När det gäller att fortplanta sig är kvinnan jämställd med mannen, men i kompanjonskapet för livsuppehället arbetar kvinnan från ett klart underläge, och detta handikapp som moderskapet av nödtvång innebär kan endast utjämnas av den avancerande civilisationens upplysta seder och av mannens tilltagande sinne för förvärvad rättvisa.
Då samhället utvecklades höjdes de sexuella normerna mer bland kvinnorna emedan de led mera av följderna av brott mot de sexuella sedvänjorna. Mannens sexuella normer förbättras endast långsamt och endast som resultat av det sinne för rättvisa som civilisationen kräver. Naturen känner ingen rättvisa—kvinnan får ensam bära födslovåndorna.
Den moderna idén om sexuell jämställdhet är vacker och värdig en expanderande civilisation, men den står inte att finna i naturen. När makten avgör rätten är mannen herre över kvinnan; när mera av rätt, fred och rättvisa råder träder kvinnan så småningom fram från slaveriet och obetydligheten. Kvinnans sociala ställning har i allmänhet varierat i omvänd proportion mot graden av militarism i en nation eller tidsålder.
Mannen lade inte medvetet och avsiktligt beslag på kvinnans rättigheter för att sedan så småningom och motvilligt ge dem tillbaka åt henne. Allt detta var en omedveten och oplanerad händelseutveckling i den sociala evolutionen. När tiden verkligen var inne för kvinnan att åtnjuta större rättigheter fick hon dem, och rentav helt oberoende av mannens medvetna inställning. Långsamt men säkert förändras sedvänjorna så att de möjliggör sådana sociala anpassningar som är en del av den ständigt pågående utvecklingen av civilisationen. Sedvänjornas utveckling medförde långsamt en bättre behandling för kvinnorna. De stammar som fortsatte med grymheterna mot kvinnorna fortlevde inte.
Adamiterna och noditerna visade kvinnorna en större uppskattning, och de grupper som influerades av de migrerande anditerna har tenderat att påverkas av Edens läror om kvinnornas plats i samhället.
De forntida kineserna och grekerna behandlade kvinnorna bättre än de flesta av de omgivande folken. Hebréerna hyste ett väldigt misstroende mot dem. I västerlandet har kvinnan haft det besvärligt att höja sig under Paulus’ läror som blev en del av kristendomen, även om kristendomen också förde sederna framåt genom att ålägga mannen striktare sexuella normer. Kvinnans ställning är nästan hopplös under den säregna förnedring som hon är utsatt för inom muhammedanismen. Hon har det rentav ännu sämre under de läror som flera andra österländska religioner företräder.
Vetenskapen, inte religionen, befriade faktiskt kvinnan. Det var den moderna fabriken som till stor del gjorde henne fri från hemmets bojor. Mannens fysiska krafter var inte längre en livsviktig nödvändighet i den nya mekanismen för livsuppehället. Vetenskapen förändrade levnadsförhållandena så att mannakraften inte längre var lika överlägsen kvinnokraften.
Dessa förändringar har tenderat att befria kvinnan från hushållsslaveriet och medfört en sådan förändring i hennes ställning att hon nu åtnjuter en personlig frihet och sexuell bestämmanderätt som praktiskt taget motsvarar mannens. En gång bestämdes kvinnans värde av hennes förmåga att producera föda, men uppfinningar och välstånd har gjort det möjligt för henne att skapa en ny värld att fungera i—behagets och charmens sfärer. På så sätt har industrin vunnit sin omedvetna och oavsiktliga kamp för kvinnans samhälleliga och ekonomiska frigörelse. Igen har evolutionen lyckats åstadkomma det som till och med uppenbarelsen misslyckades med.
Reaktionen bland upplysta folk på de sedvänjor av ojämställdhet som har styrt kvinnans plats i samhället har i sin ytterlighet svängt som en pendel. Bland de industrialiserade folken har hon fått nästan alla rättigheter och befriats från många skyldigheter, såsom från militärtjänst. Varje lättnad i kampen för tillvaron har gynnat kvinnans frigörelse, och hon har direkt haft nytta av varje framsteg mot engifte. Den svagare gör alltid oproportionerliga vinningar vid varje korrigering av sedvänjorna i samband med samhällets progressiva utveckling.
Paräktenskapets ideal har medfört att kvinnan slutligen har vunnit erkänsla, värdighet, oberoende, jämställdhet och utbildning, men kommer hon att visa sig värd alla dessa nya och exempellösa erövringar? Kommer den moderna kvinnan att reagera på denna stora sociala frigörelse med sysslolöshet, likgiltighet, ofruktsamhet och otrohet? Idag, under det tjugonde århundradet, genomgår kvinnan det avgörande provet för sin långa tillvaro i världen!
Kvinnan är mannens jämställda partner vid rasens fortplantning och sålunda alldeles lika viktig för den rasliga evolutionens utveckling. Därför har evolutionen allt mer arbetat för ett förverkligande av kvinnans rättigheter. Kvinnans rättigheter är ingalunda desamma som mannens rättigheter. Kvinnan kan inte blomstra på basis av mannens rättigheter lika litet som mannen kan leva upp på kvinnans rättigheter.
Vartdera könet har sin egen karakteristiska livssfär och sina egna rättigheter inom den sfären. Om kvinnan eftersträvar att bokstavligen åtnjuta alla mannens rättigheter, då kommer förr eller senare en skoningslös och känslolös tävlan helt säkert att ersätta den ridderlighet och det speciella hänsynstagande som många kvinnor nu åtnjuter och som de så nyligen har tillvunnit sig av männen.
Civilisationen kan aldrig utplåna beteendeklyftan mellan könen. Sedvänjorna förändras från tidsålder till annan, men aldrig instinkten. Den medfödda moderliga tillgivenheten kommer aldrig att tillåta kvinnan att bli en allvarlig rival till mannen inom näringslivet. För evigt kommer vartdera könet att stå högst inom sitt eget område, områden som bestäms av biologisk differentiering och mental olikhet.
Vartdera könet kommer alltid att ha sin egen speciella sfär, även fast de från tid till annan delvis sammanfaller. Endast socialt tävlar män och kvinnor på lika villkor.