Må så vara att modersinstinkten förde kvinnan in i äktenskapet, men det var mannens större styrka som tillsammans med sedvänjornas inflytande praktiskt taget tvingade henne att stanna kvar i äktenskapet. Herdelivet tenderade att skapa ett nytt system av sedvänjor, den patriarkaliska typen av familjeliv, och grunden för familjens samhörighet enligt sedvänjorna under herdelivets och det tidiga jordbrukets tid var faderns obestridda och egenmäktiga auktoritet. Hela samhället, allt från nationell till familjenivå, genomgick ett stadium som representerade en patriarkalisk ordning av enväldig auktoritet.
Den ringa uppmärksamhet som visades kvinnan under det gammaltestamentliga tidsskedet avspeglar sanningsenligt sedvänjorna bland boskapsherdarna. Hebréernas patriarker var alla boskapsherdar såsom framgår av utsagon ”Herren är min herde”.
Mannen kunde lika lite klandras för sin låga uppfattning om kvinnan under gångna tider än kvinnan själv. Hon lyckades inte skaffa sig samhällelig erkänsla under de primitiva tiderna emedan hon inte deltog i en nödsituation. Hon var ingen spektakulär ledare eller hjälte i krissituationer. Moderskapet var en avgjord svaghet i kampen för tillvaron; moderskärleken handikappade kvinnorna vid stammens försvar.
De primitiva tidernas kvinnor skapade sig också oavsiktligt ett beroende av mannen genom att beundra och prisa hans stridslystnad och manlighet. Detta förhärligande av krigaren höjde mannens ego medan det i samma mån sänkte kvinnans och gjorde henne mer beroende. En militäruniform väcker fortfarande starka känslor hos kvinnan.
Bland de mera avancerade folken är kvinnorna inte lika storväxta och starka som männen. Kvinnan som är den svagare blev därför den mera taktfulla; hon lärde sig tidigt att utnyttja sin sexuella charm. Hon blev mera vaken och mera konservativ än mannen, men en aning mindre djupsinnig. Mannen var överlägsen kvinnan på slagfältet och vid jakten, men i hemmet har kvinnan vanligen utmanövrerat även de mest primitiva män.
Boskapsuppfödaren fick sitt uppehälle från sina hjordar, men under alla dessa herdetider måste kvinnan fortfarande skaffa fram vegetabilierna. Den primitiva mannen skydde arbetet med jorden; det var alltför fredligt, alltför oäventyrligt. Det fanns också en gammal vidskepelse att kvinnorna kunde odla bättre växter, då de var mödrar. Bland många efterblivna stammar tillreder männen än idag köttet och kvinnorna vegetabilierna. När de primitiva stammarna i Australien befinner sig på vandring jagar kvinnorna aldrig villebråd, medan mannen inte skulle nedlåta sig till att gräva upp en rot.
Kvinnan har alltid varit tvungen att arbeta, åtminstone ända fram till nutiden har kvinnan varit den verkliga producenten. Mannen har vanligen valt den lättare vägen, och denna bristande jämställdhet har funnits under människosläktets hela historia. Kvinnan har alltid burit bördorna, burit familjens ägodelar och tagit hand om barnen, så att mannens händer har varit fria för strid eller jakt.
Kvinnans första frigörelse kom när mannen gick med på att odla jorden, samtyckte till att göra det som dittills hade ansetts vara kvinnoarbete. Det innebar ett stort steg framåt när manliga krigsfångar inte längre dödades utan togs som slavar till jordbruksarbete. Detta medförde frigörelse för kvinnan så att hon kunde ägna mer tid åt att sköta hemmet och fostra barnen.
När barnen började få mjölk ledde det till tidigare avvänjning av de små och som följd därav till att fler barn föddes, då mödrarna sålunda befriades från den tillfälligt förekommande ofruktsamheten, samtidigt som användningen av ko- och getmjölk avsevärt minskade småbarnsdödligheten. Före herdestadiet i samhället brukade mödrarna amma sina barn tills de var fyra eller fem år gamla.
Då krigandet under de primitiva tiderna avtog minskade detta betydligt skillnaden i den könsbaserade arbetsfördelningen. Kvinnorna var dock fortfarande tvungna att göra det verkliga arbetet, medan männen gjorde vakttjänst. Ingen lägerplats eller by kunde lämnas obevakad om dagen eller om natten, men tämjandet av hunden underlättade även denna uppgift. Jordbrukets införande har i allmänhet höjt kvinnans anseende och samhällsställning; åtminstone gällde detta fram till den tid då mannen själv började odla jorden. Så snart mannen tog sig an att odla jorden följde omedelbart stora förbättringar i jordbruksmetoderna, förbättringar som gick vidare till följande generationer. Vid jakten och i kriget hade mannen lärt sig värdet av organisation, han införde dessa förfaranden i näringsverksamheten, och senare när han tog över mycket av kvinnans arbete förbättrade han avsevärt hennes något lösa arbetsmetoder.