Medan den biologiska evolutionen hela tiden har fortsatt uppåt, gick mycket av den kulturella evolutionen ut från Eufratdalen i vågor som under tidens gång efter hand försvagades tills slutligen hela det renrasiga släktet av ättlingar till Adam hade dragit ut för att berika civilisationerna i Asien och Europa. Raserna sammansmälte inte helt, men deras civilisationer blandades i betydande utsträckning. Kulturen spred sig långsamt ut över världen. Denna civilisation måste upprätthållas och omhuldas, ty idag finns det inga nya kulturkällor, inga anditer som kunde stärka och stimulera civilisationsutvecklingens långsamma framskridande.
Den civilisation som nu utvecklas på Urantia uppkom av och bygger på följande faktorer:
1. Naturförhållanden. Den materiella civilisationens art och utsträckning bestäms i hög grad av de naturresurser som står till buds. Klimatet, vädret och många andra fysiska förhållanden är faktorer av betydelse för kulturens utveckling.
I början av anditernas era fanns det endast två omfattande och bördiga öppna jaktområden i hela världen. Det ena fanns i Nordamerika, och där var indianerna utspridda; det andra fanns norr om Turkestan och upptogs delvis av en andonisk-gul rasgrupp. De avgörande faktorerna för utvecklingen av en högrestående kultur i sydvästra Asien var ras och klimat. Anditerna var ett storartat folk, men den faktor som blev bestämmande för inriktningen av deras civilisation var den tilltagande torkan i Iran, Turkestan och Sinkiang som tvingade dem att uppfinna och tillägna sig nya och avancerade metoder för att skaffa sig sitt levebröd från de allt mindre bördiga markerna.
Kontinenternas gestaltning och andra förhållanden som gäller landarrangemangen har mycket stor betydelse för frågan om krig och fred. Mycket få urantiafolk har någonsin haft ett lika gynnsamt tillfälle till fortsatt och ostörd utveckling som folken i Nordamerika—skyddade som de är från praktiskt taget alla sidor av vida oceaner.
2. Kapitalvaror. Kulturen utvecklas aldrig under fattiga förhållanden; fritiden är väsentlig för civilisationens framåtskridande. Individen kan utveckla en karaktär av moraliskt och andligt värde utan materiella tillgångar, men en kulturcivilisation uppkommer endast i sådana förhållanden av materiell välmåga vilka främjar fritid i förening med ambition.
Under de primitiva tiderna var livet på Urantia allvarligt och krävande. Det var för att undvika denna ständiga kamp och detta oupphörliga slit som människosläktet hela tiden tenderade att dras till det angenäma klimatet i tropikerna. Fastän dessa varmare boendezoner erbjöd en viss lättnad från den intensiva kampen för tillvaron, använde de raser och stammar som på detta sätt sökte sig till ett lättare liv sällan sin oförtjänta fritid till att föra civilisationen framåt. Framåtskridandet i samhället har ofelbart kommit från tankarna och planerna hos de släkten som med sina intelligenta bemödanden har lärt sig att få sitt levebröd från jorden med mindre ansträngning och kortare arbetsdagar och sålunda har kunnat njuta av en välförtjänt och givande extra fritid.
3. Vetenskapligt kunnande. Civilisationens materiella aspekter måste alltid invänta ackumuleringen av vetenskapliga data. Det tog lång tid efter att människan hade uppfunnit bågen och pilen och börjat använda djur som kraftkällor innan hon lärde sig att ta i anspråk vind och vatten och senare utnyttja ånga och elektricitet. Men med tiden förbättrades civilisationens verktyg. Vävningen, keramiktillverkningen, tämjandet av djur och metallbearbetningen följdes av skrivandets och tryckningens tidsålder.
Kunskap är makt. Uppfinnandet föregår alltid påskyndandet av den kulturella utvecklingen i världsomfattande utsträckning. Vetenskapen och uppfinnandet drog den största nyttan av tryckpressen, och den ömsesidiga växelverkan mellan alla dessa kultur- och uppfinningsaktiviteter har enormt accelererat hastigheten i det kulturella framåtskridandet.
Vetenskapen lär människan att tala matematikens nya språk och tränar hennes tankar i banor av sträng precision. Vetenskapen stabiliserar också filosofin genom att eliminera fel, medan den renar religionen genom att ta död på vidskepelse.
4. Mänskliga resurser. Ett visst befolkningsunderlag är nödvändigt för civilisationens spridning. Om allt annat väger jämnt dominerar det talrikare folket det mindre släktets civilisation. Om befolkningen sålunda inte ökar upp till en viss punkt förhindras det fullständiga förverkligandet av det nationella ändamålet, men det kommer en punkt i befolkningsökningen då ytterligare tillväxt är självfördärvande. En ökning av antalet utöver det optimum, som det normala relationstalet mellan människa och land utgör, betyder antingen en sänkning av levnadsstandarden eller en omedelbar utvidgning av territorialgränserna med hjälp av fredlig penetrering eller militär erövring, tvångsmässig ockupation.
Ni chockeras ibland av krigets härjningar, men ni borde inse att det är nödvändigt att frambringa dödliga i stort antal för att ge rikligt med möjligheter till samhällelig och moralisk utveckling. Med en sådan planetarisk fruktsamhet uppkommer snart ett allvarligt överbefolkningsproblem. De flesta bebodda världar är små. Urantia är medelstor, kanske en aning under medeltalet. Stabiliseringen av nationens befolkning vid optimum höjer kulturen och förhindrar krig. Den nation är vis som vet när den skall sluta växa.
Även den kontinent som är rikast på naturtillgångar och har den mest avancerade mekaniska utrustningen gör föga framsteg om folkets intelligens är i avtagande. Kunskap kan inhämtas genom utbildning, men visdom, som är oundgänglig för en verklig kultur, kan uppnås endast genom erfarenhet och av män och kvinnor som är medfött intelligenta. Ett sådant folk kan lära sig av erfarenheten; de kan bli verkligen visa.
5. De materiella resursernas effektivitet. Mycket är beroende av den visdom med vilken naturresurser, vetenskapligt kunnande, kapitalvaror och människopotentialer utnyttjas. Den viktigaste faktorn i forna tiders civilisation var tvånget som utövades av visa härskare i samhället. Den primitiva människan fick civilisationen bokstavligen prackad på sig av sina högrestående samtida. Välorganiserade och högrestående minoriteter har till stor del regerat denna värld.
Makt ger inte rätt, men makten åstadkommer det som finns och som har funnits i historien. Först nyligen har Urantia nått den punkt där samhället är villigt att diskutera maktens och rättens etik.
6. Språkets effektivitet. Civilisationens spridning måste vänta på språket. Levande språk som utvecklas garanterar en spridning av civiliserat tänkande och planerande. Under de forna tidsåldrarna gjordes viktiga framsteg när det gäller språket. Idag finns ett stort behov av en lingvistisk vidareutveckling för att underlätta uttryckandet av den evolverande tanken.
Språket utvecklades av grupprelationer, och varje lokal grupp utvecklade sitt eget system för ordväxling. Språket uppkom genom gester, tecken, rop, imiterade ljud, intonation och accent till ljudsystem som senare betecknades med alfabet. Språket är människans bästa och nyttigaste tankeredskap, men det kunde inte blomstra förrän olika samhällsgrupper hade en viss fritid. Tendensen att leka med språket utvecklar nya ord—slang. Om majoriteten tillägnar sig slangen, då gör dess användning slangen till en del av språket. Uppkomsten av dialekter illustreras av hur man i familjekretsen hänger sig åt att tala ”barnspråk”.
Språkskillnader har alltid varit ett stort hinder för fredens utbredning. Dialekterna måste underkuvas innan kulturen kan sprida sig till en hel ras, över en hel kontinent eller till en hel värld. Ett världsomfattande språk gynnar freden, tryggar kulturen och ökar lyckan. Redan när språken i en värld reduceras till några få, och de ledande kulturfolken behärskar dessa, inverkar detta kraftigt till förmån för världsomfattande fred och välstånd.
Fastän mycket små framsteg har gjorts på Urantia för att utveckla ett internationellt språk, har mycket åstadkommits genom etablerandet av internationellt handelsutbyte. Alla dessa internationella förbindelser bör omhuldas, vare sig de berör språk, handel, konst, vetenskap, idrottstävlingar eller religion.
7. De mekaniska anordningarnas effektivitet. Civilisationens framåtskridande står i ett direkt förhållande till utvecklingen och innehavet av verktyg, maskiner och distributionskanaler. Allt bättre arbetsredskap, sinnrika och effektiva maskiner, bestämmer vem av de konkurrerande grupperna som överlever på den avancerande civilisationens arena.
Under de första tiderna var mänsklig arbetskraft den enda formen av energi som utnyttjades i jordbruket. Det fordrade en lång kamp att ersätta människor med oxar, ty det gjorde människor arbetslösa. Under senare tider har maskiner börjat tränga ut människor, och varje sådant framsteg bidrar direkt till samhällets framåtskridande emedan det frigör mänsklig arbetskraft till att utföra värdefullare uppgifter.
Vetenskapen kan om den styrs av visdom bli människans stora samhälleliga befriare. En maskinell tidsålder kan visa sig förödande endast för en nation vars intellektuella nivå är alltför låg för att finna de visa metoder och sunda förfaranden som fordras för en framgångsrik anpassning till de övergångssvårigheter som uppkommer av att ett stort antal människor plötsligt förlorar arbetet som följd av ett alltför snabbt uppfinnande av nya typer av arbetsbesparande maskiner.
8. Fackelbärarnas karaktär. Det samhälleliga arvet gör det möjligt för människan att stå på skuldrorna till alla dem som har levt före henne och som har bidragit med någonting till summan av kulturen och kunskapen. I detta arbete med att föra kulturens fackla vidare till nästa generation kommer hemmet alltid att vara grundinstitutionen. Lek- och umgängeslivet kommer därnäst och skolan sist, men den är lika nödvändig i ett komplicerat och långt organiserat samhälle.
Insekterna föds fullt utbildade och utrustade för livet—för visso en mycket inskränkt och rent instinktiv tillvaro. Människobarnet föds utan utbildning. Därför har människan förmågan, genom att kontrollera den yngre generationens utbildningsträning, att avsevärt modifiera civilisationens evolutionära inriktning.
De faktorer som under det tjugonde århundradet mest har bidragit till civilisationens främjande och kulturens framåtskridande är det betydligt ökade resandet i världen och de enastående förbättringarna i kommunikationsmetoderna. Förbättringarna inom utbildningen har emellertid inte hållit takten med den expanderande samhällsstrukturen; inte heller har den moderna värdesättningen av etiken utvecklats i överensstämmelse med tillväxten inom de mera rent intellektuella och vetenskapliga områdena. Den moderna civilisationen står stilla i fråga om andlig utveckling och säkerställandet av hemmet som institution.
9. Rasens ideal. En generations ideal formar ödets kanaler för det släkte som följer genast efter. Kvaliteten hos samhällets fackelbärare avgör huruvida civilisationen går framåt eller bakåt. Hemmen, kyrkorna och skolorna i en generation bestämmer på förhand karaktärstrenden hos den följande generationen. Den moraliska och andliga energin hos en ras eller nation bestämmer till stor del den kulturella utvecklingens hastighet i den civilisationen.
Idealen höjer den samhälleliga strömmens källa. Inget flöde kan stiga högre än sin källa oberoende av vilken tryckreglering eller vilka styrmedel man använder. Drivkraften för även de mest materiella aspekterna av en kulturcivilisation ligger i det minst materiella av samhällets åstadkommanden. Intellektet kan övervaka civilisationsmekanismen, visdomen kan styra den, men andlig idealism är den energi som verkligen lyfter och för framåt människans kultur från en uppnåelsenivå till en annan.
Först var livet en kamp för tillvaron; nu är det en kamp för levnadsstandarden; därefter blir det en kamp för tankekvaliteten, det kommande jordiska målet för människans tillvaro.
10. Koordineringen av specialister. Civilisationen har förts enormt framåt av den tidiga arbetsfördelningen och dess senare naturliga följd, specialiseringen. Civilisationen är nu beroende av en effektiv koordinering av specialisterna. Då samhället expanderar måste man finna någon metod att föra samman de olika specialisterna.
Samhälls-, konst-, teknik- och industrispecialisterna fortsätter att öka i antal och växa i skicklighet och kunnande. Denna diversifiering av förmåga och kunnande samt olikhet i verksamheten kommer till slut att försvaga och upplösa människosamfundet om inte effektiva metoder för koordinering och samarbete utvecklas. Den intelligens som kan åstadkomma så många uppfinningar och en sådan specialisering borde också vara fullt kompetent att tänka ut tillräckliga metoder för att behärska och reglera alla problem som uppkommer av den snabba ökningen av uppfinningarna och den ökade hastigheten i den kulturella expansionen.
11. Metoder för arbetsförmedling. Samhällsutvecklingens nästa tidsålder kommer att ge uttryck för en bättre och effektivare samverkan och koordinering inom den ständigt ökande och expanderande specialiseringen. När arbetet blir allt mera specialiserat måste man finna på något förfarande för att styra individerna till en lämplig arbetsplats. Maskinerna är inte den enda orsaken till arbetslösheten bland de civiliserade folken på Urantia. Det ekonomiska livets invecklade beskaffenhet och den stadiga ökningen av den industriella och yrkesinriktade specialiseringen bidrar till problemen med arbetskraftens placering.
Det är inte tillräckligt att utbilda människor för arbete. I ett invecklat samhälle måste det också finnas effektiva sätt att finna en arbetsplats. Innan medborgarna utbildas i långt specialiserade förfaranden att tjäna sitt levebröd borde de ges utbildning i ett eller flera sätt att utföra mera vanliga arbeten, yrken eller kall som de kunde utnyttja medan de tillfälligt är arbetslösa inom sitt specialiserade arbetsområde. Ingen civilisation kan fortbestå om den under långa tider måste hysa omfattande grupper av arbetslösa. Med tiden förvrängs och demoraliseras även de bästa medborgare av att ta emot understöd från allmänna medel. Även privat välgörenhet blir fördärvlig när arbetsföra medborgare under lång tid kommer i åtnjutande av den.
Ett sådant långt specialiserat samhälle ställer sig inte positivt till de tidigare folkens urgamla kommunala och feodala förfaranden. Visserligen kan många allmänna tjänster mycket väl och med fördel socialiseras, men högt utbildade och ytterst specialiserade människor kan bäst styras med någon metod som innebär ett intelligent samarbete. En modern form av koordinering och en broderlig reglering leder till ett mera långlivat samarbete än de äldre och primitivare metoder som används av kommunismen eller av diktatoriskt reglerande institutioner baserade på tvång.
12. Villigheten att samarbeta. Ett av de stora hindren för människosamfundets framsteg är konflikten mellan intressena och välfärden hos de större, mera samhällsinriktade grupperna och de mindre, motsträviga asociala sammanslutningarna av människosläktet, för att inte nämna samhällsfientliga enskilda individer.
Ingen nationell civilisation blir långvarig om inte dess utbildningsmetoder och religiösa ideal inspirerar till en högtstående intelligent patriotism och nationell hängivenhet. Utan detta slag av intelligent patriotism och kulturell solidaritet tenderar alla nationer att falla sönder som följd av provinsiell avundsjuka och lokalt egenintresse.
Upprätthållandet av en världsomfattande civilisation är beroende av att människorna lär sig hur de kan leva tillsammans i fred och broderskap. Utan effektiv koordinering hotas den industriella civilisationen av farorna som är förknippade med ultraspecialisering: enformighet, inskränkthet och en tendens att väcka misstro och avundsjuka.
13. Effektivt och klokt ledarskap. I en civilisation beror mycket, väldigt mycket, på att det finns en entusiastisk och effektiv gruppanda. Tio män är inte till nämnvärt större nytta än en för att lyfta en stor tyngd, om de inte lyfter tillsammans—alla på samma gång. Ett sådant grupparbete—samverkan i samhället—är beroende av ledarskap. Tidigare och nuvarande kulturcivilisationer har baserats på medborgarnas intelligenta samverkan med kloka och framstegsvänliga ledare. Innan människan utvecklas till högre nivåer kommer civilisationen fortsättningsvis att vara beroende av ett klokt och energiskt ledarskap.
Högt utvecklade civilisationer föds av en skarpsinnig korrelering av materiellt välstånd, intellektuell storhet, moralisk värdighet, samhällelig skicklighet och kosmisk insikt.
14. Samhällsförändringar. Samhället är inte en gudomlig institution, utan en företeelse som hör till den fortgående evolutionen. Civilisationens framåtskridande fördröjs alltid när dess ledare dröjer med att göra de förändringar i samhällsorganisationen som är nödvändiga för att hålla takten med den tidens vetenskapliga framsteg. Trots allt detta bör man inte nedvärdera någonting bara för att det är gammalt, inte heller bör en idé omfattas utan förbehåll bara för att den är ny.
Människan borde inte vara rädd för att experimentera med samhällets mekanismer. Emellertid bör sådana experiment med kulturell omställning alltid ske under övervakning av dem som är fullt förtrogna med samhällsutvecklingens historia. Dessa förnyare borde alltid låta sig ledas av visdomen hos dem som har haft praktisk erfarenhet inom områdena för det tilltänkta samhälleliga eller ekonomiska experimentet. Man bör inte försöka genomföra någon stor samhällelig eller ekonomisk förändring plötsligt. Tiden är väsentlig för all sorts omställning hos människan—fysisk, samhällelig eller ekonomisk. Endast moraliska och andliga omställningar kan göras på ögonblickets ingivelse, och även de fordrar tidens gång för att deras materiella och samhälleliga följdverkningar helt skall förverkligas. Rasens ideal är det främsta stödet och skyddet under de kritiska tider då civilisationen befinner sig i övergång från en nivå till en annan.
15. Förhindrandet av sammanbrott under övergångstiden. Samhället är ett resultat av försök och misstag under tidsålder efter annan. Samhället är vad som blev kvar av de selektiva omställningarna och återanpassningarna under följden av de olika stadierna i människosläktets tidsålderslånga höjning från djurens till människans nivåer i fråga om planetarisk ställning. Den stora faran för varje civilisation—i varje enskilt ögonblick—är hotet om sammanbrott vid tiden för övergång från det förgångnas etablerade metoder till framtidens nya och bättre men oprövade förfaranden.
Ledarskap är livsviktigt för framåtskridande. Visdom, insikt och framsynthet är nödvändiga för nationernas fortbestånd. Civilisationen är aldrig på allvar hotad förrän det börjar råda brist på dugligt ledarskap. Mängden av sådana kloka ledare har aldrig överstigit en procent av befolkningen.
Det var längs dessa pinnar på den evolutionära stegen som civilisationen höjde sig till den nivå där sådana mäktiga inflytelser kunde igångsättas som har kulminerat i det tjugonde århundradets snabbt expanderande kultur. Endast genom att hålla fast vid dessa väsentliga grunddrag kan människan hoppas på att kunna bibehålla sina nuvarande civilisationer och samtidigt trygga deras fortsatta utveckling och säkra fortbestånd.
Detta är huvuddragen i folkens långa, långa kamp på jorden för att etablera civilisationer allt sedan Adams tid. Den nuvarande kulturen är ett nettoresultat av denna ihärdiga evolution. Innan boktryckarkonsten uppfanns var framåtskridandet relativt långsamt, då en generation inte så snabbt kunde dra nytta av de resultat som dess föregångare hade uppnått. Nu störtar människosamfundet framåt under kraften av den samlade energin från alla de tidsåldrar som civilisationen har kämpat sig igenom.
[Avfattat under beskydd av en Nebadons Ärkeänglar.]
Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.