Fastän detta folks metoder att handskas med brottslighet, sinnessjukdom och degenerering i vissa avseenden kan tyckas tilltalande, förefaller de utan tvivel i andra avseenden chockerande för de flesta urantianer. Vanliga brottslingar och svagsinta placeras uppdelade enligt kön i olika jordbrukskolonier och är mer än självförsörjande. De svåraste vanebrottslingarna och de obotligt sinnessjuka döms av domstolarna till döden i gaskamrar. Dödsstraff är också följden av talrika andra brott än mord, bland dem svek mot statsmakten—och rätt skipas säkert och snabbt.
Dessa människor håller på att förflytta sig från lagstiftningens negativa till dess positiva skede. Nyligen har de gått så långt som att försöka förhindra brott genom att döma dem som tros vara potentiella mördare och svårare brottslingar till livstidstjänst i interneringskolonierna. Om sådana fångar senare visar att de har blivit mera normala kan de antingen friges villkorligt eller benådas. Antalet mord eller dråp på denna kontinent är endast en procent av motsvarande i de övriga nationerna.
Åtgärder för att förhindra avlandet av brottslingar och efterblivna påbörjades för över hundra år sedan och har redan gett tillfredsställande resultat. Det finns inga fängelser eller sjukhus för de sinnessjuka. En orsak härtill är att det endast finns tio procent så många i dessa grupper som på Urantia.