mycket åt var och en.”

8:6.4

”Andens kärlek” är verklig så som även hans sorger; därför ”bedröva icke Guds Ande”. Oberoende av om vi betraktar den Oändlige Anden som Paradisgudom eller som Skapande Ande i ett lokaluniversum finner vi att Medskaparen inte endast är det Tredje Ursprunget och Centret utan även en gudomlig person. Denna gudomliga personlighet reagerar också på universum som en person. Anden talar till er: ”Den som har öra, han må höra vad Anden säger.” ”Anden själv manar gott för oss.” Anden utövar ett direkt och personligt inflytande på skapade varelser: ”Ty alla de som leds av Guds Ande, de är Guds barn.”

8:6.5

Fastän vi ser hur den Oändlige Anden vårdar sig om de mest avlägsna världar i universernas universum, fastän vi möter denna samma koordinerande Gudom i och genom de otaliga legioner av mångahanda varelser som har sitt ursprung i det Tredje Ursprunget och Centret, fastän vi igenkänner Andens allestädesnärvaro försäkrar vi fortfarande att detta samma Tredje Ursprung och Center är en person, Medskaparen av alla ting, alla varelser och alla universer.

8:6.6

I administrationen av universerna är Fadern, Sonen och Anden fullkomligt och evigt associerade med varandra. Fastän var och en är engagerad i en personlig omvårdnad av skapelsen är alla tre gudomligt och absolut sammankopplade i ett sådant tjänande av skapelsen och en sådan övervakning att det för evigt gör dem till ett.

8:6.7

I den Oändlige Andens person är Fadern och Sonen gemensamt närvarande, alltid och i obegränsad fullkomlighet, ty Anden är lik Fadern och lik Sonen, och även lik Fadern och Sonen så som de två är för evigt ett.

8:6.8

[Framfört på Urantia av en Gudomlig Rådgivare från Uversa befullmäktigad av Dagarnas Forna att beskriva den Oändlige Andens väsen och verk.]


◄ Kapitel 7
Toppen
Kapitel 9 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.