Abraham såg framför sig erövringen av hela Kanan. Hans beslutsamhet försvagades endast av att Melkisedek inte ville godkänna företaget. Abraham hade dock så gott som beslutat sig för att sätta igång detta företag när tanken att han inte hade någon son, som kunde efterträda honom som härskare över detta tilltänkta kungarike, började oroa honom. Han arrangerade en ny överläggning med Melkisedek. Det var under denna diskussion som prästen i Salem, den synlige Gudssonen, övertalade Abraham att ge upp sin plan på materiell erövring och världsligt styre till förmån för den andliga tanken om himmelriket.
Melkisedek förklarade för Abraham det fåfänga i att kämpa mot amoriternas förbund, men han gjorde det lika klart att dessa efterblivna klaner höll på att begå självmord genom sina dåraktiga seder och bruk, så att de efter några generationer skulle vara så försvagade att Abrahams efterkommande, som under tiden talrikt skulle ha förökats, med lätthet kunde övervinna dem.
Melkisedek slöt ett formellt förbund med Abraham i Salem. Han sade till Abraham: ”Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem, så talrik skall din säd bliva.” Abraham trodde på Melkisedek, ”och det räknades honom till rättfärdighet”. Sedan berättade Melkisedek för Abraham hur dennes efterkommande i framtiden efter vistelsen i Egypten skulle ta Kanan i besittning.
Melkisedeks förbund med Abraham utgör det stora urantiaavtalet mellan gudomligheten och mänskligheten enligt vilket Gud förbinder sig att göra allt; människan förbinder sig endast att tro på Guds löften och följa hans instruktioner. Härtills hade man trott att frälsningen kunde säkras endast genom handlingar—blot och offer. Nu kom Melkisedek till Urantia åter igen med den goda nyheten att frälsning, Guds ynnest, står att få genom tro. Detta evangelium om en enkel tro på Gud var emellertid alltför avancerat. Det semitiska stamfolket föredrog senare att återgå till de tidigare offren och försonandet av synder genom blodsutgjutelse.
Ganska snart efter det att detta förbund hade ingåtts föddes Abrahams son Isak i enlighet med Melkisedeks löfte. Efter Isaks födelse tog Abraham en mycket allvarlig inställning till sitt förbund med Melkisedek och begav sig till Salem för att få det fastställt i skriftlig form. Det var vid detta offentliga och formella accepterande av förbundet som han ändrade sitt namn från Abram till Abraham.
De flesta troende i Salem hade tillämpat omskärelse fastän den aldrig hade gjorts obligatorisk av Melkisedek. Abraham hade alltid varit så emot omskärelse att han därför vid detta tillfälle beslöt att högtidliggöra tillfället genom att officiellt underkasta sig denna rit som tecken på fastställelsen av förbundet i Salem.
Det var efter detta verkliga och offentliga uppgivande av sina personliga ambitioner till förmån för Melkisedeks vidsträcktare planer som de tre himmelska varelserna framträdde för honom på Mamres slätter. Detta var ett faktiskt framträdande trots att det sammanslogs med de senare uppdiktade berättelserna om Sodoms och Gomorras förstörelse, som skedde på naturlig väg. Dessa legender om vad som hände under dessa dagar utvisar hur efterbliven moralen och etiken var till och med under rätt sena tider.
Då det högtidliga förbundet hade slutits var försoningen mellan Abraham och Melkisedek fullständig. Abraham övertog igen det civila och militära ledarskapet för samhället i Salem, som när det var som störst hade över hundra tusen regelbundna medlemmar av Melkisedeks broderskap som betalade tionde. Abraham avsevärt förbättrade templet i Salem och försåg hela skolan med nya tält. Han utvidgade inte endast tiondesystemet utan införde också många förbättrade metoder att sköta skolans affärer samt bidrog avsevärt till en bättre skötsel av avdelningen för missionspropaganda. Han gjorde också mycket för att förbättra boskapshjordarna och att omorganisera mjölkhanteringen i Salem. Abraham var en klok och effektiv affärsman, en förmögen man för sin tid. Han var inte överhövan from, men han var alltigenom ärlig, och han trodde fullt och fast på Makiventa Melkisedek.