Inom loppet av ett årtionde organiserade Melkisedek sina skolor i Salem enligt mönster av de forna system som de första setiska prästerna i det andra Eden hade utvecklat. Till och med idén om ett system för att betala tionde, vilket infördes av hans senare proselyt Abraham, härstammade också från de fortlevande traditionerna om de forna seternas metoder.
Melkisedek lärde ut uppfattningen om en ende Gud, en universell Gudom, men han lät folket associera denna undervisning med Norlatiadeks Konstellationsfader som han kallade El Eljon—den Högste. Melkisedek höll så gott som tyst om Lucifers ställning och om läget i Jerusem. Lanaforge, Systemhärskaren, hade inte mycket att göra med Urantia förrän efter avslutandet av Mikaels utgivning. För flertalet av dem som studerade i Salem var Edentia himlen och den Högste var Gud.
De tre koncentriska cirklarnas symbol, som Melkisedek tog i bruk som insignier för sin utgivning, tolkade majoriteten av folket som uttryck för de tre rikena för respektive människor, änglar och Gud. De fick förbli i den tron. Mycket få av hans anhängare visste någonsin att dessa tre cirklar symboliserade Paradistreenighetens infinitet, evighet och universalitet för gudomligt upprätthållande och styrande. Även Abraham ansåg denna symbol närmast representera de tre Högsta i Edentia, ty han hade blivit lärd att de tre Högste verkade som en enda. I den mån Melkisedek undervisade om treenighetsbegreppet, som hans insignier symboliserade, associerade han det vanligen med de tre Vorondadekhärskarna i konstellationen Norlatiadek.
För sina vanliga anhängare försökte han inte meddela undervisning som gick längre än till en presentation av de Högstas styre i Edentia—Urantias Gudar. Men vissa elever undervisade Melkisedek i avancerad sanning, som omfattade lokaluniversumets funktion och organisation, medan han till sin lysande lärjunge keniten Nordan och hans grupp av ivriga elever lärde ut sanningarna om superuniversumet och rentav om Havona.
Medlemmarna av Katros familj, hos vilken Melkisedek bodde i över trettio år, kände till många av dessa högre sanningar och bevarade dem länge i sin släkt, ända till tiden för deras berömda efterkommande Mose, som sålunda hade fått en förpliktande tradition om Melkisedeks tid i arv från sin fars sida, så väl som genom andra källor på sin mors sida.
Melkisedek lärde sina anhängare allt de hade förmågan att ta emot och tillgodogöra sig. Många av de nuvarande religiösa idéer om himmel och jord, om människan, Gud och änglarna är inte heller långt från Melkisedeks läror om dessa. Denne store lärare underställde dock allting läran om en ende Gud, en Gudom i universum, en himmelsk Skapare, en gudomlig Fader. Tonvikten lades på denna lära i avsikt att vädja till människans beundran och dyrkan, och för att bereda vägen för det senare framträdandet av Mikael, en Son till denne samme Universelle Fader.
Melkisedek undervisade om att en annan Guds Son under en kommande tid skulle komma i köttslig gestalt såsom han hade kommit, men att denne skulle födas av en kvinna. Det är därför som talrika senare lärare ansåg att Jesus var en präst, eller minister, ”för evigt en sådan som Melkisedek”.
Sålunda beredde Melkisedek vägen och gjorde världsutvecklingens monoteistiska scen färdig för utgivningen av en som var en verklig Paradisson till den ende Gud som han så livfullt beskrev som allas Fader, och som han framställde för Abraham som en Gud som var villig att acceptera människan på det enkla villkoret att hon har personlig tro. När Mikael framträdde på jorden bekräftade han allt som Melkisedek hade lärt beträffande Paradisfadern.